Rättvisa träd fram.

 Att livet inte är rättvist kan vi nog alla checka av på. Sedan finns det miljarders miljarders variationer på rättvisa och rättvisa. Jag tänker hålla mig idag till den referensram jag har. 

Bli aldrig sjuk. Jag säger bara det, bli aldrig sjuk. Det är så "systemet" ser på det, som att vi har ett val. Som att det är en förmån att få gå hemma och vända på varenda slant. I Frankrike har de ett intressant system för sjuka, handikappade samt äldre som betalat skatt. Kanske skulle Sverige göra studiebesök och inspireras?! Behövs hjälp i form av hemtjänst i Sverige får jag betala för det som om mina inbetalade skattepengar inte räknas. För den som hamnar på boende blir kostnaden himlahög om det finns en part som bor kvar hemma.

Jag har fått inse vilken livlina det är att ha körkort. När jag står utan förstår jag vilken utsatthet det innebär att inte kunna ta bilen själv och göra små ärenden på egen hand. När pappa inte fick köra längre blev han nedstämd och förstod inte varför han inte fick köra. " Jag har ju inte gjort något dumt" tyckte han. Man eller jag förstår inte andra så bra så länge det rullar på kring en själv och vardagen är fylld med funktion. Hade jag förstått då det jag gör idag hade jag tagit bilen och kört honom till travet så fort tillfälle fanns. Förlåt pappa. Förlåt, jag förstår nu att en livlina togs ifrån dig.

Du har väl färdtjänst? Jo, en enkel resa kostar billigast 80 kronor, så tänk själv. Det går heller inte att göra ärenden på olika ställen eftersom en resa är från punkt A till B och samma bil kan heller inte köra returresan. Avgifterna för färdtjänst har höjts plus mediciner som fått höjt högkostnadsskyddsavgift. Rättvist ? Inte det minsta.

Kan tänkas är det smarta människor som styr och ställer i vårt avlånga land. Kanske smarta men medkännande saknar de baske mig. Jag är så trött på alla teflonmänniskor vilka jag möter som jobbar inom vården och verkar jobba där för att de hade lätt för teoretisk utbildning och ville ha ett yrke med hyfsat bra lön. En människa, en läkare (eller faktiskt två) har jag träffat som förmedlade inkänning och empati. En hon hade ett stort ärr över luftstrupen och jag frågade vad hon gjort. Hon hade haft och hade cancer. Den känslan hon vibrerade av när jag frågade helade mig mera än övningarna jag fick med mig hem. 

Jag är beredd att lämna över mina sjukdomar till någon som behöver insikt om vad andra kan gå igenom. Jag är beredd att lämna mina plågor för nu vill jag få min beskärda del av den positiva rättvisan. Det är min tur nu, att få blomma ut som den jag var tänkt att vara. Fri, frisk och företagsam..

Som om andra inte fanns

 Visst är det märkligt, vissa människor lever som om andra inte finns. De tror de kan agera hur som helst och att bara de vill är nog. Människor som tar besluten själva och har ett gigantiskt ego. Högst upp på en sån lista har vi maktmän som med alla medel vill ha mineralrikt land på olika ställen ni världen och bryr sig föga att människoliv spills och inte att bara soldaterna blir drabbade utan även hela deras familjer. De kunde inte bry sig mindre. Bara de får det de vill ha. Och de agerar som om allt de vill ha redan är deras. Fast de i själva verket skulle hålla sig långt borta.

Sådana här individer finns tyvärr överallt, i sin egen skala och eget förfarande. Jag har ingen aning om hur vi ska få bukt med dessa ocharmiga typer som lever som om andra inte finns.

Alla dessa 250 orden som blivit förbjudna i artiklar och forskning i USA... kanske ska vi börja använda orden ännu mera i vardagen. För att göra det lilla. Visa att vi bryr oss om varandra, att vi har ett förnuft som heter Duga och att vi står upp för varandra och oss själva. Egot det stora står sig blek och skramlar tomt i jämförelse.