I see the light!

Varje år brukar den komma som en otäck objuden gäst, och visst dök den upp i år också. Magsjukan med stort mörkt darrande skräck- M. Det är nog bland det värsta  jag vet, både att ha magsjuka själv och när andra har det. Att den sedan går som en löpeld...darr..
Vi är glada att en av oss slapp det värsta men mamman mådde illa och hade ont överallt istället. Vet inte om det bara var för att jag är tjurig och bet ihop som jag slapp hänga över hinken. När det var som värst tänkte jag att jag kommer aldrig att må bra igen, så här kommer det att vara...

Nu har vi sett ljuset i tunneln och insett att det faktiskt vänder! Å vi slipper iallafall ha det hängdandes över oss på julafton, kan vi iallafall tro! Maten slinker ner och smakar gott igen för både stor och liten och ger åtminstone för de små härliga energikickar som aldrig verkar ta slut. =)
Nu har vi istället pigga barn i sängen. Sängar som är så rena som de aldrig har varit på länge. Allt är tvättat ända inpå madrasserna! Nu är det bara att hoppas på nya krafter och ideér!

Stor & liten.

Ninni önskade sig en likadan mössa som mamma och fick en med posten nästan med detsamma!
Hihi, jag ska nog ge mig på julrimmen direkt! Tack syster och moster!

På lördagar har Ninni ridlekis men idag ville hon inte gå. Det är mysig att få en egen stund med henne och en bra aktivitet förutom att upplägget är rätt...kasst. Så det blev hemmalek istället.
Vi har gjort hästar som klippdockor. Till svans fick de garn, roligt och fint!
Dags att se om den lilla killen som mest röjer ska få sin dagslur
 å vi lite lugn och ro...