I den snart mörkaste biten på året då är det mysigt att få kura och tända ljus, vara mysigt trött och sova tätt som små knyten tillsammans. Dra timmerstockar tillsammans och vakna yrvakna och lyckliga tillsammans till En ny dag där tacksamheten bubblar under min hud. I den årstid där vi kan njuta av att tända ljus istället för att förbanna mörkret. Njut!
Jag älskar årstider och försöker njuta av dem alla än om mörkret kan vara kompakt och tärande.
I den värld där jag är uppvuxen är vintern ljus än om mörk. Underbar om det är snö, torr gnistrande kall snö som gör det ljusare. Knarret under skorna och rimfrosten i ansiktet.
Det är återhämtningens tid, med sysslor varje dag såklart men med mindre omfattning än det som ljuset kräver när det är dags för grödornas att falla i jord, vall och spannmål att växa , underhållas och skördas. Å ändå mera, djuren som ska mjölkas i vanlig ordning och skötas om.
Om det är någon som inte förstått bakgrunden till det vi har på köksbordet så krävs det speciella gener hos dem som driver jordbruk. Kunskaper som nästan inte är av denna världen och en både bred kunskap samtidigt som sinne att kunna detaljer för att få allt att gro i rätt jord vid rätt tid.
Kunna sina kor utan och innan för att få dem dräktiga. Kunna ge dem rätt mängd sammansatt mat för att ge bra mjölk.
Det är komplext och man måste vara skicklig för att lyckas.
Några andra människor som gett sitt liv och talenter till det de är ämnade för är alla de Nobelpristagare som den 10 december ska få motta pris i Blå Hallen i Stadshuset. Den äldsta pristagaren någonsin är årets 97 årige John B Goodenough som mottar tillsammans med två andra pris i Kemi. För att de utvecklat och utvecklar lithiumbattterier som gör att vi kan ha lätta återuppladdningsbara fossilfria batterier till både mobiler och elbilar som är under teknologisk utveckling.
Underbart på alla vis!
Själv tycker jag att hans familj borde ha Nobelpriset för deras geniala efternamn i kategorin Meningen med ditt liv, Goodenough. Om alla fattade det kring sin egen person och inte försökte överglänsa eller vinna över andra, i tron att allt är mycket bättre bara man vinner över någon. Den man ska vinna över är sig själv och på varje "nivå" måste man förstå att man är Goodenough för att kunna lyfta sig till nästa nivå " Goodenough". Eller om vi kunde låta bli att nyttja makt, i små eller stora portioner, till fördel för sitt eget ego. Kanske då skulle världen bli det pussel av individer som det är tänkt. Och istället lösa upp den gigantiska plywoodskivan av maktens kvinnor och män som är fylld av kompakta spån.
Alla har vi våra magiska talenter och allt ligger i livets begynnelseord: BLI.
Bli den du är ämnad att vara. Bara alla hittade sin egen plats och inte strävar efter andras hela tiden. Utmaningen ligger i att vårda sin talent eller talenter. Sök inte hos andra det du har i dig själv.
Goodenough, det är det mest magiska efternamn jag hört och jag hoppas de sprider den andan världen över innan det är försent.
fredag 6 december 2019
måndag 18 november 2019
Våga Vuxet.
Skolans värld börjar ibland att göra mig förvirrad och förskräckt.
Fullt av trevligheter såklart också. Men något viktigt saknas hos många barn.
Första jobbet jag hade med barn börjar vara 35 år sedan och jag var sisådär 15 år då vi, en handfull jämngamla tjejer jobbade med SommarPloj som det kallades.
Vi anordnade aktiviteter för sommarlovslediga barn. Vi cyklade till stranden,bakade, skapade och hade skoj. Jag kan inte minnas att vi behövde höja våra röster. Däremot minns jag tjejen som höll på att fastna i sin ansiktsmask av gips.För någon sommar sedan tog hon betalt i ett café och kände igen mig och mindes just den händelsen.Vi skrattade gott.
För att studsa tillbaka till skolans värld så har det hänt något, barnen är rörigare än bara för några år sedan. Debatter om att skolan är för lite auktoritär kontra att man bör använda sig av lågaffektivt bemötande.
Jag skulle vilja anropa föräldrarna. Och jag önskar att Skolor skulle gå ut med en uppmaning till föräldrarna att vara just föräldrar till sina barn.
Uppfostra era barn!
Lär dem rätt och fel, hur de beter sig mot andra barn och mot vuxna. Lär dem att de, faktiskt inte, är jordens mitt. Sätt gränser för dem, de behöver det.
Kärlek och gränser och allt det mittemellan.
När den viktiga grunden saknas är det svårt att bedriva undervisning och fritidsverksamhet. Vad är det för vuxna som lägger allt ansvar på skolan kan man fråga sig. Dessutom är det så att de barn som sköter sig ofta hamnar i skuggan av de som kräver vuxnas uppmärksamhet.
Att sedan gräva två diken vilka uppmålas som oförenliga, där ett är auktoritärt bemötande och det andra lågaffektivt är lika korkat som att..ja jag vet inte vad. Det förstår man väl att bägge sätten att bemöta är en nödvändighet.Däremot krävs fingertoppskänsla och energi för att ha tillgång till rätt verktyg i stundens hetta. Och allra helst att man känner barnet.
Barn behöver både gränser och lyftas för att bli hitta balansen och bli flygfärdiga.
En grund behövs.
En god grund där föräldrar hanterar verktygen och vågar vara obekväma nu och då. Det är vi skyldiga våra barn.
Det är vi skyldiga alla pedagoger som jobbar med barn och ungdomar.
Om inte annat är vi skyldiga oss själva det, när vi satt dem till världen.
Det är vårt ansvar i att vara förälder.
måndag 30 september 2019
Barnen
När barnen....
Skär bitar till korvstroganoffen blir bitarna alla de möjliga former och storlekar.
Torkar bordet är det rally med trasan.
Plockar ur diskmaskinen hittar glasen lite nya platser i skåpet och besticken liksom dansar lite hullerombuller i lådan.
Klipper gräset blir det nya mönster efter gräsklipparen.
Torkar golvet blir det spår som efter en gigantisk snigel.
Tvättar bilen ,är de lika blöta som bilen.
Men de har varit med. De har tyckt att det är roligt eller nästan roligt åtminstone.
Å faktiskt så har vi vuxna inte alltid rätt hur saker ska vara.
Inte alltid, i det lilla och inte i det stora.
Lite som det sägs, den första ska komma sist och den siste ska komma först.
Skär bitar till korvstroganoffen blir bitarna alla de möjliga former och storlekar.
Torkar bordet är det rally med trasan.
Plockar ur diskmaskinen hittar glasen lite nya platser i skåpet och besticken liksom dansar lite hullerombuller i lådan.
Klipper gräset blir det nya mönster efter gräsklipparen.
Torkar golvet blir det spår som efter en gigantisk snigel.
Tvättar bilen ,är de lika blöta som bilen.
Men de har varit med. De har tyckt att det är roligt eller nästan roligt åtminstone.
Å faktiskt så har vi vuxna inte alltid rätt hur saker ska vara.
Inte alltid, i det lilla och inte i det stora.
Lite som det sägs, den första ska komma sist och den siste ska komma först.
tisdag 10 september 2019
Minsta företaget.
Fastän vi förmodligen inte tänker i de banorna så är vår, allas våra familjer de minsta företagen vi har.
Å de absolut viktigaste i en tid då splittring är det nya modet.
Familjers status borde står över de vinstdrivande pengasamlarna,och fanns det någon sund själ i företagens ledningar och vis personalpolicy skulle antälldas familjer vara lika viktiga som den anställdes vinstindrivning. Kärnan liksom. Basen.
Jag skulle säga att det är de viktigaste företagen vi har fastän vi inte hanterar familjen riktigt på det sättet, vilket är lite sorgligt när vinsten kan bli så stor. Familjen ska liksom bara finnas där och rulla på av sig självt och lösa allt.. Stå undan, trolla med knäna och utan festliga mingel.
