Ljus i mörkret

 Mitt i den fina familjehögtiden som jag hoppas de flesta fått njuta av kommer jag insladdandes med en påminnelse om verkligheten. Jag såg ett nyhetsinslag någon dag före jul från Gaza.

Ytterligare en attack hade drabbat privata personer. En pappa höll i ett vitt paket som var ihopknutet längts upp som en julklappssäck. Påsen var blodig från kroppen som var inuti. Pappan eller den nära anhörige manlige bäraren lutade sig mot ett stängsel och skrek ut sin bottenlösa smärta samtidigt som han omfamnade barnet i påsen. 

Så omänskligt fruktansvärt. Att förlora sitt barn är mera än någon ska behöva uppleva. För en sekund eller två upplevde jag den grymma förlusten som min egen. Tänk att förlora det mest värdefulla man har. Så slutgiltigt och helvetiskt. Min livsande flämtade efter luft.

Samtidigt går tillverkningen av ammunition på högtryck i fabriker i Sverige. Det är brist på ammunition. Mammon över allt.

Människor undrar hur Gud tillåter krig. Vi borde istället fråga oss hur vi tillåter tillverkning av dödsmaskiner. Det är väl ändå vi som skapat dem? Vi borde gå till botten med vad som är viktigt och be att vi blir räddade från ondskans hantlangare. Vi borde fråga oss om det verkligen är en mänsklig rättighet att bedriva krig. Att döda är mord och är straffbart. Att kriga verkar vara ok, och att tillverka ammunition för fortsatt krig verkar även det vara helt ok.

Se till att få stopp på eländet, bygg upp det söndrade.

Må de vita säckarna bli levande och de fega maskarna krypa in i säckarna frivilligt.

Var finns de vuxna kloka människorna i detta hemska det undrar jag. Och hur de kan tillåta krig.

Gör om gör rätt

 Årets julklapp från mig är gör om gör rätt. Inte bara till mig själv, mot mig själv och andra, utan till alla de som vill och kan ta emot den.

Var säker på att alla har ett värde och mening. Se bara på näringskedjan så förstår du. En julklapp speciellt till de som gjort oreda i vår värld. Stort som smått. Dags för krigsdrivande länder att se om och rätta till. Vårda de som verkligen behöver. Vårda skadade, hungriga, kalla, sjuka, ensamma, rädda människor. Se till att de som drabbats av ondska får all den omsorg de behöver. Upprättelse, kompensation! Bygg upp deras tillvaro igen.

Palatserna i Ryssland är stora och värms både med el och vedeldande kaminer. Dags att öppna upp och ta ansvar på riktigt. Vem som helst likt en pajas med storhetsvansinne kan sitta på toppositioner men endast någon som förstår handlingarnas konsekvenser får chansen att göra om göra rätt. Bästa är att det inte behövs någon ansökan, utan det är bara att ta tjuren vid hornen och våga agera för de minsta i vår värld. Det är nästan att vara lika modig som Ronja Rövardotter när hon hoppar över Helvetesgapet för att komma till det andra, fiende- rövargänget. Måste man så måste man, annars är man ingen människa  utan bara en liten lort. Och vem vill vara en liten lort?

"Det du gör gott mot en av de mina minsta, det har du gjort mot  mig." sade Jesus. Den julklappen vill han bli firad med i år. Å nästa å nästa.

Glad första advent!

Se om sitt hus

 Känner du igen uttrycket att se om sitt hus?

Vad jag förstår betyder det att vårda det som jag fått på min lott. Fysiska saker, miljöer, sig själv och sin familj. För mig är det det goda vi har och har fått som vi ska se om och vara rädda om. Ge vidare till nästa generation och de efter dem.

