Snabbt har det gått för handstilens fina status att det är en ynnest att få lära sig skriva läsligt och stava rätt till att ersättas av datorer. Datorer som helt plötsligt blivit något som tagit över undervisningsformerna. Tacksam blir jag när jag läser om förskolor vilka inte tänker ta in datorerna i barnens händer. Barnen får alldeles nog med digital tid ändå, tro mig. Det tog tid innan det som jag väntade när smartphones kom. Barn under tre år ska ha begränsad tid vid skärm. Det ska vi nog alla ha såklart.
När jag jobbade med bokstavsinlärning i lågstadiet valde jag att barnen skulle få lära sig formerna på flera olika vis. Plocka kottar ute och göra liten och stor bokstav av t.ex Bb. Måla med vattenfärger, göra bokstäver med kroppen tillsammans i grupp, skriva i sand. Hitta formen och känslan.
Undervisningsväsendet är så lurat, försäljande företag av digitala verktyg som larmar om datorer som något alldeles livsnödvändigt. Då undrar jag, vad kan vara mera livsnödvändigt, att vi kan hantera penna och papper vid 8 års ålder eller skriva på knackig handstil hela livet men hantera dator? För mig som fritidspedagog har jag sett hur utvecklingen kring handstilar gått och jag tycker inte om det. Tänk att ett hantverk som varit så eftertraktat för de som inte fick gå i skolan förr i tiden, nedvärderas så grymt av nutiden. I mina ögon skulle man visa på olika handstilar och utvecklingspotentialen kring skrivandet istället för att göra handstilen till en ursäkt vi snabbt skyndar förbi.
Om två generationer undrar jag om det kommer att undervisas i handskrift överhuvudtaget. Skriften behöver ju inte vara lika för varje elev, men de ska väl fixa höga och låga staplar, sånt som hör formerna till. Återerövra handstilens status och sträva för dess överlevnad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar