Uppvaknanden

 Teknik på gott och ont. Jag köpte en ny mobiltelefon för en månad sedan ungefär, hann precis med skiftet innan den gamla checkade ut. Tur det med tanke på överföring av bank-id t.ex. Sedan är jag inte så imponerad av mitt val direkt. Volymknappar och on/off knapparna är så små att jag knappt hittar dem i ljuset av en lampa. Och när jag ska svara eller lägga på luren är ytan mindre än en halv mandelflarn svår att få till ett klick på så jag kan besvara samtalet. Är det det som kallas utveckling? Inveckling och taskig respekt för människan kallar jag det. 

Hur kommer det sig att vi lagt våra liv i teknikens händer så utan gränser? Det är respektlöst mot våra äldre och även barn och unga. De unga som vi glatt satt tekniken i deras händer redan när de var små. Utan digital verifiering är man ingen. Som det talas om i en gammal bok, utan det tecknen kommer ingen att kunna handla, agera. Vi måste ta tillbaka våra liv från ettorna och nollorna som programmerar oss till att bli beroende av det digitala för att våra liv ska fungera på de enklaste plan. Det börjar vara omöjligt att nå myndigheter per telefon, och gör man det blir man vidare skickad. Och ska man trycka in sitt personnummer och gör fel, finns ingen back/sudda funktion utan då måste jag börja om från början. Fint, eller hur?

Jag är så tacksam för Sara Wimmercrantz entrepenör och investerare samt fyrabarns mamma som höjt rösten angående våra barns skärm-användning. Hon är en gudasänd drivkraft vad gäller våra barns hälsa. På andra sidan jorden, i Australien börjar det också komma reaktioner på hur vi i vuxenvärlden handlat illa gentemot den nya generationen vuxna. Sakta börjar vi vakna från mammons grepp. När ska vi ta in det sunda användandet  av livet och bromsa missbruket vilket breder ut sig på en tyvärr rejäl mängd områden av våra liv. Vi måste ge våra unga verktyg för livet istället för att lotsa dem bort från det som är glädjefullt på riktigt och viktigt. Allt för att de ska ha viktig livskunskap att ge vidare till sina barn. Och de äldre, det är så skämmigt hur vi behandlar de som banat väg för oss, så det finns inte. Jag önskar snålblåst för de som tar det goda från de äldre och ljummet, mjukt kärleksregn över de som genuint lever sitt liv, både för sin egen skull men även vill goda gamla och unga gott.

Ondskan vill jag knappt prata om, jag har undvikit att se nyheterna på några veckor, jag blev så tagen över att se eländet att musten riktigt gick ur mig. Teknik som drönare och målstyrda missiler vilka ödelägger städer och enskilda mål. Som i en sann saga önskar jag förvandling av det onda. Jag slänger iväg en darrande önskan att de ska gå upp i rök, slukas upp av slukhål, förvandlas till körsbärsträd och prunkande oaser i öknar som behöver nytt liv. Jag önskar att deras liv förvandlas över natten så de kan häpet vakna till ett oh, Jesus! Life is good! Inte för att de förtjänar det utan för att vilsna själar behöver komma till ro.

Ett skepp kommer lastat med framtidstro, vad vill du ha med i framtiden?

Tankens kraft

 "Ända tills du förändrar dina tankemönster kommer du upprepa och återuppleva sånt från det förflutna som du egentligen vill släppa. Ett slags negativt återbruk. Försök att "återbruka" de goda minnena så mycket du kan istället. Det börjar med medvetenhet."

Citat livskrafteremma.com 

När jag var tolv år och tänkte på min framtid kom jag fram till att jag ville mycket  med mitt liv.

Det har inte alls blivit som jag hoppades på, men det är ännu inte försent med magi och underverk.

En sak jag som tolvåring kom fram till var iallafall att de beslut jag tar måste vara mina för att inte skylla motgång på någon annan.

Det om något är väl en gåva att kunna inse vid den åldern. 

-Livet är fullt av gåvor om vi är öppna för dem och inte släpper in mörker så pass att de dränker ljuset.

Jag skickar ljus till dig, skicka vidare så ska vi fylla de svarta hålen inuti oss. I ljuset försvinner det mörka. Vill du ta emot och ge?

Jag, du ,vi kan göra skillnad.

Tänd ett ljus istället för att förbanna mörkret.