Som i alla sagor så även i verkligheten finns det gott och ont och tusen miljarders gråskalor däremellan. Kulturer som hör och häpna än idag anser kvinnan som mindre värd och där könsstympning och annan stympning förekommer dagligen. Hedersmord som är vardagsmat och sviter av krig som driver gängkriminella ungdomar mot dyrgripar genom gangsterliknande handlingar. Kvinnor som måste skyla sig, vad är det för mörker?

Jag önskar dessa människor in i förvandlingens virvel. Vad virveln gör med dessa måste vara något bra, kanske de till och med har önskat något själva? Gator av guld? Varsågoda, ingen har kunnat äta guld men om ni vill så vill ni. Eller så får de ynnesten  att bli ett med världshaven , för att förse historien framåt med tillräckligt med vatten på alla jordens områden utan översvämningar och orkaner som ödelägger. Vad jag vet så är ondskan så på sista versen och de människor som förtrycker andra som redan har fått sina chanser. Mirakel är att hoppas på.

Vi har en jord och vad jag förstår är det massvis med tid sedan dinosaurierna fanns än om många beter sig som dinosaurier i detta nu. De kan ju få börja om från det stadiet om de föredrar det. 

Visst är det skillnad på folk och folk. I mina ögon är folk de som är som folk är allra mest, de som ser om sitt hus och inte förtrycker någon. Sådana människor skulle jag öppna min dörr för. Vi ska inte behöva vara rädda för att någon spränger bort vår dörr på natten.

Skrivandets konst

 Snabbt har det gått för handstilens fina status att det är en ynnest att få lära sig skriva läsligt och stava rätt till att ersättas av datorer. Datorer som helt plötsligt blivit något som tagit över undervisningsformerna. Tacksam blir jag när jag läser om förskolor vilka inte tänker ta in datorerna i barnens händer. Barnen får alldeles nog med digital tid ändå, tro mig. Det tog tid innan det som jag väntade när smartphones kom. Barn under tre år ska ha begränsad tid vid skärm. Det ska vi nog alla ha såklart. 

När jag jobbade med bokstavsinlärning i lågstadiet valde jag att barnen skulle få lära sig formerna på flera olika vis. Plocka kottar ute och göra liten och stor bokstav av t.ex Bb. Måla med vattenfärger, göra bokstäver med kroppen tillsammans i grupp, skriva i sand. Hitta formen och känslan.

Undervisningsväsendet är så lurat, försäljande företag av digitala verktyg som larmar om datorer som något alldeles livsnödvändigt. Då undrar jag, vad kan vara mera livsnödvändigt, att vi kan hantera penna och papper vid 8 års ålder eller skriva på knackig handstil hela livet men hantera dator? För mig som fritidspedagog har jag sett hur utvecklingen kring handstilar gått och jag tycker inte om det. Tänk att ett hantverk som varit så eftertraktat för de som inte fick gå i skolan  förr i tiden, nedvärderas så grymt av nutiden. I mina ögon skulle man visa på olika handstilar och utvecklingspotentialen kring skrivandet istället för att göra handstilen till en ursäkt vi snabbt skyndar förbi.

Om två generationer undrar jag om det kommer att undervisas i handskrift överhuvudtaget. Skriften behöver ju inte vara lika för varje elev, men de ska väl fixa höga och låga staplar, sånt som hör formerna till. Återerövra handstilens status och sträva för dess överlevnad!

Fruktträdet

 När jag tänker ser jag mina tankar som ett fruktträd. Grenar som växer åt olika håll, med tankar av de olika slag och all varianter är tillåtna, endel obekväma bara för att hitta en väg som låter mera rimlig. Ibland måste man verkligen lyfta det mest obekväma för att lossa sanningen som legat nedtryckt därunder. Det är väl så människan blir levande tänker jag, när vi lossar fördämningarna börjar vattnet rinna. Stillastående vatten vill vi inte ha, det måste finnas ett inlopp och ett utlopp. Vi måste få säga provocerande saker ibland och inte vara så jäkla skrubbade. 

