Allt hör ihop

Idag är det hela tio år sedan vår son föddes på Danderyds sjukhus. Vid 6.50 tror jag visst man kan säga att han kom ut.
Med kejsarsnitt då mitt blodtryck steg hastigt. Jag fick honom snabbt på mitt bröst när de plockat ut honom för att sedan rusa bakom kulisserna och jobba med att få honom att andas.
Det fick jag inte veta förrän senare då allt var okej. Vilket var tur.
Jag rullades på uppvak där jag sov en stund. När jag vaknade kändes det som julafton när jag bad sköterskan ringa min man.
Å när de kom... den upplevelsen när min man kommer in med vårt barn är det mest oslagbara jag har varit med om. Det var som att sväva på lycka.
Lika stort bägge gångerna.

Idag fyller han så tio år. Jippie!
Imorse sjöng vi för honom och han fick fyra presenter.
En kroppskudde, pennor att teckna med, radio och äggkläckare.
En lycklig kille var det.
" Alla presenterna hör ju ihop.
Tänk, då ligger jag på min kudde, lyssnar på radion, ritar och väntar på äggläckaren.!

Ikväll blir det tårta med extra mandelmasse-kycklingar som vi gjorde igår.
Å ballonger så man ser att någon fyller år ska vi sätta på grinden.

Jag brukar säga till den lite nu och då:
"Tack för att du finns, att just Du kom till oss."
Svaret är nästan alltid:
"Du och pappa skapade oss. Du byggde oss."
Så får jag tillägga:
"Av kärlek!"

Tack för våra fina barn!