Jobbar vi vet alla hur det jobbas med och mot mål och förbättringar. Det arrangeras.och spontant ordnas med aw och kick-offer där vi får tid att bonda med varandra efter att ha bondat med varandra långta timmar under arbetsveckan.
Det är ju ingen slump att det ser ut så för resultat avseende gällande både höjd trivsel och arbetsresulatat blir frukten av det hela. Sådant har företagsledningar koll på.
Trots allt så är familjen den klart viktigaste länken vi har i samhället. Det minsta lilla företaget som bygger på minst lika stora behov av viktiga tillfällen att bonda, Trevliga möten. Få tid att vara barnfria, Få tid att göra både det vardagliga och det extra. Ge familjen som är tryggheten en djup förankring när det blåser så mycket impulser om att individen och egna upplevelser är mantrat.
Inget ont i det.
Men jag tror vi måste se om vårt hus.
Det handlar om insikt.
Vad som är viktigt.
På riktigt.
Familjer som ger trygga barn,bär med sig viktiga erfarenheter attt ge vidare till framtiden
Föräldrar som får tid att vårda sina band till barn och livskamrat ger ringar på vattnen.
Både i nutid och framåt.
En mjukare värld.
Å de absolut viktigaste i en tid då splittring är det nya modet.
Familjers status borde står över de vinstdrivande pengasamlarna,och fanns det någon sund själ i företagens ledningar och vis personalpolicy skulle antälldas familjer vara lika viktiga som den anställdes vinstindrivning. Kärnan liksom. Basen.
Jag skulle säga att det är de viktigaste företagen vi har fastän vi inte hanterar familjen riktigt på det sättet, vilket är lite sorgligt när vinsten kan bli så stor. Familjen ska liksom bara finnas där och rulla på av sig självt och lösa allt.. Stå undan, trolla med knäna och utan festliga mingel.
Jobbar vi vet alla hur det jobbas med och mot mål och förbättringar. Det arrangeras.och spontant ordnas med aw och kick-offer där vi får tid att bonda med varandra efter att ha bondat med varandra långta timmar under arbetsveckan.
Det är ju ingen slump att det ser ut så för resultat avseende gällande både höjd trivsel och arbetsresulatat blir frukten av det hela. Sådant har företagsledningar koll på.
Trots allt så är familjen den klart viktigaste länken vi har i samhället. Det minsta lilla företaget som bygger på minst lika stora behov av viktiga tillfällen att bonda, Trevliga möten. Få tid att vara barnfria, Få tid att göra både det vardagliga och det extra. Ge familjen som är tryggheten en djup förankring när det blåser så mycket impulser om att individen och egna upplevelser är mantrat.
Inget ont i det.
Men jag tror vi måste se om vårt hus.
Det handlar om insikt.
Vad som är viktigt.
På riktigt.
Familjer som ger trygga barn,bär med sig viktiga erfarenheter attt ge vidare till framtiden
Föräldrar som får tid att vårda sina band till barn och livskamrat ger ringar på vattnen.
Både i nutid och framåt.
En mjukare värld.
tisdag 2 juli 2019
Good Enough
Citat av Zeb nio år:
" När man ger upp så ger man upp.
Såm typ när man försöker gjöra en grej som man inte kan och man tyker att det är för svårt och sen ger man upp."
Slut citat.
Visst kan jag ge upp ibland på mig själv, och då är det läge att tänka till. Då är det dags att ge upp på de signaler som säger att jag kommer till korta. De jag själv ger mig och människor vilka inte förstår ger mig.
Ge upp på oförstånd som inte gör gott.
Jag är uppvuxen i en högpresterande miljö, vilket det innebär att växa upp på bondgård.
Full fart och resultat. Funnit glädje i att prestera, men vad ändå mera....
Funnit lyckan med att vara jag. För jag har adrig lärt mig att mitt värde hänger ihop med allt jag kunnat eller kunnat göra.
Jag har alltid vetat och känt att mitt värde har varit i min person, oavsett hur mycket eller litet jag presterat.
Förmodligen har den lärdomen varit räddningen när annat vill påpeka motsatsen.
Såklart känner jag sorg över att inte kunna ta ut svängarna som jag vill och önskar än om jag sällan klagar. Att klaga gör ju inte saken bättre.
