Sopor

 Jag bor i ett hus som är byggt på -60 talet. Alltså 1960, just i detta nuet sviktar årtalet men jag är rätt säker på att det var inflyttningsklart 1967. Rejäla hus med både cykelrum, tvättstugor, garage och lägenheter i olika storlekar. Byggda med omsorg och med tanke på trivsel genom b.la gräsytor som sköts omsorgsfullt. Skapat av rediga människor under en redig tid. De använde sopnedkast genom en lucka i väggen i trapphuset. Till min och andras glädje används det fortfarande. Och till andra som det sticker i ögonen vill de förändra, ta bort, försvåra och lägga till andra sophanteringsalternativ. 

I området finns även kolonilotter som brukas av gröna fingrar och både blomstrar och ger b.la potatis. En kolonilott dit människor burit kompostmaterial sedan de hade möjlighet. Moderna människor som vill förändra tror att de har uppfunnit komposeringskunskapen och återvinningstänket, tror att det enda sättet att kompostera är att skicka matsvinnet via kommunala sophanteringsbilar. Rediga människor skapat under en redig tid, sopnedkastet i trapphuset. En genial sophanering väl värd att hålla fast vid. Redan nu är vi en förening med medveten sophantering. Kärlen våra sopor hamnar i töms varje onsdag. Eftersom dessa behållare är mindre modell och inte svämmar över tyder det på att vi boende redan har fattat förutsättningarna. Vi har ju fantastiskt bra möjligheter till återvinnings "bulorna" nära intill på flera ställen. Vi har dessutom Ekobacken dit det är ett sant nöje att få lämna återvinningssopor.

Varför tror kommunala styrande att ny, modernare hantering skulle vara bättre? Förmodligen är det inte gratis att tillverka nya tunnor och sopbilarna måste väl vara utformade på annat sätt. Sophusen som måste smällas upp, kommer att dra råttor. Tro mig, de kommer. Stora som små. Så tänk till snälla styrande, när det fungerande hamnar i förändrigarnas iver. Mycket var bättre förr. Förståndet till exempel.

Nymodigheter

 När jag var liten på -70 talet, var det helt rätt och inne att röka överallt. Och då menar jag överallt. I sängen, bilen, vid maten. Var och varannan bolmade friskt och mycket. Å det var inte tal om att det var farligt. Ganska samtidigt som det blev lag på att ha bilbälte fram, 1975, tog cigaretternas användning upp till diskussion. Man hade sett konsekvenser efter påverkan av cigaretter och därmed även röken. Den historian känner vi alla till.

Nu är vi inne i andra tider med andra pinaler vi brukar. Mobilerna t.ex. Från början när de kom på -90 talet och i så gott som var och varannans hand, var det en hel del prat om strålningen och dess påverkan. Negativa påverkan.  Nu när de är än mer förekommande hör man ingenting om hur vi vuxna borde använda dem klokt. Folkhälsomyndigheten får mera än gärna ha några tips att förmedla, lite mera än att barn bör ha begränsad tillgång till skärm. 

Det förvånar mig inte om det kommer rön om att vi inte ska lägga mobilen mot örat när vi pratar och maxtid för samtal per dygn. Inte ha dem nära sängen och undvika att det är det första å sista  vi använder när vaknar och innan vi somnar. Vi sätter frivilligt en apparat med strålning mot vår hjärna vilket vi inte sett konsekvenserna av. Jag använder högtalarfuntionen när det går, det känns ju helt enkelt bättre. Vi är snabba att ta till oss nya prylar utan att förstå vilka efterdyningar de kan skapa förrän de redan är där.

Mormor Svea

 

Mormor Svea fastnade på en bild från min konfirmation. Jag vet inte vad jag ska säga om mormor , det finns mycket att säga om henne. Vad jag kan förstå hade hon en strävsam tillvaro när hon var i aktiv ålder. Åtta barn att uppfostra och föda. Kan ni fatta, stanna upp en stund och verkligen tänk dig  in i situationen.. Åtta barn. Ingen diskmaskin, ingen tvättmaskin. Det var tvätt i bäcken sommar som vinter.

Hon kunde lätt uppfattas som dominant och styrande. Det var hennes pedagogik för att få någonting gjort. Jag besökte henne minst en gång i veckan, och mig kunde hon inte skälla på när jag skulle göra min pianoläxa på hennes tramporgel. Jag verkade locka fram det mjuka hos henne. När morfar Sigurd gick bort skalades ytterligare lager av och en gråtmild och ångerfylld Svea tinade fram. Hon ångrade att hon varit så rivig. Rivig eller inte så kunde jag inte låta bli att älska henne. Mjuk som en barbamamma, hon tyckte om att sy. Förklädena hon sytt fyllde det gamla skåpet som jag fick ärva och fick i 25 års present. Tyg fick hon tag i på Domus. Hon beställde färdtjänsten och åkte för att leta billiga stuvar. Det var hennes tid för egentid. Jag älskade när hon tog ut löständerna och försökte prata. 

Rivig eller inte så fostrade de åtta fina barn och det måste väl vara det bästa betyget ever. Strävan som ger tillbaka. Tandlöst eller inte.