När jag tänker på politiken idag däremot tycker jag att den cirkulerar kring polerna kring respektive partiers åsikter. Och närmar de sig varandra får de skarp kritik. Kanske skulle världsläget vara hanterat av diplomater från FN. Diplomater som håller kring diskussionerna medan politikerna får arbeta samman problem och göra förslag till problemlösningar.

I den Danska Netflixserien Borgen vilken handlar om riksdagsarbetet, sitter ministrarna kvar än om det blir maktskifte. De fortsätter i sina minister roller de haft men vänder på frågeställningarna och ett nytt tänk. På så sätt har de kvar kompetenser med specialiteter som annars tar lång tid att bemästra. Ett intressant upplägg för att undvika korthusets höga fall vid maktskifte. I Sverige fungerar dock stadsbudgeten så att en regering kan behöva  styra med en budget de konkurrerande blocket lagt. Något måste ju politikerna vara överens om och det är väl där ett bra utgångs läge är. Det kanske inte finns hur mycket tid som helst till diskussion vars energi är olika åsikter eller tid att diskutera nya lagar. Akutlagar måste väl gå att banka igenom när det handlar om samhällets bestånd.

Det som tagit generationer att bygga upp ska vi väl inte sitta och kommentera medans det faller både här ochdär. 

Vad världen behöver.

 I sanning behöver världen pedagogiskt tänk på alla områden och på alla divisioner.

Om man börjar med ett stort globalt tänk för att kunna stöka runt där det brister mest måste man hitta målområden. Vi kan tänka oss jorden som ett pussel med först ett antal mindre bitar på faktiska saker som får mänskligheten framåt.

Demokrati, jämställdhet, klimatinsatser, fungerande sjukvård, mänskliga rättigheter, avståndstagande från krig. Osv. Men säg att vi börjar där lite lätt. Varje pusselbit blir fler pusselbitar med mål och delmål.

Jag är nästan lika säker som Pippi Långstrump när jag slänger ut att om människan istället för att kriga och leva destruktivt istället skulle satsa på sjukvård skulle världen se annorlunda ut. Världen är så korrumperad att jag inte ens är säker på att läkemedelsföretagen vill att människan ska hitta botemedel mot olika sjukdomar. Då fyller ju de en betydligt mindre funktion.

Se bara på Mikel J Fox som donerat biljoner kronor till förmån för forskning av Parkinssons sjukdom. De forskarna kan verkligen inte göra ett gott arbete. Inte hans terapeutiska läkare heller. Det finns väl ingen som har så kraftig Parkinsson som han. Mellan tummen och pekfingret är jag säker på att de proppar i honom alldeles för mycket medicin än vad som behövs. Jag blir så provocerad, bedrövad och arg. Världen behöver lite omskakning så guldkornen kommer fram. Människorna som gör goda gärningar och stora insatser för stora mängder människor. Tuffa människor som sätter ondskan på plats. Människor som vänder andra kinden till. Och då menar jag att om man får uppleva orättvisor, att man taggar upp och står upp för sitt värde och kämpar för rättvisa och att bli behandlad på ett sätt som finns värdighet i. För liknelsen med Jesus som fick ett slag i ansiktet och vände andra kinden till har jag aldrig tolkat som att han inte brydde sig. Tvärtom , han vände sin andra sida till. Ilskan, han kanske t.om gav en lavett tillbaka eller gick sin väg för att ta avstånd från förnedelse. Vi behöver människor som kan reagera på det som är fel för att det ska kunna bli rätt. Kanske inte på en gång men med tiden så.

Liknelsen.

 Det finns en berättelse från långt långt tillbaka i tiden som hör till det som kallas för liknelse. Om liknelser kan man säga att det är lite som en historie-rebus. En tankeställare säger inte svaret åt dig utan lämnar utrymme för en tanke-utmaning där vi ska få komma till en slutsats eller två.

I det grymmaste krigen som pågår, där vi får itutat oss att någon vinner kom det här till mig. Det enda som vinner är kärlek och kärleken återigen. Lätt är det att ta, erövra i smått som stort. Röja och skövla. Svåraste och största utmaningen är kärleken som när den används bara blir större, jämfört med annat som minskar. Kärleken står över allt annat.

Det berättas om två kvinnor som bråkar om ett barn, vems barn det är.

De sliter i armarna åt varsitt håll på barnet, river och klöser varandra. Spottar och sparkas då den ena kvinna säger att vi går till någon som kan bedöma vem som är barnets moder. De uppjagade kvinnorna hittar en domare som talar till dem. Kvinnorna talar om vad dispyten gäller och de fortsätter bråket. Domaren tar fram ett svärd och säger att då delar vi barnet på mitten, då blir det rättvist. Jajaja, ropar den ena kvinnan gör det gör det! När den andra kvinnan skriker "Stopp, låt henne få barnet! Gör det inte!" Domaren sänker svärdet och lägger svärdet på den kvinnans axel som ville att barnet skulle få leva. " En sådan kärlek känner bara den som är moder. Barnet är ditt."

Jag tror nog att man kan läsa in flera budskap i detta. Till mig kommer det dock att den kärlek som vill något annat en endast det som är bra för mig är den största. Ska vi försöka ta det därifrån och utmana och uppmana världen till kärleksbomber?!

Vanligt hyfs efterfrågas.

 Min svåger jobbar som taxichaufför och jag tror att han är perfekt för det yrket. Med undantag att han är lite "Mannen utan lokalsinne" enligt säker källa. (Sorry D!) I yrket ingår ju gps, så att hitta rätt går att ordna. Han är social och det är något taxibranschen utelämnat check på, i kriterier en chaufför bör ha skulle man kunna påstå. Tro mig, med de för mig, ännu få resor jag gjort med sjukresor så förstår jag att det är ett yrke att med stolthet bära och värna om de som ofrivilligt åker med dessa transporter som med tiden blivit ett utsatt färdmedel. Att vara social, serviceminded och professionell är nyckelegenskaper i detta yrke.

Jag åker ibland sjuktransport och det är så tråkigt när chauffören inte kan prata lite väder och vind. Eller ändå mindre förstår ett smack av det man säger. Kan jag sätter jag mig i baksätet och ser till att jag vet hur jag tar loss säkerhetsbältet och hur jag öppnar dörren. Det behövs förtydligande av vad jag menar med förstå. Dels förstå språket och sedan förstå att det är ett samtal inte en invit. Jag kan berätta om flera tillfällen, där jag handlat av män med utländsk brytning och där jag fått förfrågan om ytterligare kontakt. Förnedringen jag känt går inte att beskriva. Kräksfärdig är en beskrivning. Sedan undviker jag de ställen där jag blivit illa bemött. För känslan går inte ur. Bara för att jag var normal. Vidrigt beteende.

Jag minns när jag  gick ett halvår på folkhögskola. Den skolan hade en invandrarlinje. Skolan hade internat och min tanke var att bo på skolan. Det gick inte många dagar så hörde jag på morgnarna vid fem hur några utländska röster jiddrade utanför min dörr. Det visade sig vara ett tvillingpar från Iran eller Irak. Det jag minns bäst var att de hade stora skallar med tjockt svart hår. Seriefigurer liknade de. De sprang efter mig överallt och när jag slutade prata med dem skrek de åt mig att jag var dum i huvudet. Mitt boende på skolan fungerade inte på grund av detta och jag fick hjälp av en kompis att hitta ett rum inne i Umeå. När jag väl flyttat in där trodde jag att allt var lugnt. Bättre var det. Men när jag gick på dans på Universum var det som att jag fått en stor potatis i både mat och luftstrupen samtidigt. Jag hann dansa några trevlig danser innan jag hörde vrålskrik och tumlt från andra sidan dansgolvet. Tvillingarna, de var här och tjafsade om vem som skulle dansa med mig.                            Gissa om jag hatade invandrarlinjen. Fasansfullt är vad det är. Första och sista gången på Universum för mig. Å jag älskar verkligen att dansa. Ännu idag vet jag hur förnedringen känns och jag undrade och undrar under vilka stenar de krupit fram från.

Dagen idag till ära har jag åkt sjukresor med två olika chaufförer som båda gick att språka med. Ivan från Kroatien och en svenne. I mitt korta samtal med Ivan delade vi några sorgens tårar. Äkta goda människor som kommer att förändra världen. Tro mig. Äkta förgår aldrig. Äkta vinner. Godhet vinner i sagan och i livet än om ondskan tar utrymme. Godhet.

Han såg att det var gott.

 Ur den skapelseberättelse vi kan läsa i bibeln hittar vi en skapare som nämns som Gud. En urkraft av energi vilken driver livet på vår planet. I liknelsen av vår planets tillkomst har vi kommit så långt att den tid som människan är inblandad har gjort entré. Omfattningen av tid för skapelsen benämns som sju dagar, antagligen för att vi ska kunna ta till oss tidsrymden. På den sjunde dagen tar Gud vilodag. Han såg på skapelsen och han såg att det var Gott. HAN SÅG ATT DET GOTT.

Det är hela syftet med skapelsen. Vi fick till och med en fri vilja att hantera i samma syfte att, föra det goda vidare. I det ligger arvet att kunna förvalta kunskapen, på gott och på ont.

Vi lever i en brinnande högaktuell tid, på eggen av kunskapens gott och ont. Världen befinner sig i kris och den blinda tekniska framfarten håller på att sänka mänskligheten. Utsläpp efter industriproduktion. Krig med förfinad teknik, naturkatastrofer i fotspåren av b.la ökade mängder av enorma mängder lagrade data vilka kräver nedkylning. Inga gränser sätts för dessa eller drar slutsatser att dessa påverkar klimatet. Istället strös villospår ut, att det är kornas gaser som är boven i dramat. Hör ni inte hur dumt det låter. Tanken är visst att vi ska leva på insekter och sojabönor. Då behövs det inte så mycket odlingmark utan bebyggelse kan dra fram. Högteknologikens intensivaste anhängare liknar självmordsbombare, fast med den skillnaden att det är våra barn och barnbarn som kommer att få gå på minorna.

Jag bara undrar

 Allt ska gå med en rasande fart. Omställningen av vårt bruk av fossila medel ska tydligen ske drastiskt och snabbt så vi ska tro att vi har en maktelit som bryr sig. Om jordens hälsa och om oss. För hur långt in i framtiden tänker de?

Jag vet inte om det gamla talesättet " Lägg inte alla ägg i samma korg" stämmer in här men jag undrar om kalkylerna för energi är rätt hanterade.

Om alla fordon, bilar iallafall , ska drivas med el, var kommer då elen ifrån? 

El är ju inte någonting som bara  finns i eluttagen. Det behövs någon kraft som alstrar energi och genererar ström. Kärnkraft, vattenkraft, solkraft eller vindkraft. Allt är inte svart eller vitt. Vi kan inte kasta oss åt motsatt dike när en plan, en energikälla ska tas i bruk. Vi måste både våga tänka riktigt långsiktigt och nyanserat. Det ena utesluter inte det andra och det kan vara klokt att nyttja det vi har samtidigt som vi introducerar nytt. Oftast vet man inte barnsjukdomarna för ett nytt koncept först på ett tag.

Var kommer råvarorna till elbilarnas batteri ifrån? Tror ni att dessa råvaror är outsinliga för evigt? Vet ni arbetsförhållandena för de som letar efter råvarorna till elbilarnas batterier? När dessa naturkällor tar slut, vad har makteliten för krisplan då? Börja om från början och tillverka bilar för fossilt bränsle?

Som i det mesta är mångfald inte dumt och ger oss flera livlinor. Att lagom aldrig är hemma bör vi ändra på. Inte bara ur den här frågan. 

Att tro att enbart elbilar är Guds gåva för att rädda världen är att tänka snävt och korkat. Snälla Gud ge oss människor som kan tänka längre än näsan räcker till julkapp. Helst innan så inte så mycket hinner bli förstört.

Ta vuxenrollen Sverige!

 Är det så svårt att förstå att yttrandefriheten är en ytterst viktig, dyrbar gåva att vårda. För att allt inte är förbjudet betyder det inte att allt jag gör eller säger är bra eller för all del, lämpligt. Tänk om alla som ville provocera fick provocera ohämmat, tillstånd till aktioner som i förlängningen gör mera skada än vad som är tydligt, mer än  någon räknar med. I ett äktenskap är det inte olagligt eller medföljer straff vid otrohet. Dessvärre får det ofta kännbara och svåra och ibland långa efterdyningar. 

Vid dessa koranbränningar som tillåtits viglar man upp och provocerar människor vars religion skymfas. Precis vad man är ute efter. Islamiska länder bränner Sveriges flagga och vill göra oljesanktioner. Beredda och törstiga på att ge igen med grymma terrordåd borde hela världen skrika stop, agera vist. 

För att Sverige inte  kan  säga" Nu räcker det, ta mig faan!" 

Se varandra.

Häromdagen var jag och fixade med några ärenden. 

Som sista grej innan jag skulle sätta mig ner i bilen gick jag in på kiosken för att köpa en glass.

Det var en kvinna som fick hjälp i kassan och två till före mig. 

Kvinnan som fick hjälp var en äldre kvinna, tunn som en fågelvinge. Hon letade och vände ut och in på både väskan och plånboken. Hon fumlade med händerna och armarna skakade. Hennes hår föll i ansiktet så hon kunde förmodligen knappt se. Kvinnan i kassan bad henne ställa sig på sidan och leta för att ta betalt av de andra först.

När det var min tur slog autopiloten till. " Jag betalar hennes också." Fort var det gjort och vi steg lite åt sidan för att inte vara ivägen.

"Har du Parkinssons?" frågade jag kvinnan och hon svarade undrande "Ja". Jag tog henne i armbågen och vi gick ut tillsammans. Hon undrade hur jag kunde känna igen henne, men jag förklarade att jag också hade Parkinsson och förstod att hon behövde hjälp. Ögonen under hennes tjocka lugg gav en förvånad blick.

Hon var snabb på benen och jag frågade vad hon hette och om hon behövde skjuts hem eller om hon ville gå. Eva, ville gå hem och hon fick sin lilla påse med tre choklad drickor, Ahlgrens bilar och tidningen Expressen. Jag hoppas hon kom ordentligt hem.

Det kunde varit Du, det kunde varit jag. Se varandra.

I uppfinningarnas tid.

 Vår tekniska utveckling har gått framåt med en tornados framfart. Vi dunkar oss i ryggen och känner oss mäkta stolta. Men banne mig så korkade vi är. Hur kan vi inte se förändringarna med vår planet och klimatet? Förstå att det är vi som måste göra något åt det.  Om det vore något speciellt med världens politiker på sina höga hästar skulle de låta mammon stå tillbaka för vår arts fortbestånd. Men så lite de fattar. 

Och det börjar vara bråttom att världens politiker sätter sig i strukturerade möten med NÄR VAR HUR och VARFÖR som pedagogiska ledstjärnor. Börja i det stora som det lilla och lägga partitillhörighet åt sidan vid sådana förhandlingar.

Än om de har status kan de inte rädda sig om orkanen kommer samtidigt som gigantiska översvämningen.

Vad hjälper det att vi hela tiden utvecklar och ändrar i raketfart om vi utarmar de tillgångar som är jorden. Låt dem inte förstöra mänskligheten och den planet vi är sprugna ur.

