Alla har vi varit unga. Och att leva med tonåringar kräver ibland en hel del tålamod och fingertoppskänsla vid hantering. Vår pappa Sven var ofta nog otroligt pedagogisk när det gällde att be om saker som behövde göras. Jag har försökt överföra det på våra barn när jag behöver ett handtag. Det handlar mycket hur jag lägger fram det hela.
Jag kan fråga:
"Du som är..(ex.) snabb, flink, duktig, ser bra, kan allt, bussig, påhittig, stark...( alternativen är oändliga) tror du att du kan (ex. dammsuga, fixa maten med mig, gå ut med soporna...alternativen här är lika oändliga.) Inte nu på studs, men om tja, 10-20 minuter? Ibland på studs men det är just att ge lite space.
Eller ge dem alternativ. Om jag gör si gör du såå? Lite förhandlingar.
Vet ni hur bra det fungerar?! Vi vuxna kan ju rimligtvis inte bli arga över något de inte vet om att de förväntas göra och när vi visar respekt för det de gör får vi respekten tillbaka.
Jag älskar mina barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar