Det allra viktigaste jobbet vi har, alltjämt och för alltid är mänskligheten. Som i mina ögon är högaktuellt när det verkar som om Kalle Anka vunnit presidentvalet i ett alldeles för stort land. Osannolikheten i det han och hans kumpaner säger och förmedlar får mig att rysa. Vissa talar ut sig själva från konceptet mänsklighet.
Vi måste sträva efter att förstå hur vi lyckas skapa harmoniska liv och se till att vi har kunskaper att ge till de som kommer efter. Våra barn, unga, gamla och alla som anses vuxna
Miraklet liv som har med livet och allt levande som vi inte själva kan återskapa. Däremot vårda och förvalta på det mest sagolika sättet vi kan tänkas skapa, och som ibland finns genom berättandet. En konst som överträffar det mesta. En gåva och genuina möten med familj, vänner och utvalda som kan förvalta berättandet på bästa vis. Fredsbevarande berättelser som har nyckeln till framgång alla borde söka, kunskaper vilka ligger i vår historia. Berättelser som talar om hur människan lyckats med sitt uppdrag på alla de olika vis att handla, agera, även i konflikter vilka självklart utesluter våld. Insiktsfulla berättelser om hur man kommunicerar och agerar i förhållande till andra som har motsatt åsikt.
Berättelser om hur vi inkluderar, eller borde inkludera våra äldre vilka fött oss in i denna världen. Värdigheten. Som har varit så värdefull för många folkslag så även i Sverige. Om vi har tur återfinns den ibland bland våra äldsta även idag. Vi måste ta tillbaka värdigheten i våra liv och stå upp för oss själva. Då står vi ofta upp även för andra.
Enligt barnen säger jag " oh vi har det goodaste vattnet" vid varje middag. En påstående som kan verka banal. Men det ligger kunskap bakom att rena och få tjänligt gott vatten. Vatten som många länder lider brist på och är livets förutsättning. Var tacksam över vattnet. Och berätta vidare hur vi kan vara rädda om vattnet.