 Snart vänder det, mörkret blir ljusare alltså, några dagar till så måste mörkret vika för ljuset. I år är det extrem- mörkt med den lilla snö som försvann lika fort som den kom. Några blöta snöflingor singlade i luften i eftermiddags, de blev våta fläckar innan de landade på backen. Vad man än tycker om snö så gör den tillvaron lite ljusare.

Det är inte bara runt sig man kan göra det ljusare, jag har plockat fram min ljuslampa från källaren och den har effekt inuti. Stenåldersmänniskan som följer naturens mönster väcks till liv av ljuset. Tänka snälla ljusa tankar om sig själv är en bra grogrund för ljusare hushållning av energin. 

Tänk att just jag har mig! 

Det lilla X-tra.

 Det utan tvekan bästa i livet är de två barn jag blivit välsignad med. Att få följa dem på deras väg är det största. Både största välsignelsen och största utmaningen. Stor tomhet är det när de varannan vecka inte är hemma hos mig. Min livsande tryter lite vid de dagarna.

Iafton och idag gjorde vi som vi brukar när vi lagar mat, vi är ett team. Vi delar upp sysslorna och fixar tillsammans. Men det är inte alla dagar tårarna rullar vid middagen. Vi satt och småpratade när Zeb konstaterade att det behövs dammsugas och moppas. "Ja det gör vi imorgon", tyckte jag.

 "Vad vill du göra Ninni?" fortsatte Zeb. De kom överens om fördelningen och helt plötsligt svämmade mitt hjärta över och tårarna började rulla. Barnen blev förskräckta och trodde att jag tagit tabasco som spökade. "Jag har så snälla barn, snyftades fram." "För att vi dammsugar ?" frågade Ninni. Zeb strök mig över ryggen : "Tack för att du lagar mat till oss varje dag." Tårarna studsade ner på tallriken.

Förmodligen får jag påminna dem om dammsugningen imorgon men det gör jag gärna. Jag blir öm i hjärtat och kan undra lite vilka skapelser de är. Omsorg som visar sig och gör mig förundrad. Igår vid maten föll mitt hår i ansiktet när jag åt. Då gick sonen och hämtade en snodd och satte upp mitt hår.

Jag ska bara tillägga att de även är helt normala tonåringar med grejor över hela golvet och andra vanliga tillbehör i tonårslivet.

Men det där lilla extra har de ta-mig-tusan. Och varje dag uttrycker de: "Jag älskar dig!"

Som en av de mina minsta

Visst blir jag lite orolig för hur tillvaron ser ut med våra förtroendevalda som höjer sina redan höga löner medan gamla, sjuka och människor på glid får marginella höjningar. Däremot blir högkostnads skyddet höjt. Det som borde vara ett förtroende att förvalta med finess brakar politikerna på som om det vore en mänsklig rättighet att både styra landet och smörja kråset för egen del. De borde få leva på den nivån som människor med lägst inkomst faktiskt lever på, i ett år. Allvarligt. Det finns nog inget bättre sätt att få en inblick i hur människor, många gånger utan valmöjlighet har det.

När jag gick gymnasiet och ville designa kläder och sy tyckte vår lärare Gunhild att det skulle vara bra att ha ett års erfarenhet från konfektionsindustrin. Jag kom in på allt jag sökt. Mönsterkonstruktion, damskräddare och klännings sömmerska. Men vad gjorde jag? Jo jag fick jobb på Ljungströmsgruppen i Vingåker och flyttade dit för att jobba på fabriken. Där fick jag sy på tråckelsymaskinen, tråckla på slagen, framkant och nederkant. 397 kavajer dagligen. Jag fick ganska snabbt komma till chefens kontor och han berättade att jag gjorde ett väldigt bra jobb och undrade om jag ville jobba vid tillskärningen.Det ville jag egentligen, men min blyghet svarade nej tack! Hur kunde jag min lilla nöthjärna, hur kunde jag släppa fram ett nej?!

