Förändring.

 Det måste vara nog nu, nu räcker det.

Ondskan kan krypa tillbaka till sitt lilla skrymsle och skämmas.

Världen måste få tillbaka tilliten, tryggheten och kunna bygga på värme och kreativitet människor emellan. Barn och gamla ska kunna få sina dagar kantade av kvalite och värdighet. Alla vi däremellan borde slippa bli matade med mord, krig, förnedringar, utnyttjanden som om vore det vardagsmat och en självklarhet. 

Det är det absolut inte och jag önskar att alla förövare gick upp i rök alla på en gång och blev vattendroppar. Tillbaka till kretsloppet där de kan göra gott där torka råder. Så här var det inte livet och världen skulle vara. Dödande, rädsla, tortyr, maktspel, maktbegär...                                                            

Så långt ifrån rätt inriktning av livet... att jag undrar hur det ens är möjligt att hamna i så fel jord.

Befria oss från ondskans grepp och ge oss ny luft under vingarna. Låt det goda vinna mark med ny kraft och fart.

Come together

 Jag blir aldrig färdigt förvånad över mänskligheten.

Nu är det dags att rädda jorden. Fastän vi länge vetat och vet att vi överkonsumerat och kört resurserna till energi i botten. Jag tänker på omfattningen hur vi tänker och agerar. Hur vi inriktar all mobilisering på ett fåtal energikällor i taget och verkar tro att de ska räcka för evigt. Cementa som nästan står för all brytning till cement i Sverige, till att nu "rädda" jorden med elbilar. Målinriktat ska det bara vara elbilar inom en viss framtid. Vi lägger verkligen alla äggen i samma korg.

Var får vi då el ifrån?

 El måste genereras och finns inte, som många verkar tro, färdig att levereras i det oändliga. Det måste till vattenkraft, kärnkraft, vindkraft.  Det måste göras ingrepp i naturen för att åstadkomma detta. Kanske importerad el från kolverk i Polen ,Tyskland eller Ryssland. Och det kostar. Elen är dubbelt så dyr nu bara som förra sommaren. Vatten måste finnas i vattenmagasinen. Vi kanske inte får råd att ladda framtidens bilar. Då står vi där med skägget i brevlådan. Eller tanka med diesel eller bränsle för produktionen avtagit så pass att det blivit skyhöga priser att producera energimedel.

Vi kan inte utesluta det ena för det andra. Allt handlar om balans.

Vi måste tänka bredare, lära oss av historien och framför allt, ha förankring i verkligheten och tänka självständigt och dynamiskt. Alla hundratusentals ton elbilsbatterier som måste återvinnas finns det ingen direkt plan för. Eller konsekvenstänkande angående kobolt som ingår i batterierna. En hel del bryts i Kongo ofta genom barnarbete och rejält svåra arbetsförhållanden. Vi får inte förlora oss i ett spår som stjälper samhället och mänskligheten. Utan tänka mångfald i energipolitiken.  Eller för att säga det enkelt, använda sunt förnuft.

Klicka på länken nedan och lyssna på Come together och Beatles medan du läser:

https://youtu.be/45cYwDMibGo

https://music.youtube.com/watch?v=qXOGsyoY9Cw&feature=share

Maybe it´s Time

Tänk om det vi ville säga kunde sägas i musik.

Eller uttryckas i sportsliga aktiviteter där vi kan nyttja våra talanger.

Genom skapande i olika former och med enbart färger. Grå nyanser men där svart är borttaget. Tusentals nyanser av de alla. 

Allt annat än genom den ondska som vi ser på alla håll i världen. Världen är inget säkert ställe.

Tänk om ondskan bara kunde lösas upp som en propp i avloppet med kaustiksoda och sugpropp. I värsta fall slambilen.

Tänk om de onda dagarna kunde vara det gamla som vi lärt oss något av. Något som en gång för alla ligger bakom oss.

För att ge plats åt ljuset och med sikte på att förbättra.

Rädda barn från ondskans grepp, forska fram nya mediciner, rädda vår planet, ge hemlösa härbärge...

Vårt land har levt ifred väldigt länge och är en del av framgången för vårt land. Vi är duktiga på att samarbeta och styrkan av den finner vi i positiv utveckling.

Lyssna och se på Bradley Coopers video genom att klicka på länken :

 https://youtu.be/cz0qhCWl1o4

Upplysningens tid.

Siddharta Guatama föddes omkring 500 talet före Kristus. Hans mor dog sju dagar efter att hon fött pojken stående under ett träd. Hans far fick ett löfte från en profetia. Pojken skulle antingen bli en buddha eller mycket mäktig kung. I faderlig omsorg önskade han att pojken skulle slippa allt lidande i livet och bosatte sig med pojken i ett slott som stängde världen ute. Här skulle han vara lycklig resten av livet. Innanför murarna levde de ofattbar lyx.

En dag hittade Siddharta en dörr i muren och begav sig ut. Efter ett tag mötte han i tur och ordning en gammal, en sjuk och en döende man. Hans värld vändes upp och ned. Han mötte en asket och försökte själv hitta sanningen som hungrande. Siddharta sökte olika metoder för att förstå sig på orsaken till människans lidande. Till slut satte han sig under ett bodhiträd och efter 49 dagar nådde han upplysning och blev Buddha som betyder den upplyste. Han hade hittat orsaken till lidande och hur människan kan sträva och agera för att undvika lidande. Han hade kommit fram till de fyra sanningarna och den åttafaldiga vägen som leder bort fån lidande.

I den här historien finns det mycket vi kan dra paralleller till och hitta igen oss själva i. Min tanke går till den minioritet människor på jorden som har makt. Makt att ta beslut, makt att bestämma var pengar ska läggas. Makt att bestämma vilka människor som ska vara inkluderade. Makt att lägga pengar i det som är destruktivt istället för att använda makten intelligent och med tanke på mänsklighetens bästa i åtanke.

Just idag tänker jag på Svenska politiker, styrelseproffs och fackförbund. Det kanske är dags att gå utanför sina luftslott och möta verkligheten. Det kanske kommer som en överraskning, men ja, det finns gamla, sjuka och döende människor. På riktigt. Som får avslag på sjukpenning, som inte får den vård de har rätt till, människor som dör utan att någon sjunger för dem.

Som dessutom många gånger tvingas leva under existensminimum fastän de jobbat hela livet. Eller alla många unga, nya vuxna som blir sjuka innan de hunnit ut i förvärvsarbete och helt står utan ersättning. Numera blir människor äldre och äldre. Om de inte hunnit dö i covid vill säga. Och varken sjukpenning, sjukersättning eller pensionen följer inflationen. Så som den gör i flera Nordiska länder. Trots att vårt lands styre som vi har nu ska vara företrädare för arbetarfolket. Det är så grymt fult och fräckt att vända de svaga grupperna ryggen för att höja egna löner i regering och riksdag. Jag kan inte tycka att de gör ett bra jobb när de inte tar hand om våra svagaste.

Så långt ifrån verkligheten borde det vara böter på bristande handling när man har makt att förändra och lägger mera i sin egen skål istället för ge de som verkligen behöver. Det är ju att förklätt råna de allra minsta. Kan en pensionär eller sjukskriven som politikerna anser kunna klara sig på existensminimum borde de också göra det. Så mycket representantmiddagar de får behöver de inte gå hungriga. Och det är ju mera än vad de som har minst får, somna mätta.

Det är dags för en stoooor folkvandring i rikemansvärlden. Att göra en Siddharta och söka se om ni har förmågan att bli upplysta. För andras och inte sin egen skull. Ja, för sin egen skull också, måste vara trevligt att göra något riktigt rätt. Det är därför ni sitter där ni sitter, maktens folk.

Gör rätt för en gångs skull,

Lyssna på First Aid Kit "Wolf":

https://youtu.be/NXNHEXaKkzw

Internationella kvinnodagen

Egentligen är det väldigt självklart med jämlikhet mellan könen och det är läskigt att vi 2021 lever i tiden då vi måste slåss för jämlikheten. Att det andra könet väljer och vill vara i dominans är det väl ingen som tjänar på. Maktmissbruk har funnits i alla tider och man hade hoppats på de styrande att de hade vilja nog att förändra. Många kvinnor har tagit sig till beslutstagande poster och visst borde det ge ringar på vattnet. I Norden och EU har vi flera kvinnliga statsministrar, presidenter, och en förbundskansler som är kvinna.

Det jag ändå tänker på först när jag hör Internationella kvinnodagen, det är  det globala systerskapet som feminismen går ut med. Står vi upp för varandra som vi säger att vi borde, det är frågan. Många gånger när folk kommer sig upp tar man även de friheter som de vi föraktar tagit. En slags bubbla av självuppfylldhet och självförverkligande vilken gör att man glömmer vad vårt uppdrag var från början, annat än att fylla våra egna behov. Människan blir lätt fartblind.

Jämnlikhet och feminism innebär inte hat mot det andra könet, det innebär ett samarbete och förtydligande om vad jämnlikhet faktiskt är. Vilken nivå ska vi eftersträva? Bara se uppåt och framåt eller är det viktigt att se om vi lämnar några på efterkälken? Det är viktigt att lika mycket  belysa de svagaste i våra samhällen. 

Att kunna avstå en del från sina mirakulöst höga löner för att hjälpa där det bäst behövs. DEN jämlikheten är den allra viktigaste. Jämnlikhet är viktigt , inte bara mellan man kvinna utan människa mot människa. Vem ska vara deras röster om vi inte bryr oss?

Vi vill inte ha några lätt uppsträckta nästippar i vädret eller någon som svävar i det blå. Har man en position i livet är det för att  även andra ska få glädje av dig. Vi är  ett stort pusssel.

Jämnlikhet är den yttersta balansen som man finner när man ger lika mycket som man får. I omtanke och kärlek. Våra bröder och systrar i fattigdom och sjukdom. När rika länder ger u-länder vaccin. När vi når dem har vi synnerligen något att vara stolta över. När maktstyrda människor ger till sitt folk frihet och rättvisa då har vi något att prata om. 

Lite utmaningar att bita i.

Lyssna på First Aid Kit

"My silver lining" genom länken nedan.

https://youtu.be/DKL4X0PZz7M