Istället försöker jag vara tacksam över det som faktiskt fungerar, och det är ändå en hel del, men i mitt tempo.
Att det sedan finns människor som inte förstår, det får jag ge upp på, för det finns alltid de som vet hur allt ska fungera, speciellt för andra. Att omge sig med en förstående och kärleksfull omgivning är läkande och den bästa medicinen som åtminstone geer själen vingar när kroppen inte kan leverera mirakel.
Tacksamhet är ingen dum känsla att ta till sig.
Det borde fler prova.
tisdag 26 mars 2019
#brinnförjosefine
En svensk dokumentär skildrar en svensk sångerska och artist som skulle fyllt 50 år.
En sprudlande människa med stora talanger och visioner.
En människa som älskade musik, sång och scenen. Tillsammans med familj och vänner formade hon sin musikaliska karriär och de blev snabbt omtycka.
Till historiens baksida hör dock att hon blev misshandlad av sin expojkvän.
Misshandel som ledde till sådana ryggskador att flera operationer behövdes.
Den här kvinnan dog 46 år gammal, som en följd av överdosering av mediciner tagna för att lindra smärta.
Dokumentären visar på ett klarsynt sätt kvinnans uppväxt, hennes talanger, drömmar och självklarhet att syssla med det hon både ville och kunde. Berättelsen är berättad med värme, kärlek och stor stor sorg av syskon och kollegor. Hela dokumentären genomsyrar kärlek.
Trots det faktum att de skador hon fick av misshandel vände hennes tillvaro och liv till något helt annat än vad som var tänkt.
Uttalandet vilket mannen bakom denna misshandel lämnar efter dokumentären släpps är lika svinaktigt som hans tjugoår gamla handlingar. Ingen ånger, förtvivlan, ingen vädjan om att få försonas med det hemska han gjort eller önskan att det inte var gjort .
Nä, däremot tycker han att det är fruktansvärt att det antyds att han på något sätt skulle ha bidragit till kvinnans för tidiga bortgång. Och att han inte längre kan gå ut på lokal utan tvingas till ett stilla hemmaliv. Stackars sate, efter karriärsyrket inom teatern hoppas vi du kan hitta din ånger hemma i lugnets vrå.
#brinnförjosefine
Älska mig för den jag är.
https://www.youtube.com/watch?v=TL7QKto7VjU
En sprudlande människa med stora talanger och visioner.
En människa som älskade musik, sång och scenen. Tillsammans med familj och vänner formade hon sin musikaliska karriär och de blev snabbt omtycka.
Till historiens baksida hör dock att hon blev misshandlad av sin expojkvän.
Misshandel som ledde till sådana ryggskador att flera operationer behövdes.
Den här kvinnan dog 46 år gammal, som en följd av överdosering av mediciner tagna för att lindra smärta.
Dokumentären visar på ett klarsynt sätt kvinnans uppväxt, hennes talanger, drömmar och självklarhet att syssla med det hon både ville och kunde. Berättelsen är berättad med värme, kärlek och stor stor sorg av syskon och kollegor. Hela dokumentären genomsyrar kärlek.
Trots det faktum att de skador hon fick av misshandel vände hennes tillvaro och liv till något helt annat än vad som var tänkt.
Uttalandet vilket mannen bakom denna misshandel lämnar efter dokumentären släpps är lika svinaktigt som hans tjugoår gamla handlingar. Ingen ånger, förtvivlan, ingen vädjan om att få försonas med det hemska han gjort eller önskan att det inte var gjort .
Nä, däremot tycker han att det är fruktansvärt att det antyds att han på något sätt skulle ha bidragit till kvinnans för tidiga bortgång. Och att han inte längre kan gå ut på lokal utan tvingas till ett stilla hemmaliv. Stackars sate, efter karriärsyrket inom teatern hoppas vi du kan hitta din ånger hemma i lugnets vrå.
#brinnförjosefine
Älska mig för den jag är.
https://www.youtube.com/watch?v=TL7QKto7VjU
fredag 22 mars 2019
Älska dig själv. Liksom du ska älska andra.
