Värdefulla insatser.

Barnen här har kommit på ett system där de samlar poäng för saker de gör här hemma.
De fiskar efter och frågar om det finns uppgifter eller blir tillfrågade.
Gör sina grejer och skriver upp streck, poäng på en liten whiteboardtavla vi har i köket.
En poäng beroende på utförd syssla, två om de gör något för den andre.
Ett streck är tio kronor och i snitt har det blivit fjorton streck per vecka, de veckor vi hållit på.

Vissa säger att barn inte ska få betalt för sysslor vilka ingår i vardagen, men jag tycker nog att de ska få känna värdet av de sysslor som utförs i hemmet. Att deras insatser behövs och är väldigt viktiga. Dessutom vill man att deras framtida parter inte ska hata sina svärföräldrar för att ha curlat dem.

Än så länge är det ett bra och roligt system som fungerar hos oss.
Barnen behöver inte heller göra allt på egen hand, vi gör lika mycket  tillsammans nu om inte mera.
Hänga tvätt, laga mat, plocka i diskmaskinen, städa.
Allt blir roligare när man gör det tillsammans.
Det blir värdefullt på många sätt.

Allt hör ihop

Idag är det hela tio år sedan vår son föddes på Danderyds sjukhus. Vid 6.50 tror jag visst man kan säga att han kom ut.
Med kejsarsnitt då mitt blodtryck steg hastigt. Jag fick honom snabbt på mitt bröst när de plockat ut honom för att sedan rusa bakom kulisserna och jobba med att få honom att andas.
Det fick jag inte veta förrän senare då allt var okej. Vilket var tur.
Jag rullades på uppvak där jag sov en stund. När jag vaknade kändes det som julafton när jag bad sköterskan ringa min man.
Å när de kom... den upplevelsen när min man kommer in med vårt barn är det mest oslagbara jag har varit med om. Det var som att sväva på lycka.
Lika stort bägge gångerna.

Idag fyller han så tio år. Jippie!
Imorse sjöng vi för honom och han fick fyra presenter.
En kroppskudde, pennor att teckna med, radio och äggkläckare.
En lycklig kille var det.
" Alla presenterna hör ju ihop.
Tänk, då ligger jag på min kudde, lyssnar på radion, ritar och väntar på äggläckaren.!

Ikväll blir det tårta med extra mandelmasse-kycklingar som vi gjorde igår.
Å ballonger så man ser att någon fyller år ska vi sätta på grinden.

Jag brukar säga till den lite nu och då:
"Tack för att du finns, att just Du kom till oss."
Svaret är nästan alltid:
"Du och pappa skapade oss. Du byggde oss."
Så får jag tillägga:
"Av kärlek!"

Tack för våra fina barn!

Thisismylife

Som alla förstått lever vi märkliga tider och jag tror vi träffar hyfsat rätt med pilbågen om vi säger att det är sista tiden.
Sista chansen  att tänka om, tänk rätt.
Rädda det som räddas kan.

Anna Bergendal This is my Life:

https://youtu.be/5P1neQKN-1k

Vi kan inte bli fler och fler på jorden, pandemin är förmodligen ett utslag på att varken djur eller människor ska leva ovärdigt.
Packade som sillar vilka jagar mammon.

Mina tankar går till grunden, bondesamhället.
Människan är inte skapad att enbart leva på vegetabilisk föda.
Har du någon aning vilka markytor som skulle växa igen?
Eller förresten då skulle det ju bli chans att bygga tänker byggherrarna.

Om djuren inte fanns vad vore vi då?
Man får äta ganska mycket insekter för att bli mätt.
De som vill ha det så kan ju bosätta sig så de kan föda sig.

Ekvationen är ju egentligen så barnslig enkel.
Men vilket moln förståsigpåare lever i förstår inte jag.

Det är jag både glad och tacksam över.

Länge leve bondförnuftet.
Tack mamma Barbro & pappa Sven att just jag fick bli er dotter.

Via dolorosa.

Världen påverkas av den grymma coronapandemi som sveper över oss och man kan nog säga att det är en av världens via dolorosor.
Genom smärtan förenas vi, de som gör det valet åtminstone, att genom solidaritet välja vägar för att skydda de sköra i tillvaron.
Vi sätter oss själva i karantän, och det är tuffare än det låter.
I Frankrike ger det utslag genom att misshandeln på kort tid ökat inom hemmets väggar.
I andra familjer kommer man varandra närmare och i vissa kommer kanske ett nytt tillskott till familjen inom tre kvartal.
Vi har valmöjligheter hur vi hanterar det mesta.

Mitt inre skriker till universum att låta kärleken segra, den kärlek som gick den riktiga via dolorosa och tog allas vår smärta på sig.
För att vi inte ska vara för evigt förtappade.
Inte en mesig kärlek direkt.
En kärlek som aldrig sagt åt oss att bygga byggnader för avgudan och åtlydnad.
En kung som väljer att bli född i ett stall har aldrig frågat eller bett om stora monument.
Han har bett oss om att följa i hans fotspår och se till de sjuka, svaga och vilseledda.
Han har bett oss vara modiga.
Vi får varje ny dag chansen att göra valet att leva i sanning mot oss själva och vår nästa.

Hoppas påskens budskap når till dem som behöver det allra mest.


Klicka på länken nedan och lyssna på Jay Smiths version av Like a Prayer.
https://www.bing.com/videos/search?view=detail&mid=EE5EB343FFFFBCD28AD6EE5EB343FFFFBCD28AD6&shtp=GetUrl&shid=104bcf1c-d26e-4803-9c2e-851443c2ec16&shtk=TGlrZSBBIFByYXllciAtIEpheSBTbWl0aA%3D%3D&shdk=TGlrZSBBIFByYXllciAtIEpheSBTbWl0aA%3D%3D&shhk=HL5JVHcPW52z4UCvHNSHd6z0rGTTH9xaCAxR%2Bb7u0SM%3D&form=VDSHOT&shth=OSH.9NOH%252BoWcDpIEYdKVseTm3g