Bromsa!

 "Löntagarfonder är ett jävla skit, och nu har vi baxat dem ända hit." Så skrev finansminister Kjell-Olof Fäldt på en lapp när han satt i riksdagen och lyssnade på pläderingen. Hans lapp fångades upp av media. Känns ändå lite trösterikt att de som varit delaktiga i beslut kan se svagheter och kanske fånga upp dem innan det är för sent.

Vi vuxna måste göra något för vår unga generation. Vi måste ge tillbaka den fria tiden utan skärm. Vem i helskotta har räknat fram alla algoritmer för att trigga hjärnan till signaler av lust och beroende? Jag skulle vilja, minst sagt, ruska om den bunten personer som ser dollartecken när de skapar beroendespel. De är bara ute efter pengar och skiter fullkomlig i dessa hemmasittare vilka funnit det lättare att sitta hemma än ta sig an verkligheten. Det gäller i allra högsta grad oss vuxna också men det är våra barn som är den första generationen som växer upp  med digitala spel, smart-phones, VR osv. Vi sätter gladeligen våra smartphones i händerna på våra små i vagnen. Förut gav vi barnen socker utan ransonering och visste knappt vad det var att borsta tänderna. Tänker vi på det idag tycker man att det var otrolig korkat och elakt. Snart nog hoppas jag att vi blockerar själs-tjuvarna, den digitala överkonsumtionen. Främst bör vi rädda den nya generationen. De ska kunna skriva, umgås, läsa böcker, spela instrument och framför allt ha något bra att ge till sina barn. Fattar ni hur viktigt det är??

Nu har vi den moderna tidens karies, tekniken som gör att barnen inte skriver själva längre. Sitter isolerade och gamar med människor på andra sidan stan eller för all del världen. Skoja inte och säg att det inte är ett problem. Det är ett stort existentiellt problem. I Danmark och Nya Zeeland har de åldergräns på smartphones . I Danmark är gränsen 13 år. Svenska myndigheter vakna! Sätt restriktioner på det som håller våra unga från livet självt! För fasen, det gäller livet för våra unga som borde uppleva , verkligen uppleva verkligheten. Gör som Danmark och Nya Zeeland. Våga vara vuxna och sätt åldersgränser. Ensamhet har vi tillräcklig utav, skapa trender för samvaro människor emellan istället, speciellt för de unga som ska ge livet vidare. Vi lever som om den senaste tiden är den enda tiden ,när det förhoppningsvis kommer mera tid, men då måste vi vara visa.

Pedagogik

 Alla har vi varit unga. Och att leva med tonåringar kräver ibland en hel del tålamod och fingertoppskänsla vid hantering. Vår pappa Sven var ofta nog otroligt pedagogisk när det gällde att be om saker som behövde göras. Jag har försökt överföra det på våra barn när jag behöver ett handtag. Det handlar mycket hur jag lägger fram det hela.

Jag kan fråga:

"Du som är..(ex.) snabb, flink, duktig, ser bra, kan allt, bussig, påhittig, stark...( alternativen är oändliga) tror du att du kan (ex. dammsuga, fixa maten med mig, gå ut med soporna...alternativen här är lika oändliga.) Inte nu på studs, men om tja, 10-20 minuter? Ibland på studs men det är just att ge lite space.

Eller ge dem alternativ. Om jag gör si gör du såå? Lite förhandlingar.

Vet ni hur bra det fungerar?! Vi vuxna kan ju rimligtvis inte bli arga över något de inte vet om att de förväntas göra och när vi visar respekt för det de gör får vi respekten  tillbaka.

Jag älskar mina barn!

Förutsättningen till liv.

 När jag var liten hade jag en undersökande förmåga. Som mer än en gång retade gallfeber på mina syskon. Jag ville typ kolla hur mycket saker höll. Hur länge jag kunde få råttan i grishinken att hålla andan i den simmiga sörjan medan jag assisterade dyket med en pinne. Det var en av de få tillfällena som jag blev en liten bragdtös. Annars var jag mest bara irriterande när jag testade syrrans solbrillor och kollade hur mycket jag kunde böja ut skalmarna. Ja ni fattar. Det var väl så att säga flera saker som miste sin funktion i närheten av mig om jag säger som så.

Människan är en fantastik varelse, och ett fruktansvärt monster. Vi kan skapa det mesta och ändå väljer vi att lägga ner gigantiska summor på framställning av krigsförande medel. Tänk att det utvecklas och tillverkas målstyrande missiler som ska kunna döda så många som möjligt och så preciserat som det bara går. Bland andra dödliga vapen.

Jag har mer än full förståelse att det blir krig. Även krig har sina regler, eller borde ha mera regler för nu är det nog med vansinnet. Det är bara att hoppas på övernaturliga krafter som sopar rent på krigen. Sätt uppgifter i händerna på diktaturer och soldater. Sätt dem i öknen, ge dem ett slagrutor och hackor. Låt dem leta reda på vatten, förutsättningen för liv. Man kan tycka att om man inte kan förvalta förutsättningarna för liv, hoppar över förståelsen för den urgamla kraften som ligger i det magiska kring livets konstruktion och bygger på det positiva. Ja då borde man få sig en läxa. Det är att hoppas att den förlorade krigande generationen bokstavligen går upp i rök. Istället borde vi hjälpa alla barn som är oskyldigt drabbade och så ett frö till framtidstro för miljontals utsatta genom praktiska hjälpinsatser med sikt på hjälp till självhjälp.