Lycka i ett nötskal.

Det är lite över tre år sedan vi flyttade in i Vårt lilla hus. Om man ska trixa och noga räkna kan jag antalet dagar som gått sedan vi fick nycklarna. Lyckan över en ny doft i ett nytt hem, lyckan över att få tänka på vad och hur vi ville fixa. Lyckan över att vara en familj. Lyckan över att ordna. Vårt.

Samma år fick jag min Parkinssondiagnos. För den empatiske behöver jag inte förklara närmare vilket slukhål man hamnar i. För den mindre empatiskt lagda kommer jag framöver att ta dig med på en resa genom skrivande till slukhålets land. Den berättelsen tillhör rysar-kategorin och då gäller det att hålla i sig. Slukhålet som drabbar alla som står nära den diagnoserade, kallt och skoningslöst.

Genom slukhålets land har kärleken från min man burit mig.
Helvetet har tydligen inga gränser skulle vi få erfara, att en olycka sällan kommer ensam blev påtaglig verklighet. Jag trodde att vi dunsat klart i botten efter att jag fått min Parkinsson diagnos och att det var härifrån och upp. Men vi kom av oss rejält i vår "boaprocess" kan man nog säga.
Vår kamp likt David mot jätten Goliat liknar inget man önskar någon. Det man inte trodde kunde bli värre växte från tuff, tuffare till tuffast.
Jag önskar att jag kunde bära min man och våra barn över minerad mark till stället "Härifrån och framåt och allt är gott."
Var och en utrustade med en påse kring halsen fyllda av kristaller av våra fina, glada, busiga äventyr och minnen. Och den stora kärleken som aldrig tar slut, i varje cell.

Lycka i ett nötskal är att återigen, för andra gången efter den första julen i vårt nya hem, hänga upp julgardinerna och känna hur hjärtat dunkar lite hårdare av lycka och tacksamhet.
Jag hoppas att vi kan lägga ner slungan mot Goliat och att han kommer på bättre tankar än att öppna livsfarliga slukhål och bygga eländiga berg på vår väg. Det är dags att få plocka blommor längs vår väg och njuta av vårt.
Vi är SÅÅ värda det!

Det dyrbara Arvet.

Var och en av oss vilka föds till denna världen har fått det finaste Arvet att förvalta. Tellus. Jorden.
Den av planeterna som ligger på det ultimata avståndet från källan och förutsättningen till Liv. Solen.

Jag vet inte riktigt om vi kan säga att vi lyckats. Vi har rubbat balansen på klimatet så berg stora som bebodda öar lossnar från ispolerna. Störtregn och orkaner vilka sveper över världen så grus fördunklar solen i atmosfären och otaliga människoliv går under.
Grundvattennivåer som sjunker och påminner oss om att vattnet är en begränsad vara.

Vi har ett och samma vatten som går i kretslopp och ska räcka till alla och vara drickbart. Men vi lever som om vatten vore den självklaraste rättigheten att bruka hur vi vill. Vatten som är den förutsättningen som behövs för liv och att bibehålla liv. Föda människor, djur och växtlighet.
Respekten för naturens lagar måste återvinnas och det brinner i knutarna.

Årstiderna i vårt land och resten av världen är helt klart rubbade. Och inte bara lite.
Vi ska vara synnerligen tacksamma för våra årstider och  vårt skiftande väder. De kalla mörka dagarna och nätterna, vintern, ger jorden förutsättningar  att vila och bli  till bördiga till sådd. Men det blir bara högre medeltemperatur och bondepraktikan följer inga traditioner just nu.

Världens makthavare kan ju med fördel knapra på oljan och pengarna medan de som vet hur man odlar och slaktar djur kan skörda vinsten över sina väl förvaltade kunskaper hur man brukar jord, driver boskapsskötsel och håller sin familj med mat på bordet. Tillgångarna räcker snart bara till de som har gåvan och kunskapen.

Det världens makthavare kan göra är att komma ner till verkligheten och reglera där det är nödvändigt att reglera för att minska utsläpp och utarmning av jorden. Dessutom bör de inse att de är inte så stora på jorden, mest stora i orden. De har fått en uppgift att göra jorden bättre. Dags att visa handling som ger resultat. De vill förhoppningvis också få överlämna till sin barn och barnbarn en jord som både blomstrar och fryser i ett klassiskt årstidsförlopp.

Everyone Is Jesus.


Jag tror på en enda Jesus. Alla under han gjorde av och i kärlekens namn. Framför allt de budskap han ville skulle nå människorna på djupet:
Var mot andra som du själv vill bli behandlad.
Respektera andra och andras.
Sök förlåtelse och förändring mot det goda i ditt liv.
Att var och en måste tända trons låga inom sig för att ta del av nåden.
Kärleken finns, man måste bara tro på den och leva i den.
Mirakel finns!
Fred finns!
Rättvisa finns!
Upprättelse finns!

I väntan på att Jesus ska komma tillbaka, eller så är han redan här, kan vi sprida vardagsmirakel genom att leva i hans anda.
Thomas DiLevas "Everyone Is Jesus" tolkar jag som så att vi alla kan bli lik Jesus genom att handla kärleksfullt mot oss själva, naturen och andra. Ringar på vattnet av positiva handlingar. Vissa kallar det "PayItForward", Kaarma, Som man sår får man skörda.
Man kan också nämna det som medmänsklighet. En av de mest grundläggande tonerna  i varje människas liv.

Hur svårt kan det vara?

Det börjar vara dags för världen att få uppleva mirakel av den goda sorten. När fruktansvärda terrordåd haglar över oss och världens makthavare provskjuter kärnvapenrobotar som skulle kunna göra slut på vår planet, då är det sannerligen dags för mirakel som kan rädda mänskligheten. När sunt förnuft tycks som bortblåst och ersatts av galenskaper vilka föder död, misär och lidande.

För att göra en svår fråga bakochfram: Hur svårt kan det vara att göra slut på legaliseringen av krigsförande vapen, maskiner, robotar, gaser osv ?
Vem tror de ska vinna något på krigskonflikter och terrordåd som bara blir fler och värre?
Världens "stora" män och kvinnor; Kalla in alla stridsmaskiner, granater, gevär och sätt murarslevar i händerna på soldaterna så de får bygga upp det de förstört. Låt storhetsvansinnet att utforska rymden bekosta freden och svälten i världen istället. Eller varför inte skicka de krigssugna till Jupiter och Mars så kan de uppleva på en gång vad de strävar mot, en öde planet.

Vad mänskligheten behöver är ödmjuka ledare vilka är rädda om livet på denna planet och förstår att utbildning på hög som låg nivå behövs och en nypa sunt förnuft. Lära oss hur vi bibehåller fred, inte utarmar jorden och inte överbefolkar oss är några områden av otaliga.

Låt miraklet börja i dig, och dig och dig......
Jag tror på det goda,
"Vad annars ska jag tro på?" som vår pappa Sven sade.
Ge det goda utrymme!