It doesn't matter if you love him, or capital H-I-M
Just put your paws up 'cause you were born this way, baby
Just put your paws up 'cause you were born this way, baby
My mama told me when I was young
We are all born superstars
We are all born superstars
She rolled my hair and put my lipstick on
In the glass of her boudoir
In the glass of her boudoir
"There's nothing wrong with loving who you are"
She said, "'Cause he made you perfect, babe"
"So hold your head up girl and you'll go far,
Listen to me when I say"
She said, "'Cause he made you perfect, babe"
"So hold your head up girl and you'll go far,
Listen to me when I say"
I'm beautiful in my way
'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby I was born this way
'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby I was born this way
Don't hide yourself in regret
Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way (Born this way)
Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way (Born this way)
Oh there ain't no other way
Baby I was born this way
Baby I was born this way
Oh there ain't no other way
Baby I was born this way
Right track baby I was born this way
Baby I was born this way
Baby I was born this way
Oh there ain't no other way
Baby I was born this way
Right track baby I was born this way
Webbresultat
onsdag 20 mars 2019
Shallow.
Från Lady Gaga & Bradley Coopeers Shallow:
" Tell me somethin´, girl/boy
Are you happy in this modern World?
Or do you need more?
Is there somethin else you´re searchin for?
I´m falling
In all the good times
I find myself longing for change
And in bad times a fear my self…"
När vi matas med ondska.. terrordåd, krig, konflikter både i stor omfattning och man mot man...
då skriker min själ från djupet så det riktig bränner i hjärtat.
Varför kan inte människor vända sig om till den ende sanna källan, söka förlåtelse och räddning.
Jag fattar det inte, det enda konceptet för människans räddning.
Ändå tror sig människan stå över kärlekens lag och föredrar att leva i missbruk av det mesta.
Människan är ju så förbannat korkad som väljer bort den viktigaste kvaliteen i livet.
Kärlekens stig.
Kristendomen är förbjuden i stora delar av världen. Förstå ni då litegrann av den storhet Jesus har. Makten män dallrar vid tanken på att Jesus gör människor fria, de kan börja tänka själva!
När Olof Palme mördades visste många svenska inte om hur stor han var utomlands med fredsarbete och hård kamp mot apartheid. Kärleken vägar för oss mot viljan och förmågan att förändra.
I Sverige har vi valmöjigheten, de flesta väljer att vara sig själva nog när miljaders människor skulle jubla om de bara fick höra kärlekens budskap och få chans att leva i positiv dynamisk förändring.
1lyssna på genom att trycka på länken.
Lady Gaga& Bradley Cooper Shallow
https://www.youtube.com/watch?v=bo_efYhYU2A
fredag 15 mars 2019
Prinsar och Prinsessor
Just nu är det rensning på människor på högre nivå. Som inte skött sig inom det professionen förväntar sig och kräver. Eller helt enkelt inte använt sunt förnuft på vad man gör och inte gör.
Ett steg i rätt riktning är att det inte är bara media som dragit drevet utan högre ansvariga som tagit klivet framåt. Inte hållit dem i handen och skyddat, utan låtit konsekvensens lagar gälla. Som sig bör. Det är ju bara det att topparna verkligen sett om sitt hus. Årslöner och fallskärmar vecklar ut sig titt som tätt. Det är ju så synd om dem som har gjort fel.
Kunderna, eller skattebetalarna får betala notan.
Jaget är det högsta idag, bara det gynnar mig så får jag fan göra vad jag vill är visst måttot i jakten på makten och i maktens korridorspår.
Läskigt är det faktum att många av de barn man möter inom skolan tycks vara drabbade av samma sjuka. Man ska vara först, höras mest, ha mest, de gör nästan vad som helst mot sina kompisar. Jag blir mörkrädd. Vad håller på att hända?
Samhället har ett stort framtidsproblem. Nämligen framtiden, våra barn.
Å för guds skull, lägg inte huvudansvaret på skolan, för snart byts hela personalkåren ut mot militärer. Det är vad som skulle behövas.
De är inte prinsar och prinsessor som vissa föräldrar verkar tro.
