Minsta företaget.

Fastän vi förmodligen inte tänker i de banorna så är vår, allas våra familjer de minsta företagen vi har.
Å de absolut viktigaste i en tid då splittring är det nya modet.
Familjers status borde står över de vinstdrivande pengasamlarna,och fanns det någon sund själ i företagens ledningar och vis personalpolicy skulle antälldas familjer vara lika viktiga som den anställdes vinstindrivning. Kärnan liksom. Basen.
Jag skulle säga att det är de viktigaste företagen vi har fastän vi inte hanterar familjen riktigt på det sättet, vilket är lite sorgligt när vinsten kan bli så stor. Familjen ska liksom bara finnas där och rulla på av sig självt och lösa allt.. Stå undan, trolla med knäna och utan festliga mingel.
Jobbar vi vet alla hur det jobbas med och mot mål och förbättringar. Det arrangeras.och spontant ordnas med aw och kick-offer där vi  får tid att bonda med varandra efter att ha bondat med varandra långta timmar under arbetsveckan.
Det är ju ingen slump att det ser ut så för resultat avseende gällande både höjd  trivsel och arbetsresulatat blir frukten av det hela. Sådant har företagsledningar koll på.

Trots allt så är familjen den klart viktigaste länken vi har i samhället. Det minsta lilla företaget som bygger på minst lika stora behov av viktiga tillfällen att bonda, Trevliga möten. Få tid att vara barnfria, Få tid att göra både det vardagliga och det extra. Ge familjen som är tryggheten en djup förankring när det blåser så mycket impulser om att individen och egna upplevelser är mantrat.
Inget ont i det.
Men jag tror vi måste se om vårt hus.
Det handlar om insikt.
Vad som är viktigt.
På riktigt.
Familjer som ger trygga barn,bär med sig viktiga erfarenheter attt ge vidare till framtiden
Föräldrar som får tid att vårda sina band till barn och livskamrat ger ringar på vattnen.
Både i nutid och framåt.
En mjukare värld.