Vattenbrist.
Om det vore något med politiken och politikerna på riktigt, hade de tagit sina saltvattens tvålar och gått till havet för att bada. Almedalsveckan på Gotland står värd för politikerna och deras marknadsföring, fiskning efter röster. Ett gyllene tillfälle att visa att man är beredd att göra något för att belysa vattenbristen på Gotland.
Ta synliga, direkta handlingar som visar på att man förstår allvaret i vattenbristen. Bada i havet eller byt ort till fastlandet.
Om jag fick något att säga till om i det stora skulle det absolut första vara att be sjukdom dunsta från jordens yta. Vi har nog med att ordna med annat. Att bygga upp och vårda det vi har borde ta allt anspråk på tid och tankemöda.
Barn som skulle få vara friska och människor som skulle bli friska i huvudet och inte kriga och döda. Förmågan att med genuint intresse för livet, som vi fått till skänks och vårt att förvalta tar itu med bevarande av liv. Tänk vad mycket magi det ligger i vår skapelse med allt levande och alla processer med liv. Å tänk så många som förstör och så gränslöst mycket. Så mycket destruktivt som finns i vår tid. Ska vi med vår dumhet radera ut liv som tagit biljoners år att bygga upp bara för att okunskapen och tron på vår egen förmåga övergår respekten för den kraft som ville liv i första taget. Vi tror vi väntar på apokalypsen, men vi är redan där, vi har sista tiden runt hörnet. En tid där gamla människor sätts utanför bland annat pga det digitala systemet och blir sittandes hemma. Där de inte ens kan vara säkra på att inte bli bestulna eller misshandlade.
Var tog medmänskligheten vägen? Vi måste återerövra goda relationer och sprida goda handlingar. NU Det slutar med oss om vi inte vänder skutan.
Vet ni vad svensk omsorg och vård av sjuka och gamla hemma suger. Undrar du någonsin varför du inte ser gamla människor ute i samhället ? Det har jag gjort, och frågan har nog många svar. Ett svar är till exempel att hemtjänsten, om de handlar mat överhuvudtaget, endast åker utan kund och handlar. Ett så grundläggande behov som att förse sig med matvaror, att få komma ut och vistas i en miljö där andra vistas sparas in på våra äldres bekostnad. Det är bara ett exempel.
Det är så fult, så skämmigt och så nonchalant hanterande av våra äldre. Att bygga in dem i hemmet och ta ifrån dem sin värdighet som människa. Allt på hemtjänstens villkor. Själv kan jag ännu beställa mat via nätet och komma ut i butik och kompletteringshandla, vilket jag är grymt tacksam över.
Samtidigt som det sparas in på de äldre kryllar kommunen av mellanchefer som borde ge plats för värdegrunden vad gäller mänsklig omsorg.
Jag har inte ens förmåga att få ner min ilska på print ordentligt.
Tänk dig för när du önskar att du ska bli gammal. När du vet villkoren tror jag du önskar något annat.
Glad Påsk! Vet du varför vi firar påsk förresten? ;)
Min yngre bror frågade mig efter att jag insjuknat i psykos första gången, han förstod att det var tufft det jag gick igenom, vem jag skulle välja att vara om jag skulle kunnat välja. Mitt svar var mig själv, men en frisk Johanna. Inte anade jag att jag skulle få möta så omänskligt stora prövningar på min kommande väg. Av svårigheter blir man stark dyker upp i mitt huvud, som min pappa Sven gav mig som färdkost från egna erfarenheter.
Jag skulle vilja vara frisk men med de erfarenheter och kunskaper har förvärvat på den min-fyllda vägen. Jag är så innerligt trött på sjukdom, begränsningar och svårigheter med att göra de enklaste saker.
Så nä, i nästa liv ska jag vandra långa vandringar, hoppa med hästar, skapa och vara så kreativ som jag bara var ämnad att vara, sy, måla, renovera möbler, skriva, baka. Sjunga och spela instrument.
Men jag ska också tilldela mig själv en övernaturlig gåva, för att jag kämpat så väl i detta livet. Jag ska hela den som är sjuk, jag ska ge den fredlöse fred och frid. Jag ska ha förmågan att tala de stora nötterna till rätta och vara en hjälpande hand för den som är vilse. Ge hopp till den rådlöse och trygghet till den till den som är rädd. Jag vill tänka kreativt!
Visst är det underbart att ha fantasi? Den kan ingen ta ifrån mig, tvärtom ska den få blomma och få färglägga mitt liv. Mina tankar äger ingen, de skapar jag själv.
