I början av september upptäckte en granne att det droppade vatten från taket i garaget och att det följdaktligen kom från vår lägenhet. Den där känslan av att låta besked fuktskada smälta in, man känner sig stelopererad i hele kroppen vid fasan. Man vet inte hur långt den där jäkla fukten krupit. Fukten är verkligen värst, den kan ställa till så otroligt mycket i det tysta.
Det är så omfattande, ingen dusch, tvättmaskin eller handfat på tre månader september- november. Inget knorr, inte ens en suck, från ungdomarna för att vi fått knalla till ett hus bredvid och duscha. Bastun föreningen har, har vi nyttjat vid några tillfällen. För att de skulle kunna sätta igång på riktigt med att bila bort kakel och klinkers och ta bort toaletten behövde vi en ersättningslägenhet. Sooom jag ringt och sjåat. Blivit tjenis med Britt-Marie på Folksam. Och fått svar på ungefär 68 frågor och blivit trevligt bemött.
Å tillslut dök den upp, lägenheten i bostadsrättsföreningen bredvid! Å nu sitter vi här ( Zeb gör chokladbollar ) och jag. Med tillgång till toalett, dusch och tvättmaskin. Känner oss välsignade över att ha tak över huvudet och värme i elementen. Med startskott för renovering och inflyttning idag, blev det lite rörigt. Vi konstaterade att hemmavid mest liknade en krigszon och vi plockar med oss förnödenheter för var sväng vi tar hemma. Sista svängen jag var med på iafton kändes med lite fantasi som taget ur Utvandrarna. Jag gick efter Zeb likt Kristina gick efter Karl-Oscar och drog både benen och de tunga påsarna med stånk och stön. Zeb höll koll på mig fastän jag sagt att han kunde gå före. " Nää, hänger du med mamma?" " Nää, jag tyar inte mycket längre."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar