Siddharta Guatama föddes omkring 500 talet före Kristus. Hans mor dog sju dagar efter att hon fött pojken stående under ett träd. Hans far fick ett löfte från en profetia. Pojken skulle antingen bli en buddha eller mycket mäktig kung. I faderlig omsorg önskade han att pojken skulle slippa allt lidande i livet och bosatte sig med pojken i ett slott som stängde världen ute. Här skulle han vara lycklig resten av livet. Innanför murarna levde de ofattbar lyx.
En dag hittade Siddharta en dörr i muren och begav sig ut. Efter ett tag mötte han i tur och ordning en gammal, en sjuk och en döende man. Hans värld vändes upp och ned. Han mötte en asket och försökte själv hitta sanningen som hungrande. Siddharta sökte olika metoder för att förstå sig på orsaken till människans lidande. Till slut satte han sig under ett bodhiträd och efter 49 dagar nådde han upplysning och blev Buddha som betyder den upplyste. Han hade hittat orsaken till lidande och hur människan kan sträva och agera för att undvika lidande. Han hade kommit fram till de fyra sanningarna och den åttafaldiga vägen som leder bort fån lidande.
I den här historien finns det mycket vi kan dra paralleller till och hitta igen oss själva i. Min tanke går till den minioritet människor på jorden som har makt. Makt att ta beslut, makt att bestämma var pengar ska läggas. Makt att bestämma vilka människor som ska vara inkluderade. Makt att lägga pengar i det som är destruktivt istället för att använda makten intelligent och med tanke på mänsklighetens bästa i åtanke.
Just idag tänker jag på Svenska politiker, styrelseproffs och fackförbund. Det kanske är dags att gå utanför sina luftslott och möta verkligheten. Det kanske kommer som en överraskning, men ja, det finns gamla, sjuka och döende människor. På riktigt. Som får avslag på sjukpenning, som inte får den vård de har rätt till, människor som dör utan att någon sjunger för dem.
Som dessutom många gånger tvingas leva under existensminimum fastän de jobbat hela livet. Eller alla många unga, nya vuxna som blir sjuka innan de hunnit ut i förvärvsarbete och helt står utan ersättning. Numera blir människor äldre och äldre. Om de inte hunnit dö i covid vill säga. Och varken sjukpenning, sjukersättning eller pensionen följer inflationen. Så som den gör i flera Nordiska länder. Trots att vårt lands styre som vi har nu ska vara företrädare för arbetarfolket. Det är så grymt fult och fräckt att vända de svaga grupperna ryggen för att höja egna löner i regering och riksdag. Jag kan inte tycka att de gör ett bra jobb när de inte tar hand om våra svagaste.
Så långt ifrån verkligheten borde det vara böter på bristande handling när man har makt att förändra och lägger mera i sin egen skål istället för ge de som verkligen behöver. Det är ju att förklätt råna de allra minsta. Kan en pensionär eller sjukskriven som politikerna anser kunna klara sig på existensminimum borde de också göra det. Så mycket representantmiddagar de får behöver de inte gå hungriga. Och det är ju mera än vad de som har minst får, somna mätta.
Det är dags för en stoooor folkvandring i rikemansvärlden. Att göra en Siddharta och söka se om ni har förmågan att bli upplysta. För andras och inte sin egen skull. Ja, för sin egen skull också, måste vara trevligt att göra något riktigt rätt. Det är därför ni sitter där ni sitter, maktens folk.
Gör rätt för en gångs skull,
Lyssna på First Aid Kit "Wolf":
https://youtu.be/NXNHEXaKkzw
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar