Fader förlåt dem.

Madonna Like A Prayer .

https://youtu.be/reMbyC4GHvQ 

Vi människor må vara det intelligentaste varelser men även de mest korkade ever ever.

Vi har alla fått våra talenter att vårda men vi vill ha annat och mera. Det är inget dumt i sig men människan vill gärna ha det andra redan har och på någon annans bekostnad. Att det föder hat är ingen stor nyhet. Vem skulle inte kämpa med allt man har för att skydda sitt?

Redan i den gamla bibliska historien i Moseboken slår Adams son Kain ihjäl sin bror Abel för att han är avundsjuk på sin bror vilken han tycker får mera kärlek, välsignelse och uppmärksamhet än honom. Resultatet blev väl inte vad han hoppades på. Kain blev landsförvisad. En sådan gammal text ville redan då lära människan att ta sig an det hon har. Inte många verkar ha läst och lärt.

Vem vinner på krig och död? Vapenindustrin. 

Generationer av krig och död föder ändå mera hat och misär. Människan blir  ett monster som skövlar och förgör. I liten, mindre, stor och global skala.

Tusenåriga lätta nötknäckare går förbi människan, vårda din talent och din nästa med dig.

Det allra största budskapet knycks nacken åt. "Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Jesus på korset ber om förlåtelse för dem som avrättar honom. För att få förlåtelse är nyckeln att man ber om den, tar emot den och växer i sanning och kärlek. Mot sig själv och andra.

Världen skulle behöva nollställas, den är så full av egon, ondska och maktbegär. Jag hoppas så att människor vaknar till och förstår vad det vinnande konceptet är, den sanna källan. På Jesu bekostnad, barmhärtighet och nåd.

Jay Smith Like a prayer:

https://youtu.be/iKNH2cg8lvo

Våra äldsta 3.

Miss Li, Lev Nu Dö Sen

https://youtu.be/3pFFTAGYVhM

När jag var tjugo år jobbade jag som vårdbiträde på ett servicehus för äldre. Man fick börja att gå bredvid för att lära känna de boende och få kläm på rutinerna. Man gick på rullande schema, började som tidigast sju och slutade senast kvart över nio kvällstid. På helgerna var tredje vecka hade man en delad tur. Dvs. att man började tidigt och slutade sent och var fri de fyra timmarna mitt på dagen, obetalt såklart.

Jag minns flera av de boende, det var b.la en kvinna som var 99 år och jag kommer ännu ihåg känslan av att få möta henne. Spröd som en fågel. Anna. Som min farmor. Glad som en lärka när hon var glad och kunde säga ifrån när hon inte var nöjd. Hon hade upplevt både första och andra världskriget. Det var något visst att få tillbringa tid med henne. Hon blev alltid så glad när jag jobbade.

En morgon skulle jag hjälpa henne att duscha och hon tyckte det kändes kallt att stiga upp ur sängen för att gå raka vägen in på toaletten. Jag bäddade om henne istället lite extra och gick till toaletten där jag satte på varmvattnet i duschen och stängde dörren. Lindade in henne i stora badlakan innan jag hjälpte henne på duschstolen. När vi kom in på toaletten  tjöt hon av lycka och slog ut armarna. Så hade ingen annan gjort förut! Varmt och skönt!

Hon älskade vackra kläder och hade tidigare alltid burit korsett. Nu fanns det inte tid för att hjälpa henne med det, att ta på den tog någon minut extra. Hon pratade och önskade så att få hjälp med att gå och köpa en ny korsett. Men av de äldre vårdbiträdena fick hon inget gehör, det var ju helt onödigt. Vad skulle hon med den till och dessutom var det dyrt. En dag bestämde hon och jag att hon skulle gå till Domus för att handla. Rustade med rullstol, handväskan och plånboken med en dubbelvikt femhundrakronorssedel rullade vi iväg. Och naturligtvis en fin näsduk instucken i ärmen. 

Anna fick hjälp av personalen att välja korsett och jag kan säga att hon blev en decimeter längre i rullstolen av den uppmärksamhet hon fick av personalen. Hon valde en vacker korsett som omsorgsfullt inlindad i silkespapper låg i en vacker kartong. Hon kvittrade hela vägen hem .Och än om hon förstod att ingen skulle hjälpa henne på med korsetten låg den i översta byrålådan och andades skönhet, äventyr och självaktning. Lycka.

På morgonmötet dagen därpå var det en av de äldre kvinnorna som fränt och irriterat frågade vem som varit ute med Anna och köpt korsett. Fast hon visste att det var jag, det märktes att hon kollat upp almanackan där man skrev upp utgång.

Jag, sa jag. Och hoppade tyst att hon skulle få möta sig själv när hon blev gammal. Värdighet och varma hjärtan är vad jag önska skulle genomsyra vården av våra äldsta.