Å om jag bara kunde, skulle jag ta bort sjukdom ur mitt liv. Sjukdomar är ingen vacker historia och påverkar flera än bara den som är drabbad. Ibland är det bättre , ibland lite sådär och ibland som det varit i helgen - är det så påtagligt illa att jag önskar att allt bara vore över. Jag orkar inte slafsa i de djupa dikena. Sådana gånger är trots allt inte sjukdomen det värsta, det värsta är människor som inte försöker förstå. Extra djupt tar det och ger en svidande eftersmak. En sådan gång kan jag faktiskt önska samma situation som min till en så korkad människa. På en korkad människa går det som tur är 99 medkännande människor. 1 räcker för övrigt gott.
Jag har stött på en människa som jobbar med människor. Med yoga, massage och med healing. I hennes sfär och under hennes händer har jag fått healing behandlingar och idag massage som heter duga. Första behandlingen med healing var som en dröm, morgonen därpå kunde jag gå obehindrat. Min själ vad jag njöt av att kunna gå obehindrat. Å jag är så säker på att det är hennes kärlek till människan som gör brustet helt. Här har jag hittat en medkännande vän.
Tänk om vi kunde lägga undan hat, krig, ja det mesta av ondo och fylla våra hjärtan med kärlek och medkänsla. Människorna som är drabbade och lever i krig , vilken ångest som sätter prägel på deras liv. Låt människor leva i fred, de har nog med det.
Ondskan måste upphöra det är dags att sluta fred och värdesätta livet på riktigt.
Vi har en söt liten hund som heter Lilly och är vår lilla bästis. Hon är liten, mindre än de flesta jag sett, vid tio veckors ålder vägde hon 600 gram. Och nu vid fem års ålder väger hon 2,7 kg och kompenserar det med att vara lite kaxig och vaktar sin flock. Chiahuahua 50 % och Naked Chrested 50 %.
Under helgen som var blev hon dålig, hon kräktes och var alldeles orkeslös. Vår dotter ringde veterinär och efter upprepad kontakt med dem rekommenderades de att åka in med Lilly akut till veterinär station. Där blev hon inlagd och prover blev tagna.
Veterinärer kan konsten att ta betalt verkligen och vilken försäkring man än har får man för sig att inget av det man behöver ersättning för täcks. Riktigt obehagligt. Man hänger liksom på klippavsatsen med naglarna inborrade i omöjlig position. Lilly ska bli hämtad ikväll, men det är inte färdigt än. Provtagning på fredag och provsvar på det... Längtar efter henne djupa blick som var gång försäkrar en om att hon älskar oss.
Håll tummarna och sänd henne god energi. Vi vill så att hon får bli piggelin och sig själv igen.
I början av september upptäckte en granne att det droppade vatten från taket i garaget och att det följdaktligen kom från vår lägenhet. Den där känslan av att låta besked fuktskada smälta in, man känner sig stelopererad i hele kroppen vid fasan. Man vet inte hur långt den där jäkla fukten krupit. Fukten är verkligen värst, den kan ställa till så otroligt mycket i det tysta.
Det är så omfattande, ingen dusch, tvättmaskin eller handfat på tre månader september- november. Inget knorr, inte ens en suck, från ungdomarna för att vi fått knalla till ett hus bredvid och duscha. Bastun föreningen har, har vi nyttjat vid några tillfällen. För att de skulle kunna sätta igång på riktigt med att bila bort kakel och klinkers och ta bort toaletten behövde vi en ersättningslägenhet. Sooom jag ringt och sjåat. Blivit tjenis med Britt-Marie på Folksam. Och fått svar på ungefär 68 frågor och blivit trevligt bemött.
Å tillslut dök den upp, lägenheten i bostadsrättsföreningen bredvid! Å nu sitter vi här ( Zeb gör chokladbollar ) och jag. Med tillgång till toalett, dusch och tvättmaskin. Känner oss välsignade över att ha tak över huvudet och värme i elementen. Med startskott för renovering och inflyttning idag, blev det lite rörigt. Vi konstaterade att hemmavid mest liknade en krigszon och vi plockar med oss förnödenheter för var sväng vi tar hemma. Sista svängen jag var med på iafton kändes med lite fantasi som taget ur Utvandrarna. Jag gick efter Zeb likt Kristina gick efter Karl-Oscar och drog både benen och de tunga påsarna med stånk och stön. Zeb höll koll på mig fastän jag sagt att han kunde gå före. " Nää, hänger du med mamma?" " Nää, jag tyar inte mycket längre."
