Himlen runt hörnet

 Om man vänder ryggen åt det onda eländiga, vedervärdiga, i världen och vår tillvaro ryggen en stund och riktar sin uppmärksamhet åt andra hållet kommer vi att upptäcka att vi faktiskt har himlen runt hörnet. Nästan iaf. Bara nästan. 

Topparna lever på sin nivå och glömmer mera och mera människor som är i utsatt läge för de vänder ryggen åt sina egna och håvar upp lappar i sinne till sina egna löner.

Vi ska hålla vår höga standard och göra den tillgänglig för våra gamla, sjuka, ungdomar och arbetsoföra. För att få ekonomin att gå ihop passar det lämpligast att sänka löner för de som har mest betalt.De som bestämmer lönerna. Har man den "gåvan" att ta hand om beslutsfattande ämbeten får man lov att visa framfötterna och skjuta till ekonomiska möjligheter för de som har minst. Det borde väl vem som helst förstå. Alla som förstår vad ett liv är och vad det är värt borde jobba för att jämna ut skillnader och värna om sina medmänniskor. Topparna borde planera ekonomin och budgeten för sina medborgare på ett bättre vis. Så smarta de är borde det hagla av toppen idéer. När vi skattar våra skattade pengar många gånger om borde människor ha en trygghet när de inte kan jobba längre. Dessutom behövs alla jobb, det är likt näringkedjan bland djuren. Ingen kedja är starkare än den svagaste länken. Så ska det också gå att livnära sig på alla jobb. Eller ska vi kanske ha robotar som gör jobbet? Robotar som kör t.ex kör sopbilen och tömmer våra sopor? Jag tänker bara, Hallå?!?

Jag önskar att räkmacke- personer fick pröva på att leva med sjukdom och utsatthet. Åtminstone så pass lång tid att det känns som en helvetisk evighet. Medkänsla och förståelse är begrepp som bleknar (om det någonsin har funnits) för många i jakt på sin egen vinning. Privat, sitt företag, sitt parti, sitt lag. Välfärd är dock ingen tävling, det är ingen enskild grupp som ska vinna. Alla ska gå in som segrare i den tillvaro vi kallar nuet och framtiden. Å då kan tipptoppare behöva sig en liten näsbränna och vara tvungna att gå ner ett snäpp eller två i lönestegen.

Innan de ger sig ut på arbetsmarknaden kanske praktik i verkligheten vore ett bra input till helheten.

Vad vet jag!

Gud blir dug baklänges.

 Genom alla tider har människan velat ha en skapelseberättelse och en förklaring på olika nivåer till hur allt blivit till. Jag ser berättelserna som liknelser, skildringar som likt en rebus lämnar utrymme för egna tankar att lösa labyrintens gåta. Visst vore det rätt tråkigt om alla svar var givna och vi inte hade någonting att klura på. Att lösa livets mysterium allteftersom. 

Vi har kommit så långt att vi borde förstå att ursprunget vi vill kalla Gud inte är en tomte vi kan kalla på och få precis som vi vill. Däremot har vi fått utmärkta förmågor som är potentiella till mycket mera än vi tror. Jante släng dig i väggen. Det vet väl alla att en förälder omöjligt kan lyssna på alla barn samtidigt. Däremot räcker en förälders kärlek till alla de barn som är i flocken. När vi väntade barn nummer två var jag orolig att det inte skulle finnas kärlek kvar till en ny liten människa. På en gång kunde jag konstatera att det fanns det. Kärleken är på det underbara viset att det ökar i kvadrat för varje liv som vi tar emot i kärlek. 

 Den största energin ever, ligger bakom vår tillkomst och vi har inte förstånd att förvalta den gåvan. Energin har lyft oss in i sista tiden där odjurets nummer skadar människa på både global och individnivå. Men allt följer manualen, berättelsen.

Människan har ännu inte förstått att det viktigaste ordet nånsin i den energi som svepte med oss i livets bok är bli. Att det skulle vara en slump är svårt att tro när vi ser vilken perfektion allt levande är skapat med. Hur kan fåglar av samma art sjunga annorlunda än en annan art?

Den  kreativa energin är lika för alla och allt levande. Som ska spegla den kraftfulla storhet genom vilket allt blivit till.  Speglar vi oss i allt som är skapat finner vi uppmaningen Dug. Du är på rätt plats och tid. Det är till alla och envar och allt levande att förvalta det första och största orden genom energins framfart att vi finns. 

Varde, bli och se det var gott. 

Bräckliga lerkärl

 Om jag fick en önskan och få Alladinlampan i min hand skulle jag få rysningar av den underbara chansen. Då skulle jag önska att det sjuka i mig och allting sjukt i världen försvann.

 Tänk vad tomt det skulle bli. 

Med utrymme på att fokusera på det goda livet, engagemang att lyfta goda upplevelser och viktiga kunskaper i livet. Det kan vara nog så krävande ändå, även utan det sjuka. Krävande på ett positivt sätt. Musiken skulle bli levande igen på ett helt annat sätt och finnas som en ständig källa till glädje och styrka. Allt det vi skulle göra skulle ha en ton av förhoppning och insikt att vi fullföljt agendan om måluppfyllelse. Måluppfyllelse som vidgar till nya måluppfyllelser. Vi skulle aldrig hamna i destruktiva tankar eller handlingar. Vi skulle söka vägar till att lösa problem, möjligheter. Fokus på att vidga vår medvetenhet där alla kommer till sin rätt.

All fight mot det sjuka skulle vara över och vi skulle leva i kreativitet och inre expansion. Vi skulle få förmågor att flytta berg och värna om de som mest behöver det. I en helig bok står det att Herden lägger sin skatt i bräckliga lerkärl. Som jag tolkar det bär vi som kanske är kantstötta av livet på en skatt att förvalta.  Allt i omsorg från Livet som visar att kärleken bryr sig om de kantstötta och grundstötta för den delen. 

Å för egen del är jag allergisk mot nötter, inte jordnötter, mandel eller pecannöt. Nä, riktiga nötter, människor som gör puckade, sjuka saker. Jag kan känna deras närvaro i en lokal lång efter de har varit där. Och jag kan bli riktigt sjuk av den dåliga energin. Så sjuk att ingen vill veta. Så ja. jag önskar att det sjuka försvinner in the name of Life. Det är dags för det nu. NU!