Agera.

Hitchcock

Jag bodde vid Telefonplan i Stockholm ett år och hyrde möblerat i andra hand. En etta som hade kunnat bli mysig men den var möblerad på ett konstigt och överfyllt sätt. Tyckte om området med bageri på gatan och den fina närmiljön. Till en början pluggade jag men tog sedan studieuppehåll på ett år. Jag läste fritidspedagogutbildningen som visserligen var ok men jag ville gärna jobba ett år. Då dök det passande upp en annons i närområdets tidning som trillade in genom brevinkastet. Äldreboendet bredvid sökte vårdbiträden. Jobb fick jag. Två minuter hade jag till jobbet. Gå eller springa om jag var lite sen, tvärsöver Cedergrensvägen så var jag framme. Det var en brokig skara vårdbiträden, hälften eller mer var med annat modersmål än svenska och kunde knappt tala svenska förståeligt. Ryssland, Chile, Iran... Jag kunde bara gissa vad de boende tyckte om det.

En av mina medarbetare hette Rosie och varifrån hon kom minns jag inte, men hon var energisk med högt tempo och när hon pratade smattrade orden fram. Vid ett morgonmöte när alla som började morgonskiftet var samlade i sjuksköterskerummet berättade hon att hon äntligen opererat sina bröst. Hon drog upp sin arbetstunika och visade stolt sina  nybakade, förstorade bröst. Till saken hör att hon behövde jobba mera för att betala av sina ingrepp. En kväll hoppade hon in för att jobba extra så vi blev teamet för kvällen. Det gick undan, hon  forcerade fram  bland lägenheterna och i sanningens namn var det inte roligt. Inte på något vis. Sista korridoren kom och jag märkte att Rosie längtade att få avsluta den långa dagens pass. En brukare var kvar att få hjälp med att lägga sig. Helny Blom, hon var över 90 år och sparkade sig fram i sin rullstol. Både i korridorerna och sin lägenhet. På avstånd kunde vi se Helnys rygg och hur hon sparkade sig mot sin dörr. Plötsligt blir det väldig fart på Rosie och hon swishar in med rullstolen på rummet och hivar upp Helny på sängen. Där blir något fel ser jag på Rosie som söker kontakt  med mig. Helny viftar med armarna och krampar hela hon. Rosie blir skräckslagen och rusar till sjuksköterske expeditionen. Kvar blev jag med Helny som uppenbart fått en hjärtinfarkt. Den upplevelsen var en verklig skräckfilm och vad smärta kan göra med mimiken är obeskrivlig. Det enda jag kunde göra var att sjunga "Tryggare kan ingen vara" och hålla hennes händer och stryka hennes hår. Helny, Helny Blom, världen var nu en Helny mindre. Ambulanspersonal kom och tog med henne. Och efter rapportering gick vi hem. Eller jag gick till grannen bredvid. Mitt kontrakt var över och jag hade fått rum på Lappkärrsberget. Hemma hos grannen drack vi te och jag fick gråta mina tårar. Han frågade om jag kände henne. Nä, men jag kände MED henne.

Jag Älskar

Att 

dansa

hoppa med häst, galoppera som en indian

paddla kajak

sjunga

rita

måla

renovera möbler

renovera rum

plantera

gjuta

springa

promenera

sy

skapa mönster

färgsätta

färger nyanser

pioner

sticka

meta

solrosor

snickra

pelargoner

baka bröd

rabarber

vatten

min familj

Nisse

Lilly

hästar

skriva

skratta

Än om jag är begränsad i mitt utövande av det jag älskar så är det fortfarande jag, det ÄR jag, det kan ingen ta ifrån mig. Jag tror att jag ska skriva ut den här listan, plasta in och ta med mig till mitt äldreboende när det är dags. Det vi älskar är det största vi kan ta med oss i våra sinnen och det är dags med ny-(gammal) syn på våra äldre. Dags igen att hantera våra äldre igen som de diamanter de är, med minnen och allt det De älskar. Ta tillbaka värdigheten för de äldre och det liv de gett oss.