Jag blev en erfarenhet rikare, att förstå hur det fungerar där våra kläder blir tillverkade. Det blev en dyrköpt erfarenhet, för efter den perioden ville jag inte röra min egen symaskin. Tillverkningen av herrkostymer med märkessnits, är nu förlagd utomlands. I fabrikens lokaler är det nu en Outlet. Och jag tänker att det förmodligen är en hel del barn som sitter och syr på välbärgade herrars kostymer. I lokaler som kanske inte är så trevliga och fyllda med buller. Så är det med allt vi konsumerar, någon gör detta åt oss, ofta till en spottstyver medan de stora slantarna trillar in i nån annans ficka. Ibland måste man gå i någon annans fotspår för att få en mera helhets förståelse. Det tycker jag gäller de som bestämmer. Inträdesprovet in i kamrarna kanske borde vara att ha levt som "en av de minsta" ett år och ett inträdesarbete på 40 högskolepoäng om hur vi kan jämna ut samhällets klasskillnader med problematik uppställningar och förslag på lösningar. Kan vi så kan de.

Kriga är så ute.

 Det pågår förfärliga krig ute i världen. Fantasin hos de som står för krig måste vara minimal. När det finns oräkeniliga positiva sätt att leva och bygga ett samhälle väljer man väl inte det som är mest stenålders, att kriga. Sedan måste de ha glömt att krig som är i högsta grad så ute, så inte på tapeten, såå omodernt sätt att försöka vinna något på. Det är nämligen så att i krig är det inte någon som vinner. Konsekvenserna av krig är så stora att det går inte få ned några beräkningar på papper.

Förlusterna för alla sidor är däremot så totala och destruktiva att de borde bli rädda för sig själva. I vilken värld tror de att de ska vinna berättelsen när de inte ens har fantasin att välja gott. När man vill lyckas ser man på samhällen som lyckats och frågar sig hur de gjort för att komma dit. Fred är en tungt bidragande faktor. Om man nu inte kan lista ut det själv. Samarbete, åsiktsfrihet kan nämnas för att lägga till något till listan. Hat föder hat, det är väl inte heller någon svår nöt att knäcka. Är det vad de vill få ut av livet, tillvaron här på jorden ? Ja då önskar jag att människor får en sista chans, att fortsätta eller börja om och leva livet i ljuset. Vill de fortsätta leva i mörkret skulle jag i sömnen låta dem gå upp i rök och försvinna. Låta dem vakna upp till en annan plats där de i makt av sin fantasi leva det liv de valt, i avskildhet från denna världen där de allra flesta väljer fred. Vi är så ute i sista tiden att de flesta borde veta bättre än att destruera hela städer. Dags att bygga upp istället och det finns att göra.Den förste jag skulle sätta på uppstädning är Putin, han skulle få ett par kängor som är för stora, inga strumpor och inga handskar. Varsågod städa!

S O S - insamling.

 

Om detta mitt sätt att ropa efter hjälp, även kan hjälpa någon annan som blivit bedragen, känns rädslan lite lättare att bära. 

Då vill jag vara modig både för mig själv och andra drabbade att berätta. 

Aldrig, ALDRIG trodde jag att jag skulle utsätta mig för något sådant.

Jag var nyskild, skör, sov dåligt, hade nyss flyttat, nere och allmänt uppgiven. Min bipolära sjukdom gick i vågor.

Det började med en kontakt, en chatt på sociala medier. Vi chattade och höll humöret uppe hos varandra. 

Vi höll kontakt under vad jag uppfattade som lång tid och pratade om allt från himmel och jord.

Jag tror att det som gjorde störst intryck var att hen ville hjälpa mig bekosta en bra behandling av min Parkinsson och investera sparkapital inför äldre dagar.

Bedrägeriet var efter en tid i full gång och jag anser och förstår att jag blev manipulerad, hjärntvättad, hotad.

Efter lång tids övertalning tog jag lån. Vilka jag aldrig borde fått till en början.

En kvinna ringde upp mig vid ett videosamtal, Suzanne, och bekräftade att allt var som det skulle. 

Jag var orolig hela tiden och påpekade att det inte var rätt. Och det var det ju inte.

Helt plötsligt fick jag barnflickan i Knutby som varningsklocka.

Jag förstod att de jobbar i team på ett ytterst proffsigt sätt. Och jag hade fastnat i deras nät.

De är så otroligt manipulerande och lyhörda. Finslipade och beräknande.

Jag önskar att detta blir delat världen runt och att du som blir lovad hjälp på olika sätt med ekonomi via internet drar öronen åt dig.

Tyvärr är det bedragarnas tid men det ska vi vända på.

Vi ska smälla dem på fingrarna och resa oss ur askan.

