Näst intill otroligt är att vi kommit så långt i tideräkningen och så få människor tagit till sig och reflekterat över förutsättningen till liv och säger sig att inte ha en tro.
För mig är det nästan nog i sig hur vi räknar vår tid.
Före och efter Kristus. Säger det inte allt?
Snart är det påsk då vi får minnas hur Jesu kärlek vinner över ondskan och döden som vi alla är bekanta med. Ja han vann faktiskt över mörkret.
Inte bara det utan han erbjuder oss korkbollar att leva ett rikt liv i gemenskap med honom 2000 år senare.
Han erbjuder oss att leva i och av kärlek. Utan allt det mörka och destruktiva.
Å vilket tålamod han har med oss, för erbjudandet finns fortfarande kvar än om vi tycker att vi är oss själva nog. Vi håller fortfarande på som Kain och Abel, tävlar mot varandra i tron om att vi ska vinna fördelar. Ondskan har bråttom, för den vet att den redan är besegrad men ännu kan skövla i smått som stort.
Klart det finns något annat större än oss själva, det finns väl inget som inte blir till utan en föregående tanke, en energi. Tanken med allt levande ligger i själva ordet. BLI.
Du, jag allt har en energi som vi ibland säger att Gud ligger bakom.
Vad vill den goda energin med våra liv?
Jag vänder upp och ned på det mesta och vänder man på Gud blir det Dug.
Det tror jag i enkelhet är meningen. Att var och en ska vara sig själva i det goda vi är, vårda sina talenter, utmana sig själva att växa i det goda, respektera och leva i god utväxling med andra.
I konceptet ingår ju vår fria vilja som en ömsint gåva att ödmjukt förvalta i en tid där vi ofta lever på varandras bekostnad. Det förvånar att Jesus påkostade lidande, död, uppståndelse och erbjudande om närvaro i allas våra personliga liv sopas bort för att vi tycker att vi kan själva. Människor vet inte vad de missar. När ett sådant stort erbjudande ges borde ingen vända ryggen till.
Å det är ju ännu inte försent!
För att citera flikar jag in:
Vår pappa Sven var på dagverksamhet en dag i veckan under sitt sista jordelivsår.
Där var en gubbe som var väldigt grov i munnen och fyllde ut sitt knapra ordförråd med svordomar.
När pappa bad honom att inte svära frågade mannen bryskt:
Citat:
[ " Tror du på Gud, eller?
" JA vem annars skulle Jag tro på?"]
Slut citat.
Även stora kämpar och hjältar har barnatro som bär dem och min pappa var en sådan människa.
Se o lyssna på en variant av Europes The Final Countdown.
The final countdown.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar