Sandlådenivå.

Två av världens "mäktigaste" män ( det är minimitalet) beter sig så illa att sju skämskuddar inte räcker till. De står med världens blickar och kameror på sig. Söker uppmärksamhet och bekräftelse.
Bekräftelse på att världens andra "stora" män darrar lite med underläppen när ingen ser på och dras med i upptrappningen och svarar på idiotin.
Tänker på ett nyhetsinlägg tidigare under veckan. Presidenten, stolt och rak i ryggen talar denne man av dårskap om att hans land minsann har de största och farligaste kärnvapenmissilerna i världen, som kan utplåna allt som kommer i dess väg.
Dessa män som borde få starta om livets skola, för de har ju fått det mesta om bakfoten. I sandlådan är det kanske ok att se vem som bygger högst och när den andre tittar bort mosa hans/hennes slott. För att i samma stund lära sig säga förlåt och att man inte  gör så.
Lära sig att livet som är på riktigt bygger på samverkan, samarbete, respekt, ansvar över sitt eget, ansvar gentemot andra osv. osv

Livet är ingenting när det är utplånat, livet är ett helvete när det raseras. Att bygga på de behov människorna i det land man härskar över är stort.Vis är den ledare som lyssnar på sitt folk och jobbar mot fredliga, mänskliga förhållanden. Fiffig är den ledare som tar till sig det samhällsuppbyggande som är mest hållbart och livsbejakande för alla. Inte bara för en egenutnämd gräddklick.
Det bygger på demokrati, fredstänk, gott samarbete med fokus på målinriktad  problemlösning. Ledare som förstår att både skapa förutsättningar för liv och livkvalitet och förmåga att åtminstone försöka förstå helheten. Glömma sig själva litegrann skulle nog inte göra någon större skada, för att sätta andra i handlingens centrum.
Allt annat destruktivt kan enligt min mening återgå till sandlåde-stadiet. Lär rätt.
Det finns otaligt många som fått hela livet om bakfoten och ställer till det inte minst för sig själva utan kanske främst för andra vilka blir oskyldigt drabbade.
Världen behöver något nytt, eller något 2000 år gammalt kärleksfullt revolutionerande.
 Och den kärleken är minst sagt mesig. Däremot det modigaste och mest konstruktiva man kan hitta.
Nya tankar, goda grunder och avsikter hos var och en i världens alla hörn.
Det önskar jag.
Tingeling!