Jag är tacksam för de äldre jag fick möjligheten att vårda, de händer jag fått hålla och fläta mina fingrar ihop med. Mest tydliga är  såklart mamma och pappas händer. Händer som skapat och gjort magiska saker som trädgårdar ypperligt vackra och sett till att grödor blivit föda. Strävat och gjort det de älskat.  I med och motgång, alla dagar. 

Älskar mina tårar när de faller av kärlek. Kommer då ihåg min mammas tröst vid köksbordet då tårarna föll som vackra pärlor. "Tänk att du kan sitta och skriva samtidigt som du gråter" sa mamma med en blick slängd över axeln där hon stod och diskade. Hennes röst var fylld av tröst, beundran och uppmuntran. Jag älskar alla stunder av liv som gett styrka och söker mig vidare dit styrkan bär.

Människans värsta fiende

Människan är en unik varelse på många sätt och vis.

Vi har fått gåvor att förvalta och utmaningen att vårda dessa på bästa sätt.

Små gåvor, stora gåvor.

I samma andetag jag andas så låter vi oss luras hela tiden. Om och om igen.

Vår värsta fiende är vi själva. Vi låter mammon styra över jordens klimatkris

 och låter den inte bara fortgå utan även expanderas.

Vet ni hur mycket kyla det behövs för att kyla ned datorer som lagrar uppgifter?

Allt från sociala medier till kryptovalutor som växer lavinartat. Sociala medier vilka lagrar enorma mängder bilder och information. Kryptovalutor vilka bygger på matematiska kedjor som hela tiden blir längre och längre och alstrar värme. För att hålla dessa datorer vid lagom temperatur placeras dessa vid geografiska ställen vilka av naturliga anledningar har kyligare klimat. Om detta fenomen INTE påverkar den globala uppvärmningen ber jag om ursäkt för mitt enkla påstående. Annars är det dags att sortera vad vi sparar i den digitala världen och begränsar det utrymme vi låter detta ta Snälla vakna och säg att världen är viktigare än att spara biljoners knapptryckningar ingen ändå kommer att ha glädje av om vi inte reagerar på vad som händer med vår Tellus. Tell Us what to do! Think!

Frihet.

Saken är den att förstå för de människor som söker en mening, en sanning med detta livet och efter detta livet  är att det finns flera sanningar.

Någons/någras fria vilja har skapat religionerna i motsatt syfte, att fånga individens tankeval till att tro att det bara finns en väg att möta livet på. I syfte att begränsa och hålla fantasin fången blir vi fågna i destruktiva tankegångar. Exemplen är otaliga. I Iran t.ex får man inte dansa, utomhus, då kan man hamna i fängelse.

Öga för öga, karma, avhållandet väg, förlåtelsens väg...

Visst är det så, som man tror och lever får man tillbaka.

Tänk om det finns en gnutta sanning i allt och än mera sanning i ett kreativt handlings och tanke mönster. Det förhållningssätt vilket ger mest av positiva följder i längden måste ju vara något rätt kan man tycka.

Tänk på den!

Vi har snart gett bort all vår fria vilja, vi är så styrda av det yttre. Samhällens förväntningar, karriärer, influencers, mammon, AI, att det börjar vara dags för en nystart.  Vi borde odla fantasin. 

Nystart med fria tankar, välvilja och uppvaknande i en värld som håller på att förlora sin egen mening. I snabb takt.

TRO bär oss dit vi tror, åtminstone en bit på vägen.

Sök det goda inom dig.

Å ja, det kan  vara ett stort  vrålskrik som dundrar i skogen eller att slå ner den grövsta spiken med minsta möjliga slag och största kraft.

Att ge utrymme och uttryck för sig själv.