Jag ligger back 1 miljon kronor varav hälften var sparade slantar till en skatteinbetalning innan oktobers slut. 

Jag utmanar er alla, hjälp mig upp ur detta helvete.

Hjälp mig att slippa sälja vår Älskade stuga som betyder allt för mig.

Dela, skänk, swisha en slant.

Hellre lite än ingenting.

Min framtid i era händer.

Med tacksamhet /Johanna

Swisha gärna till detta nr;

0733788119

Tänka långsiktigt.

 Tänk så finurlig människan är, att vi har kommit så långt som vi kommit. Vi är verkligen i yttersta tiden för ingen har kommit så långt som vi nulevande har. Ändå står vi och stampar på det existentiella planet.

Vi kan tillverka det mesta i materialistisk väg och försök visar på att vi kan skapa embryo utan varken äggcell eller spermie. Jag kan inte låta bli och undra hur tjocka glas i glasögonen de forskarna har. Det måste ha tagit tid och pengar, grymt drivna. Vi tillverkar det mesta men baksidor finns så klart. Som med allt måste det finnas gränser och människan är bra på att missbruka. Fabriker vilka spottar ut prylar, från helt enkelt skräp till kvalitetsprylar. Det borde finnas en lägstanivå på tillåtandet av produkt

Jag undrar om vi har maxat och uppgraderat katalysatorns uppgift till nulägets behov. Nuläget, vår jords megaskri på hjälp, från allt det vi så fiffigt kommit på men som skadat vår källa till existens. Jag undrar om världens maktelit vet vad långsiktigt är. Inte fem år, inte två mandatperioder, inte fyra års börshistorik. Det handlar om hela vår planets framtid och vår art som människa, om dess överlevnad. Men det som styr politiken är främst ett ytters stort mått av självgodhet och vilja att alltid ha rätt. Och det som står över allt är mammon.

Politiker som har eld i baken för att avskaffa allt vad fossilt drivna fordon heter. Har de någon verklighetskoll på hur tillverkningen av elbilar går till? De detta i nuläget gynnar är de  rika tillverkarna som fullkomligt skiter i hur joden mår om 100 år. 1000 år. 2000 år.

Jag blir bara så matt och olycklig över hur beslutsfattare kastar sig från ena diket till det andra. Vi kommer att behöva dubbelt så mycket el bara inom några år. Hur tror vi naturen mår av all vindkraftverk, kärnkraftverk osv som kommer att behövas? Jag behöver inte alla stora uträkningar för att förstå att det är galet när människor med makt lämnat sunt förnuft. 

Istället för att göra slut på fossila bränslen är det hög tid för den så kallade gyllene medelvägen. Komplettera, balansera energikällorna. Hitta mittfåran där vi har brett användningsområde av fordon med olika energikällor. Att använda maskiner så länge det är ok istället för skrota och köp nytt. Mammon är synnerligen närvarande  i det höga tempot av utvecklingen. Fort ska det gå så ingen fattar hur korkat det är. I brist på balans och långsiktigt tänkande på riktigt.

Med förhoppning att vi inte tömmer Tellus tillgångar.

Demokrati Ja Tack!

 Vi lever i ett land med demokrati och rösträtt.

Den ska vi vara ytterst rädda om. Vi är skyldiga världen att använda vår rösträtt för att säga ja till demokratin, när människor i andra delar i världen krigar för att få samma rättigheter.

Nu måste vi förstå att makten för Sverige sitter i Bryssel på många sätt. Där detaljstyrs saker i vårt land som de egentligen inte har något att göra med.Och ibland riktigt fåniga saker som vitt snus. Själva går väl hälften på cannabis. Sverige har kommit så mycket längre än många andra länder i EU så vissa lagar och reformer blir att backa i utvecklingen för Sverige. Vi ska inte släppa det vi är bra på till några vilka sitter hundratals mil från oss. Vi måste välja personer med sunda tankar som kan värna om Sverige och det som verkligen är viktigt i världen. Utanförskap, sysselsättning, miljö. 

Hur många tänker på grundvattnet? EU borde lära av Nordiska länderna,  hur klarar vi av viktiga saker som sophantering t.ex och hur klarar de Nordiska länderna av att främja och hålla fred. Ett vinnande koncept i alla lägen. Humanitärt, globalt, ekonomiskt och historiskt grymt modig och vinnande kultur i Norden. Man ska sikta att lära något av dem som kommit längre så man inte behöver uppfinna hjulet på nytt i alla lägen.

