2018 års Erbjudande.

Näst intill otroligt är att vi kommit så långt i tideräkningen och så få människor tagit till sig och reflekterat över förutsättningen till liv och säger sig att inte ha en tro.
För mig är det nästan nog i sig hur vi räknar vår tid.
Före och efter Kristus. Säger det inte allt?

Snart är det påsk då vi får minnas hur Jesu kärlek vinner över ondskan och döden som vi alla är bekanta med. Ja han vann faktiskt över mörkret.
Inte bara det  utan han erbjuder oss korkbollar att leva ett rikt liv i gemenskap med honom 2000 år senare.
Han erbjuder oss att leva i och av kärlek. Utan allt det mörka och destruktiva.
Å vilket tålamod han har med oss, för erbjudandet finns fortfarande kvar än om vi tycker att vi är oss själva nog. Vi håller fortfarande på som Kain och Abel, tävlar mot varandra i tron om att vi ska vinna fördelar. Ondskan har bråttom, för den vet att den redan är besegrad men ännu kan skövla i smått som stort.
Klart det finns något annat större än oss själva, det finns väl inget som inte blir till utan en föregående tanke, en energi. Tanken med allt levande ligger i själva ordet. BLI.
Du, jag allt har en energi som vi ibland säger att Gud ligger bakom.
Vad vill den goda energin med våra liv?
Jag vänder upp och ned på det mesta och vänder man på Gud blir det Dug.
Det tror jag i enkelhet är meningen. Att var och en ska vara sig själva i det goda vi är, vårda sina talenter, utmana sig själva att växa i det goda, respektera och leva i god utväxling med andra.

I konceptet ingår ju vår fria vilja som en ömsint gåva att ödmjukt förvalta i en tid där vi ofta lever på varandras bekostnad. Det förvånar att Jesus påkostade lidande, död, uppståndelse och erbjudande om närvaro i allas våra personliga liv sopas bort för att vi tycker att vi kan själva. Människor vet inte vad de missar. När ett sådant stort erbjudande ges borde ingen vända ryggen till.
Å det är ju ännu inte försent!

För att citera flikar jag in:
Vår pappa Sven var på dagverksamhet en dag i veckan under sitt sista jordelivsår.
Där var en gubbe som var väldigt grov i munnen och fyllde ut sitt  knapra ordförråd med svordomar.
När pappa bad honom att inte svära frågade mannen bryskt:

Citat:
[ " Tror du på Gud, eller?
   " JA vem annars skulle Jag tro på?"]
Slut citat.
 Även stora kämpar och hjältar har barnatro som bär dem och min pappa var en sådan människa.

 Se o lyssna på en variant av Europes  The Final Countdown.
The final countdown.

Varandras pusselbitar.

Tänk dig att världens befolkning är ett gigantiskt pussel. Alla bitar är olika och unika. Ingen bit är bättre än den andra, saknas det så litet som en enda bit är pusslet inte helt. Våra bitar passar inte ihop hursomhelst med alla andra bitar men alla bitar har sin plats. Runt en bit kanske det är helt olika typer av sidor som passar. Skymten av ett hus på en sida, trädaningar på andra, en skymt av gata på den tredje och mörk himmel på fjärde. Bitar som är mångfacetterade och binder ihop.

När jag växte upp var jag rätt ofta i ladugården och i stallet. Hängde med min pappa när han och jag körde häst och i ladugården. Pappa Sven var en sån där som tyckte om att prata om allt möjligt. Det blev en hel del snack när jag tänker efter. Han älskade att berätta både härliga berättelser och andra lärdomar från barndomen och ungdomstiden,
Han diskuterade med mig allt från svartelen från  Sovjetunionen, världens ledare och om vad som kunde vara fel med flisskruvens utmatning för att minnas något av det han anförtrodde mig.

Jag kommer ihåg tillfällen när vi var i mjölkrummet och fixade. Vid ett tillfälle stod jag och ordnade råmjölken så den skulle vara lagom varm till den kalv som skulle få den. Vi småpratade om ditt och datt då han kom in på hur han tyckte man ska se på sig själv och andra i olika yrken.
Det finns de som inte värdesätter det man gör. De förstår inte vad som krävs för att lyckas. Det visar bara hur lite de förstår.
Se aldrig ner på dig själv i det du gör. Låt ingen annan se ner eller trampa på dig.
Det pappa Sven sa till mig var en tidig Patrik Swayze.
Citat:
[ NO ONE puts my baby in a corner.]
Slut citat.
Alla är viktiga och det man utför är viktigt.
Vi fick verkligen mycket gott med oss från våra föräldrar och generationerna före.
Tack mamma och pappa för att just ni blev Våra föräldrar, det kan ingen ta ifrån oss.
Vi är vi och det kan heller ingen ta ifrån oss.

Sandlådenivå.

