Systerskap

 Jag har tre syskon som jag tacksamt fått på köpet. Vi har inte alltid samma syn på saker och ting, vi kan vara oense, men vi är alltid syskon. Vi har en gemensam historia och vi har samma genetiska ursprung.   Vi är måna om varandra och ibland vet vi de andras bästa bättre än vårt eget bästa. Vi är ungefär lika knasiga och kreativa men på helt olika plan. En styrka fördelat på fyra.

Två bröder och en syster. Systerskap är något speciellt. Jag tycker att vi bara blir mera lika till utseendet med åren. Vi kan konsten att prata och byta ämnen kors och tvärs, babbla kan jag nog kalla det. Vi silar inte snacket. Vi kan skriva halva meddelanden till varandra och ändå blir förstådda. Någon som varit med länge.

Vi älskar att skapa.

En är intresserad av släkthistoria och den andra är glad om hon kan hålla koll på levande släkt.

En är ljus och en är mörk.

Likheterna är lika många som olikheterna. Men hon är alltid systra mine.

Systerskap i världen är ett starkt band som blommat ut i många grenar, till b.la kvinnors intåg på arbetsmarknaden. Kvinnor som stöttade varandra och bildade fackföreningsgrupper. Kvinnor som bildade företag och hjälpte varandra med kunskap och mod. På modernare tid kallar vi det feminism. Jag måste erkänna att jag inte känner starkt för många av dessa -ismer. Däremot jämnlikhet och rättvisa.

Feminismen för mig föder aviga intryck, det handlar so jag tyder det, mycket om kvinnors rätt att agera lika fult som vissa män och att man som kvinna får göra vad fan man vill. Även på bekostnad av andra kvinnor. Jag får liksom inte in systerskapet i feminismen. Däremot ser jag feminismen svepa in sig i en mantel av ego och en mörk sträng av bitterhet under naglarna.

Jag vältrar mig tacksamt i det äkta systerskapet och det systerskap jag har i mina vänner. I en värld där inget är heligt vill jag påstå att systerskapet är heligt. Länge leve det äkta systerskapet och kvinnors vackra handlingar för varandra.