Snälla gå och rösta Du också.

Det är verkligen superviktigt.

Ompysslad kan jag vänja mig vid

 Igår öppnade jag mitt " Vita arkivet" dokument. Ni vet arkivet där man kan  notera hur man vill ha det när man dött. För det ska vi ju alla den vägen vandra. Jag öppnade det mest med tanke på att jag skulle sövas dan därpå, läs idag. Å ja det finns de som inte vaknar upp efter en narkos eller blir skadade för den delen såpass att de blir som en purjolök. Nu visade det sig att narkosläkaren var en trygg man född i Skellefteå. Jag kände mig så trygg att jag övervägde att vara vaken och se på operationen, nu ångrar jag mig litegrann att jag inte gjorde det. Kan de se och höra det som händer, kan jag. 

Ompysslad blev jag, bara av trevliga män med blå plastpåsar på huvudet, istället för vit, som stora smurfar hela staben. Ovärdeligt jobb och ovärdeligt bemötande. Folk på rätt plats, ( åtminstone så länge jag tror att operationen blev bra) som gör riktigt bra jobb.

Å det blev inget öppnande av vita arkivet för anhöriga, som för övrigt är en solskens händelse. Inget svart och inget mörkt eller svårt, så mycket kan jag avslöja. Det ska bli en glad överraskning!

Så nu ligger jag här i soffan med benet i högläge. Hojtar till barnen om vatten, kuddar, ta hit hunden, ta bort hunden, lite choklad. Har på 8an med McLeods daughters i bakgrunden när jag skriver och slänger ett öga på den vackra australienska naturen och hästarna.

Känns som hemma.

Å vad skönt att inte bara vara sjuk från huvudet!

Himlen runt hörnet

 Om man vänder ryggen åt det onda eländiga, vedervärdiga, i världen och vår tillvaro ryggen en stund och riktar sin uppmärksamhet åt andra hållet kommer vi att upptäcka att vi faktiskt har himlen runt hörnet. Nästan iaf. Bara nästan. 

Topparna lever på sin nivå och glömmer mera och mera människor som är i utsatt läge för de vänder ryggen åt sina egna och håvar upp lappar i sinne till sina egna löner.

Vi ska hålla vår höga standard och göra den tillgänglig för våra gamla, sjuka, ungdomar och arbetsoföra. För att få ekonomin att gå ihop passar det lämpligast att sänka löner för de som har mest betalt.De som bestämmer lönerna. Har man den "gåvan" att ta hand om beslutsfattande ämbeten får man lov att visa framfötterna och skjuta till ekonomiska möjligheter för de som har minst. Det borde väl vem som helst förstå. Alla som förstår vad ett liv är och vad det är värt borde jobba för att jämna ut skillnader och värna om sina medmänniskor. Topparna borde planera ekonomin och budgeten för sina medborgare på ett bättre vis. Så smarta de är borde det hagla av toppen idéer. När vi skattar våra skattade pengar många gånger om borde människor ha en trygghet när de inte kan jobba längre. Dessutom behövs alla jobb, det är likt näringkedjan bland djuren. Ingen kedja är starkare än den svagaste länken. Så ska det också gå att livnära sig på alla jobb. Eller ska vi kanske ha robotar som gör jobbet? Robotar som kör t.ex kör sopbilen och tömmer våra sopor? Jag tänker bara, Hallå?!?

Jag önskar att räkmacke- personer fick pröva på att leva med sjukdom och utsatthet. Åtminstone så pass lång tid att det känns som en helvetisk evighet. Medkänsla och förståelse är begrepp som bleknar (om det någonsin har funnits) för många i jakt på sin egen vinning. Privat, sitt företag, sitt parti, sitt lag. Välfärd är dock ingen tävling, det är ingen enskild grupp som ska vinna. Alla ska gå in som segrare i den tillvaro vi kallar nuet och framtiden. Å då kan tipptoppare behöva sig en liten näsbränna och vara tvungna att gå ner ett snäpp eller två i lönestegen.

Innan de ger sig ut på arbetsmarknaden kanske praktik i verkligheten vore ett bra input till helheten.

Vad vet jag!

Gud blir dug baklänges.