Två av världens "mäktigaste" män ( det är minimitalet) beter sig så illa att sju skämskuddar inte räcker till. De står med världens blickar och kameror på sig. Söker uppmärksamhet och bekräftelse.
Bekräftelse på att världens andra "stora" män darrar lite med underläppen när ingen ser på och dras med i upptrappningen och svarar på idiotin.
Tänker på ett nyhetsinlägg tidigare under veckan. Presidenten, stolt och rak i ryggen talar denne man av dårskap om att hans land minsann har de största och farligaste kärnvapenmissilerna i världen, som kan utplåna allt som kommer i dess väg.
Dessa män som borde få starta om livets skola, för de har ju fått det mesta om bakfoten. I sandlådan är det kanske ok att se vem som bygger högst och när den andre tittar bort mosa hans/hennes slott. För att i samma stund lära sig säga förlåt och att man inte  gör så.
Lära sig att livet som är på riktigt bygger på samverkan, samarbete, respekt, ansvar över sitt eget, ansvar gentemot andra osv. osv

Livet är ingenting när det är utplånat, livet är ett helvete när det raseras. Att bygga på de behov människorna i det land man härskar över är stort.Vis är den ledare som lyssnar på sitt folk och jobbar mot fredliga, mänskliga förhållanden. Fiffig är den ledare som tar till sig det samhällsuppbyggande som är mest hållbart och livsbejakande för alla. Inte bara för en egenutnämd gräddklick.
Det bygger på demokrati, fredstänk, gott samarbete med fokus på målinriktad  problemlösning. Ledare som förstår att både skapa förutsättningar för liv och livkvalitet och förmåga att åtminstone försöka förstå helheten. Glömma sig själva litegrann skulle nog inte göra någon större skada, för att sätta andra i handlingens centrum.
Allt annat destruktivt kan enligt min mening återgå till sandlåde-stadiet. Lär rätt.
Det finns otaligt många som fått hela livet om bakfoten och ställer till det inte minst för sig själva utan kanske främst för andra vilka blir oskyldigt drabbade.
Världen behöver något nytt, eller något 2000 år gammalt kärleksfullt revolutionerande.
 Och den kärleken är minst sagt mesig. Däremot det modigaste och mest konstruktiva man kan hitta.
Nya tankar, goda grunder och avsikter hos var och en i världens alla hörn.
Det önskar jag.
Tingeling!

Älska din nästa som dig själv.

Att handla med tanke på sin nästa är inte alltid enkelt och långt ifrån självklart.

Medsysterlighet och medbroderlighet. Medmänsklighet.

Jag läser orden och försöker förstå vad de vill säga.Visst finns det möten med människor som man tycker är en enda stor ego-katastrof, men det är deras val. Jag väljer att dela mitt liv med de som bryr sig om mig och vår familj. Där växtzoonen är god. Våga sig på okända marker för att vara medmänniska är en utmaning att växa in i.Vi alla får vårda den talent vi blir tilldelade.

Känner tacksamhet över de doser medmänsklighet jag och vår familj möter i stort sett varje dag.Man ser det när man förstår den och kan ta emot. Att fråga sig hur man själv skulle vilja bli behandlad, bemött, är en fingervisning om vilken väg man kan välja. Enkelt är det kanske inte men utmaningar stärker och får oss förhoppningsvis att växa i bra riktning. Den moderna människan som utmanar sig själv till allt från idrottsprestationer, veta mest-utmaningar och utmanar sig mot andra för att värdera sig själv genom sina prestationer borde vara angelägen om att glänsa i medmänsklighet.

I Wikipedia finns en förklaring angående liknelsen "Den barmhärtige samariten."

Citat:
[Den barmhärtige samariern eller Den barmhärtige samariten kallas en passage i NyaTestamentet, Luk.10:25-37, där Jesus berättar en parabel om en överfallen man. Då mannen blivit överfallen av rövare mellan Jerusalem och Jeriko, lät rövarna honom ligga halvdöd. En förbipasserande präst noterade mannen, och vek därvid åt sidan och gick förbi. Likaså kom en levit som vek åt sidan och gick förbi. En samarier (i äldre översättningar samarit) fick se mannen, och fylldes av medlidande. Samariern skötte om mannens sår, och tog honom till ett värdshus, där samariern betalade för mannens vistelse. Den barmhärtige samariern skulle i Jesus berättelse symbolisera ens nästa, vid tillämpning av sentensen "älska din nästa som dig själv".

Med sin liknelse utmanade Jesus de fördomar som var vanliga. Den vanliga tolkningen av lagen om att älska sin nästa (eller medmänniska) som sig själv bland judarna var att den bara skulle tillämpas på andra judar. När Jesus fick frågan om vem som var deras nästa, ville frågeställarna antagligen få en definition på vilka som inbegreps i den kategorin. Med sitt svar visade han att en i deras ögon föraktad samarier kunde visa sig vara en bättre medmänniska än präst eller en levit som hade ett högt anseende. Han frågade också: "Vem av de här tre visade sig vara mannens nästa?" och fick svaret: "Den som hjälpte honom.", vilket antyder att de inte ville säga rakt ut att en samarier var deras nästa.]
Slut citat.

Vi kanske inte har förmågan att rädda världen (eller är det det vi kan i långa loppet) men vi kan agera i vår närmiljö utifrån hur vi själva skulle velat bli bemötta. Med tanke på liknelsen som jag kan känna igen mig i, så skulle jag först helst välja att inte bli nedklubbad och sedan ignorerad men tack och lov för Samarien! Hoppet finns.

Medmänsklighet kan till stor del vara medkännande, att avstå från knasiga handlingar som vi medvetet kan välja bort, än om vi kanske både vill och kan utföra dem.
Det ogjorda kan också  vara det stora.