Att alltid få som man vill, aldrig ha tråkigt, alltid stå i centrum, lära sig att jag är gör som jag vill osv. Respekt vet de inte vad det är, man skulle kunna räkna upp - till gudars skymning, med mindre positiva adjektiv som beskriver situationen kring barnen. .
Så finns de där mönster-barnen som får ta smällarna och agera dämpare, bli uppblandade med de stökiga för att ge viss balans.De får också betala ett pris.
Jag bara vädjar till föräldrars sunda förnuft. Inse vad och hur ni gör. Kanske också vad ni inte gör. Det gäller nuet och framtiden.
Uppfostra era barn till människor med varma hjärtan och ett "Jag" som rymmer respekt för både sig själva och andra.
Hur ska vi annars våga tro på framtiden?
Ett steg i rätt riktning är att det inte är bara media som dragit drevet utan högre ansvariga som tagit klivet framåt. Inte hållit dem i handen och skyddat, utan låtit konsekvensens lagar gälla. Som sig bör. Det är ju bara det att topparna verkligen sett om sitt hus. Årslöner och fallskärmar vecklar ut sig titt som tätt. Det är ju så synd om dem som har gjort fel.
Kunderna, eller skattebetalarna får betala notan.
Jaget är det högsta idag, bara det gynnar mig så får jag fan göra vad jag vill är visst måttot i jakten på makten och i maktens korridorspår.
Läskigt är det faktum att många av de barn man möter inom skolan tycks vara drabbade av samma sjuka. Man ska vara först, höras mest, ha mest, de gör nästan vad som helst mot sina kompisar. Jag blir mörkrädd. Vad håller på att hända?
Samhället har ett stort framtidsproblem. Nämligen framtiden, våra barn.
Å för guds skull, lägg inte huvudansvaret på skolan, för snart byts hela personalkåren ut mot militärer. Det är vad som skulle behövas.
De är inte prinsar och prinsessor som vissa föräldrar verkar tro.
Att alltid få som man vill, aldrig ha tråkigt, alltid stå i centrum, lära sig att jag är gör som jag vill osv. Respekt vet de inte vad det är, man skulle kunna räkna upp - till gudars skymning, med mindre positiva adjektiv som beskriver situationen kring barnen. .
Så finns de där mönster-barnen som får ta smällarna och agera dämpare, bli uppblandade med de stökiga för att ge viss balans.De får också betala ett pris.
Jag bara vädjar till föräldrars sunda förnuft. Inse vad och hur ni gör. Kanske också vad ni inte gör. Det gäller nuet och framtiden.
Uppfostra era barn till människor med varma hjärtan och ett "Jag" som rymmer respekt för både sig själva och andra.
Hur ska vi annars våga tro på framtiden?
onsdag 6 mars 2019
Ge mig styrka.
Visst är det ändå märkligt konstigt,
När ljuset tycks vara starkare än mörkret.
När många saker börjar trilla på plats och dagarna rullar på till rytmen av både harmoni, leda och trygghet. Framför allt harmoni och trygghet.
Våren är framför och ljuset börjar leka med syrenknopparna. De tunga mörka dagarna ligger bakom oss och möjligheterna blir synliga med ljuset.
Då, då dimper det helt oväntade ned. Bläcket, en plump, som färgar tillvaron inuti och runt omkring en mörk.
Jag kan säga, jag är inte stark då. Det som bär mig är vissheten.
Kärleken. Styrkan i kärleken som bär över svarta slukhål.
Bär mig, när jag inte orkar.
När ljuset tycks vara starkare än mörkret.
När många saker börjar trilla på plats och dagarna rullar på till rytmen av både harmoni, leda och trygghet. Framför allt harmoni och trygghet.
Våren är framför och ljuset börjar leka med syrenknopparna. De tunga mörka dagarna ligger bakom oss och möjligheterna blir synliga med ljuset.
Då, då dimper det helt oväntade ned. Bläcket, en plump, som färgar tillvaron inuti och runt omkring en mörk.
Jag kan säga, jag är inte stark då. Det som bär mig är vissheten.
Kärleken. Styrkan i kärleken som bär över svarta slukhål.
Bär mig, när jag inte orkar.
torsdag 7 februari 2019
Hjältar.
Hjältar i mina ögon idag är de människor vars yrken är att jobba med människor.
Vård, skola, omsorg. Kategorier som bidrar att bygga upp vårt samhälle på sikt.
Frukten av arbete som blir mera synligt när man kikar på resultatet när lite tid flutit.
Det börjar närma sig nitton år sedan jag började på fritidspedagogutbildningen.
Jag ville ha ett yrke som finns tillgängligt i stort sett var man befinner sig.
Vi fick skriva en uppsats om varför vi valt den utbildning vi valt.
Förra sommaren städade jag i gamla pärmar och hittade min uppsats.
En mening till mitt val var:
" Jag vill vara med och få forma framtiden, barnen."
Barnen är vår viktigaste framtid.
Inte krigsupprustning, exporter, eller BNP.
Men det är tufft att jobba med framtiden.
Jag vet inte vad som hänt riktigt, har vi vuxna svikit barnen genom frånvaro från vår vuxenroll?
I skolvärlden är undervisning med kvalitet inte självklart då uppfostring däremot är en alltför stor del av tiden. Jag önskar att vi föräldrar vågar kliva i vuxenskorna och ge barnen basen för framtiden.
För mig idag är mina kollegor inom skolvärlden hjältar som ger så mycket engagemang, hjärta och tid till framtiden. Barnen.
torsdag 24 januari 2019
Respekt.
Det du gjort mot en av de minsta har du gjort mot mig sa en historisk person.
Att få sitt liv kapat av något, några eller någon är inget man önskar någon.
Ändå händer det hela tiden, i mindre eller större skala.
Från mobbing till krig, och allt däremellan som inte är vackert på något vis.
En otäck förnimmelse av maktlystnad i olika skepnader breder ut sig när man tänker på hur vi beter oss.
Mina tankar går till ett stort land där statsanställda inte fått lön och måste köa för att lösa ut matpaket. För att häva detta kräver presidenten 5,7 miljarder dollar till fortsatt bygge av sin mur.
Det minsta man kan önska var att han hade en vettig fru som hade egna åsikter och tog honom i kalufsen.
Å precis i nuet kommer nyheter om att Ryska stridsplan kränkt svenskt luftrum.
Det du gjort en av de minsta har du gjort mot mig.
Det du gjort en av de minsta har du gjort mot mig.
Lyssna och se på Peter LeMarcs talande musikvideo Fyra steg i det blå.
Klicka på länken.
https://www.youtube.com/watch?v=DDh5eUaWPVk
Klicka på länken.
måndag 21 januari 2019
Bästa av allt.
Det bästa av allt i tillvaron är enligt mig familjen, den lilla som den stora. Vänner, människor runt omkring en som gör gott att ha i närheten.
Igår när vi var ute på promenad körde en bil förbi oss som verkade ha problem med handbromsen vilken verkade sitta fast. På en lite stund fick vi se bilen som åkt ner med ett däck i diket.
I bilen var en kvinna vi brukar möta ute på våra hundpromenader.
Jonny erbjöd hjälp och fixade med sand och puttninghjälp.
På några minuter kom ytterligare en bil och en bilförare som kom till undsättning.
Snart var bilen uppe på den halkiga vägen igen och den kvinnliga föraren glad och tacksam över snälla grannar.
Jag blir barnsligt lycklig över sådana situationer, där människor stannar och att det är en självklarhet att hjälpa om de kan.
Något att bli glad över!
Igår när vi var ute på promenad körde en bil förbi oss som verkade ha problem med handbromsen vilken verkade sitta fast. På en lite stund fick vi se bilen som åkt ner med ett däck i diket.
I bilen var en kvinna vi brukar möta ute på våra hundpromenader.
Jonny erbjöd hjälp och fixade med sand och puttninghjälp.
På några minuter kom ytterligare en bil och en bilförare som kom till undsättning.
Snart var bilen uppe på den halkiga vägen igen och den kvinnliga föraren glad och tacksam över snälla grannar.
Jag blir barnsligt lycklig över sådana situationer, där människor stannar och att det är en självklarhet att hjälpa om de kan.
Något att bli glad över!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)