 Genom alla tider har människan velat ha en skapelseberättelse och en förklaring på olika nivåer till hur allt blivit till. Jag ser berättelserna som liknelser, skildringar som likt en rebus lämnar utrymme för egna tankar att lösa labyrintens gåta. Visst vore det rätt tråkigt om alla svar var givna och vi inte hade någonting att klura på. Att lösa livets mysterium allteftersom. 

Vi har kommit så långt att vi borde förstå att ursprunget vi vill kalla Gud inte är en tomte vi kan kalla på och få precis som vi vill. Däremot har vi fått utmärkta förmågor som är potentiella till mycket mera än vi tror. Jante släng dig i väggen. Det vet väl alla att en förälder omöjligt kan lyssna på alla barn samtidigt. Däremot räcker en förälders kärlek till alla de barn som är i flocken. När vi väntade barn nummer två var jag orolig att det inte skulle finnas kärlek kvar till en ny liten människa. På en gång kunde jag konstatera att det fanns det. Kärleken är på det underbara viset att det ökar i kvadrat för varje liv som vi tar emot i kärlek. 

 Den största energin ever, ligger bakom vår tillkomst och vi har inte förstånd att förvalta den gåvan. Energin har lyft oss in i sista tiden där odjurets nummer skadar människa på både global och individnivå. Men allt följer manualen, berättelsen.

Människan har ännu inte förstått att det viktigaste ordet nånsin i den energi som svepte med oss i livets bok är bli. Att det skulle vara en slump är svårt att tro när vi ser vilken perfektion allt levande är skapat med. Hur kan fåglar av samma art sjunga annorlunda än en annan art?

Den  kreativa energin är lika för alla och allt levande. Som ska spegla den kraftfulla storhet genom vilket allt blivit till.  Speglar vi oss i allt som är skapat finner vi uppmaningen Dug. Du är på rätt plats och tid. Det är till alla och envar och allt levande att förvalta det första och största orden genom energins framfart att vi finns. 

Varde, bli och se det var gott. 

Bräckliga lerkärl

 Om jag fick en önskan och få Alladinlampan i min hand skulle jag få rysningar av den underbara chansen. Då skulle jag önska att det sjuka i mig och allting sjukt i världen försvann.

 Tänk vad tomt det skulle bli. 

Med utrymme på att fokusera på det goda livet, engagemang att lyfta goda upplevelser och viktiga kunskaper i livet. Det kan vara nog så krävande ändå, även utan det sjuka. Krävande på ett positivt sätt. Musiken skulle bli levande igen på ett helt annat sätt och finnas som en ständig källa till glädje och styrka. Allt det vi skulle göra skulle ha en ton av förhoppning och insikt att vi fullföljt agendan om måluppfyllelse. Måluppfyllelse som vidgar till nya måluppfyllelser. Vi skulle aldrig hamna i destruktiva tankar eller handlingar. Vi skulle söka vägar till att lösa problem, möjligheter. Fokus på att vidga vår medvetenhet där alla kommer till sin rätt.

All fight mot det sjuka skulle vara över och vi skulle leva i kreativitet och inre expansion. Vi skulle få förmågor att flytta berg och värna om de som mest behöver det. I en helig bok står det att Herden lägger sin skatt i bräckliga lerkärl. Som jag tolkar det bär vi som kanske är kantstötta av livet på en skatt att förvalta.  Allt i omsorg från Livet som visar att kärleken bryr sig om de kantstötta och grundstötta för den delen. 

Å för egen del är jag allergisk mot nötter, inte jordnötter, mandel eller pecannöt. Nä, riktiga nötter, människor som gör puckade, sjuka saker. Jag kan känna deras närvaro i en lokal lång efter de har varit där. Och jag kan bli riktigt sjuk av den dåliga energin. Så sjuk att ingen vill veta. Så ja. jag önskar att det sjuka försvinner in the name of Life. Det är dags för det nu. NU!

Systerskap

 Jag har tre syskon som jag tacksamt fått på köpet. Vi har inte alltid samma syn på saker och ting, vi kan vara oense, men vi är alltid syskon. Vi har en gemensam historia och vi har samma genetiska ursprung.   Vi är måna om varandra och ibland vet vi de andras bästa bättre än vårt eget bästa. Vi är ungefär lika knasiga och kreativa men på helt olika plan. En styrka fördelat på fyra.

