När jag tänker ser jag mina tankar som ett fruktträd. Grenar som växer åt olika håll, med tankar av de olika slag och all varianter är tillåtna, endel obekväma bara för att hitta en väg som låter mera rimlig. Ibland måste man verkligen lyfta det mest obekväma för att lossa sanningen som legat nedtryckt därunder. Det är väl så människan blir levande tänker jag, när vi lossar fördämningarna börjar vattnet rinna. Stillastående vatten vill vi inte ha, det måste finnas ett inlopp och ett utlopp. Vi måste få säga provocerande saker ibland och inte vara så jäkla skrubbade.
När jag tänker på politiken idag däremot tycker jag att den cirkulerar kring polerna kring respektive partiers åsikter. Och närmar de sig varandra får de skarp kritik. Kanske skulle världsläget vara hanterat av diplomater från FN. Diplomater som håller kring diskussionerna medan politikerna får arbeta samman problem och göra förslag till problemlösningar.
I den Danska Netflixserien Borgen vilken handlar om riksdagsarbetet, sitter ministrarna kvar än om det blir maktskifte. De fortsätter i sina minister roller de haft men vänder på frågeställningarna och ett nytt tänk. På så sätt har de kvar kompetenser med specialiteter som annars tar lång tid att bemästra. Ett intressant upplägg för att undvika korthusets höga fall vid maktskifte. I Sverige fungerar dock stadsbudgeten så att en regering kan behöva styra med en budget de konkurrerande blocket lagt. Något måste ju politikerna vara överens om och det är väl där ett bra utgångs läge är. Det kanske inte finns hur mycket tid som helst till diskussion vars energi är olika åsikter eller tid att diskutera nya lagar. Akutlagar måste väl gå att banka igenom när det handlar om samhällets bestånd.
Det som tagit generationer att bygga upp ska vi väl inte sitta och kommentera medans det faller både här ochdär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar