Hjältar i mina ögon idag är de människor vars yrken är att jobba med människor.
Vård, skola, omsorg. Kategorier som bidrar att bygga upp vårt samhälle på sikt.
Frukten av arbete som blir mera synligt när man kikar på resultatet när lite tid flutit.
Det börjar närma sig nitton år sedan jag började på fritidspedagogutbildningen.
Jag ville ha ett yrke som finns tillgängligt i stort sett var man befinner sig.
Vi fick skriva en uppsats om varför vi valt den utbildning vi valt.
Förra sommaren städade jag i gamla pärmar och hittade min uppsats.
En mening till mitt val var:
" Jag vill vara med och få forma framtiden, barnen."
Barnen är vår viktigaste framtid.
Inte krigsupprustning, exporter, eller BNP.
Men det är tufft att jobba med framtiden.
Jag vet inte vad som hänt riktigt, har vi vuxna svikit barnen genom frånvaro från vår vuxenroll?
I skolvärlden är undervisning med kvalitet inte självklart då uppfostring däremot är en alltför stor del av tiden. Jag önskar att vi föräldrar vågar kliva i vuxenskorna och ge barnen basen för framtiden.
För mig idag är mina kollegor inom skolvärlden hjältar som ger så mycket engagemang, hjärta och tid till framtiden. Barnen.