Två bröder och en syster. Systerskap är något speciellt. Jag tycker att vi bara blir mera lika till utseendet med åren. Vi kan konsten att prata och byta ämnen kors och tvärs, babbla kan jag nog kalla det. Vi silar inte snacket. Vi kan skriva halva meddelanden till varandra och ändå blir förstådda. Någon som varit med länge.

Vi älskar att skapa.

En är intresserad av släkthistoria och den andra är glad om hon kan hålla koll på levande släkt.

En är ljus och en är mörk.

Likheterna är lika många som olikheterna. Men hon är alltid systra mine.

Systerskap i världen är ett starkt band som blommat ut i många grenar, till b.la kvinnors intåg på arbetsmarknaden. Kvinnor som stöttade varandra och bildade fackföreningsgrupper. Kvinnor som bildade företag och hjälpte varandra med kunskap och mod. På modernare tid kallar vi det feminism. Jag måste erkänna att jag inte känner starkt för många av dessa -ismer. Däremot jämnlikhet och rättvisa.

Feminismen för mig föder aviga intryck, det handlar so jag tyder det, mycket om kvinnors rätt att agera lika fult som vissa män och att man som kvinna får göra vad fan man vill. Även på bekostnad av andra kvinnor. Jag får liksom inte in systerskapet i feminismen. Däremot ser jag feminismen svepa in sig i en mantel av ego och en mörk sträng av bitterhet under naglarna.

Jag vältrar mig tacksamt i det äkta systerskapet och det systerskap jag har i mina vänner. I en värld där inget är heligt vill jag påstå att systerskapet är heligt. Länge leve det äkta systerskapet och kvinnors vackra handlingar för varandra.

Mitt i mjölkningen

 Ibland längtar jag så efter mamma och pappa som gick till andra världar för rätt så länge nu.

Det jag längtar allra mest efter är alla berättelser de kunde berätta. Jag önskar jag kunde få låna hem dem, som böcker på biblioteket, för att berätta för barnen om sina barndomar och  till och med om de som var före dem. Vi får inte glömma vår historia. Att ha sin bakgrund med sig tillsammans med allt det nya som formar oss tror jag får oss att stå stadigare. Om det är en stadig bakgrund kanske man får tillägga.

Jag har fått saker berättade för mig om och om igen, nu för tiden får man bara berätta en sak en gång sedan ska det vara något nytt. Slit och släng.

När jag föddes i maj 1969 var det en onsdag och solen sken dess allra härligaste sken. 

Vi bodde på Norra Hedensbyn som hade postlådenummer 1776. Vi hade telefonnummer 138 45 och min blivande bästis Erica hade 134 19.

Foderladan höll på att byggas och vår morbror Tomas som var snickare var och hjälpte oss.

Pappa var med på BB tills det var dags för mjölkningen då han var tvungen att åka. Då bara, någon kvart efter behagade jag att komma ut. Vacker var jag inte, blåmosig och skrynklig som ett stort russin.

På BB fick vi besök, av bland annat Maj-Britt, morbror Davids fru.

Mina syskon tog emot mig i sina famnar efter en vecka på BB. Flaggan vajade i flaggstångens topp. Mina kusiner Kerstin och Anne-Marie var på plats. Farmor och farfar som bodde på övervåningen välkomnade mig såklart. Farfar satt och vaktade mig när jag sov i den gamla trävagnen uppe hos dem. Snacka om guardian! Jag har kvar honom som skyddsängel tillsammans med andra skyddsänglar. Han står snett bakom mig på vänster sida, för att vara närmare hjärtat. Hans äventyr ska jag berätta en annan gång.

Mitt äventyr började iallafall där. Med förfäder så starka, ödmjuka och envisa. Som tagit sig så långt i livet att det var dags för mig och mina syskon att få vara del av den framtid som var vår tid.

Vår släkt, på bägge sidor, har de största av hjärtan, än om väl envisa ibland. Det är nog det jag är mest stolt över av familjeträdet. Och jag hoppas att det kommer att leva vidare och vidare. Så länge vår släkt får leva vidare.Älska med stort hjärta, dig själv i alla lägen. Blir det över till andra, ge där du tycker är viktigast. Sedan kan man vara vänlig, det kommer man långt med. Ett stort mått riv och jäklar anamma är helt okej att släppa fram annars är risken för överhettning stor. Var rädd om dig, det finns bara en som dig och det är Du.