Som en av de mina minsta

Visst blir jag lite orolig för hur tillvaron ser ut med våra förtroendevalda som höjer sina redan höga löner medan gamla, sjuka och människor på glid får marginella höjningar. Däremot blir högkostnads skyddet höjt. Det som borde vara ett förtroende att förvalta med finess brakar politikerna på som om det vore en mänsklig rättighet att både styra landet och smörja kråset för egen del. De borde få leva på den nivån som människor med lägst inkomst faktiskt lever på, i ett år. Allvarligt. Det finns nog inget bättre sätt att få en inblick i hur människor, många gånger utan valmöjlighet har det.

När jag gick gymnasiet och ville designa kläder och sy tyckte vår lärare Gunhild att det skulle vara bra att ha ett års erfarenhet från konfektionsindustrin. Jag kom in på allt jag sökt. Mönsterkonstruktion, damskräddare och klännings sömmerska. Men vad gjorde jag? Jo jag fick jobb på Ljungströmsgruppen i Vingåker och flyttade dit för att jobba på fabriken. Där fick jag sy på tråckelsymaskinen, tråckla på slagen, framkant och nederkant. 397 kavajer dagligen. Jag fick ganska snabbt komma till chefens kontor och han berättade att jag gjorde ett väldigt bra jobb och undrade om jag ville jobba vid tillskärningen.Det ville jag egentligen, men min blyghet svarade nej tack! Hur kunde jag min lilla nöthjärna, hur kunde jag släppa fram ett nej?!

Jag blev en erfarenhet rikare, att förstå hur det fungerar där våra kläder blir tillverkade. Det blev en dyrköpt erfarenhet, för efter den perioden ville jag inte röra min egen symaskin. Tillverkningen av herrkostymer med märkessnits, är nu förlagd utomlands. I fabrikens lokaler är det nu en Outlet. Och jag tänker att det förmodligen är en hel del barn som sitter och syr på välbärgade herrars kostymer. I lokaler som kanske inte är så trevliga och fyllda med buller. Så är det med allt vi konsumerar, någon gör detta åt oss, ofta till en spottstyver medan de stora slantarna trillar in i nån annans ficka. Ibland måste man gå i någon annans fotspår för att få en mera helhets förståelse. Det tycker jag gäller de som bestämmer. Inträdesprovet in i kamrarna kanske borde vara att ha levt som "en av de minsta" ett år och ett inträdesarbete på 40 högskolepoäng om hur vi kan jämna ut samhällets klasskillnader med problematik uppställningar och förslag på lösningar. Kan vi så kan de.