Vad världen behöver.

 I sanning behöver världen pedagogiskt tänk på alla områden och på alla divisioner.

Om man börjar med ett stort globalt tänk för att kunna stöka runt där det brister mest måste man hitta målområden. Vi kan tänka oss jorden som ett pussel med först ett antal mindre bitar på faktiska saker som får mänskligheten framåt.

Demokrati, jämställdhet, klimatinsatser, fungerande sjukvård, mänskliga rättigheter, avståndstagande från krig. Osv. Men säg att vi börjar där lite lätt. Varje pusselbit blir fler pusselbitar med mål och delmål.

Jag är nästan lika säker som Pippi Långstrump när jag slänger ut att om människan istället för att kriga och leva destruktivt istället skulle satsa på sjukvård skulle världen se annorlunda ut. Världen är så korrumperad att jag inte ens är säker på att läkemedelsföretagen vill att människan ska hitta botemedel mot olika sjukdomar. Då fyller ju de en betydligt mindre funktion.

Se bara på Mikel J Fox som donerat biljoner kronor till förmån för forskning av Parkinssons sjukdom. De forskarna kan verkligen inte göra ett gott arbete. Inte hans terapeutiska läkare heller. Det finns väl ingen som har så kraftig Parkinsson som han. Mellan tummen och pekfingret är jag säker på att de proppar i honom alldeles för mycket medicin än vad som behövs. Jag blir så provocerad, bedrövad och arg. Världen behöver lite omskakning så guldkornen kommer fram. Människorna som gör goda gärningar och stora insatser för stora mängder människor. Tuffa människor som sätter ondskan på plats. Människor som vänder andra kinden till. Och då menar jag att om man får uppleva orättvisor, att man taggar upp och står upp för sitt värde och kämpar för rättvisa och att bli behandlad på ett sätt som finns värdighet i. För liknelsen med Jesus som fick ett slag i ansiktet och vände andra kinden till har jag aldrig tolkat som att han inte brydde sig. Tvärtom , han vände sin andra sida till. Ilskan, han kanske t.om gav en lavett tillbaka eller gick sin väg för att ta avstånd från förnedelse. Vi behöver människor som kan reagera på det som är fel för att det ska kunna bli rätt. Kanske inte på en gång men med tiden så.

Liknelsen.

 Det finns en berättelse från långt långt tillbaka i tiden som hör till det som kallas för liknelse. Om liknelser kan man säga att det är lite som en historie-rebus. En tankeställare säger inte svaret åt dig utan lämnar utrymme för en tanke-utmaning där vi ska få komma till en slutsats eller två.

I det grymmaste krigen som pågår, där vi får itutat oss att någon vinner kom det här till mig. Det enda som vinner är kärlek och kärleken återigen. Lätt är det att ta, erövra i smått som stort. Röja och skövla. Svåraste och största utmaningen är kärleken som när den används bara blir större, jämfört med annat som minskar. Kärleken står över allt annat.

Det berättas om två kvinnor som bråkar om ett barn, vems barn det är.

De sliter i armarna åt varsitt håll på barnet, river och klöser varandra. Spottar och sparkas då den ena kvinna säger att vi går till någon som kan bedöma vem som är barnets moder. De uppjagade kvinnorna hittar en domare som talar till dem. Kvinnorna talar om vad dispyten gäller och de fortsätter bråket. Domaren tar fram ett svärd och säger att då delar vi barnet på mitten, då blir det rättvist. Jajaja, ropar den ena kvinnan gör det gör det! När den andra kvinnan skriker "Stopp, låt henne få barnet! Gör det inte!" Domaren sänker svärdet och lägger svärdet på den kvinnans axel som ville att barnet skulle få leva. " En sådan kärlek känner bara den som är moder. Barnet är ditt."

Jag tror nog att man kan läsa in flera budskap i detta. Till mig kommer det dock att den kärlek som vill något annat en endast det som är bra för mig är den största. Ska vi försöka ta det därifrån och utmana och uppmana världen till kärleksbomber?!

Vanligt hyfs efterfrågas.

 Min svåger jobbar som taxichaufför och jag tror att han är perfekt för det yrket. Med undantag att han är lite "Mannen utan lokalsinne" enligt säker källa. (Sorry D!) I yrket ingår ju gps, så att hitta rätt går att ordna. Han är social och det är något taxibranschen utelämnat check på, i kriterier en chaufför bör ha skulle man kunna påstå. Tro mig, med de för mig, ännu få resor jag gjort med sjukresor så förstår jag att det är ett yrke att med stolthet bära och värna om de som ofrivilligt åker med dessa transporter som med tiden blivit ett utsatt färdmedel. Att vara social, serviceminded och professionell är nyckelegenskaper i detta yrke.

Jag åker ibland sjuktransport och det är så tråkigt när chauffören inte kan prata lite väder och vind. Eller ändå mindre förstår ett smack av det man säger. Kan jag sätter jag mig i baksätet och ser till att jag vet hur jag tar loss säkerhetsbältet och hur jag öppnar dörren. Det behövs förtydligande av vad jag menar med förstå. Dels förstå språket och sedan förstå att det är ett samtal inte en invit. Jag kan berätta om flera tillfällen, där jag handlat av män med utländsk brytning och där jag fått förfrågan om ytterligare kontakt. Förnedringen jag känt går inte att beskriva. Kräksfärdig är en beskrivning. Sedan undviker jag de ställen där jag blivit illa bemött. För känslan går inte ur. Bara för att jag var normal. Vidrigt beteende.

Jag minns när jag  gick ett halvår på folkhögskola. Den skolan hade en invandrarlinje. Skolan hade internat och min tanke var att bo på skolan. Det gick inte många dagar så hörde jag på morgnarna vid fem hur några utländska röster jiddrade utanför min dörr. Det visade sig vara ett tvillingpar från Iran eller Irak. Det jag minns bäst var att de hade stora skallar med tjockt svart hår. Seriefigurer liknade de. De sprang efter mig överallt och när jag slutade prata med dem skrek de åt mig att jag var dum i huvudet. Mitt boende på skolan fungerade inte på grund av detta och jag fick hjälp av en kompis att hitta ett rum inne i Umeå. När jag väl flyttat in där trodde jag att allt var lugnt. Bättre var det. Men när jag gick på dans på Universum var det som att jag fått en stor potatis i både mat och luftstrupen samtidigt. Jag hann dansa några trevlig danser innan jag hörde vrålskrik och tumlt från andra sidan dansgolvet. Tvillingarna, de var här och tjafsade om vem som skulle dansa med mig.                            Gissa om jag hatade invandrarlinjen. Fasansfullt är vad det är. Första och sista gången på Universum för mig. Å jag älskar verkligen att dansa. Ännu idag vet jag hur förnedringen känns och jag undrade och undrar under vilka stenar de krupit fram från.

Dagen idag till ära har jag åkt sjukresor med två olika chaufförer som båda gick att språka med. Ivan från Kroatien och en svenne. I mitt korta samtal med Ivan delade vi några sorgens tårar. Äkta goda människor som kommer att förändra världen. Tro mig. Äkta förgår aldrig. Äkta vinner. Godhet vinner i sagan och i livet än om ondskan tar utrymme. Godhet.