Lite hårresande kusligt var det nog, förra veckan kom jag att tänka på en härlig, första riktig kollega inom fritidspedagogyrket. En sån där människa att tänka på när man vill bli glad.
Runt mig finns massvis av människor att tänka på för att hitta källor till tacksamhet och det är en av mina livlinor när molnen hopar sig framför mig. Lyfta koncentrationen till något av allt positivt som faktiskt korsat min väg, eller ännu korsar min väg.
En glimt, en tanke, en tacksamhet och så... någon dag senare hör den här kollegan av sig och undrar om vi kan ses. Det har runnit lite vatten under bron och det är ett antal år sedan vi sågs.
Att ses var som att ta vid där vi var sist.
Visst är det lite som att få svinga med ett magiskt spö när det blir sådana situationer.
Fylld av tacksamhet som säkert, målmedvetet och envist puttar ut det tunga molnet i bröstet för att ge rum åt andra roligare saker att tänka på.
Några dagar senare kom en av mina barndomsvänner från Västerbotten och hälsade på.
En vän att stort glädjas åt!
Bara det, att ännu få ha kontakt med någon som man lärde känna vid 9 års ålder är ju minst sagt prioriterande. Många gemensamma fina minnen och så mycket vi skrattat ihop.
När vi inväntade henne var vi på loppis. Där pratade vi med en av loppisförsäljarna.
Då visade det sig att han var från samma stad som mig och var bästis med min kompis storebror.
Han tog en selfie på oss som han skickade till brorsan, vilken i sin tur hamnade hos min kompis så vi fick oss ett gott "världen är liten".
Jag älskar sånt.
Möten som ger ringar på vattnet och knyter ihop länkar lite kors och tvärs.
Vår dotter tycker också om möten med människor, ett tag hade jag flera telefonnummer till mammor vars barn vi hade mött på båten till och från Gotland. Hon fick vykort från andra städer i Sverige och blev bjuden på kalas miltals bort. Än om vi inte kunde åka är det roligt att hon blev inslussad i att inget är egentligen omöjligt om man har ett öppet sinne.
Jag är så prioriterad som har så många goda vänner, än om det kan dröja år mellan vi ses.
Vänner ger livet styrka och flätar ihop dåtid med nutid och framtid.
Tillsammans kan vi flytta berg.
