Framtiden.

När jag rensade i gamla papper här i vintras hittade jag ett brev som vi hade i uppgift att skriva på min utbildning till fritidspedagog. Vi skulle skriva om varför vi gjort vårt val. Det var på den tiden man ofta skrev för hand, och det gladde mig att läsa skift som var min egen på riktigt.

Jag önskar att skolväsendet hade varit mera rädd om konstformen att skriva för hand än de varit. Att kunna skriva är ett av sätten att överleva och kunna uttrycka sig. Att det dessutom får hjärnhalvorna att samarbeta på ett hälsosamt sätt är bara en ytterligare positiv aspekt på det hela.

Mitt brev var ett A4 fyllt på bägge sidor.

Jag skrev bland annat att jag ville vara med och forma framtiden, våra barn.De är verkligen vår framtid och är väl värda god handledning i livet. Få insikter om vad som är viktigt, hur man beter sig mot varandra och bli fyllda med sund självkänsla. De är värda att få stöd till att vårda sina egna gåvor och tro på sig själva. Lära sig att inget av det man gör egentligen behöver vara på någon annans bekostnad. Lära dem vad kärlek är. För är det något som världen behöver är det kärlek. Speciellt i dagar som dessa. 

Livet går fort, generationer avlöser varandra kvickare än vi kan föreställa oss. Och är det något jag skulle ångra den dag jag vidare skulle det vara om jag inte lärt  mina barn vad kärlek är. Bekräftelse, uppmuntran, gränsättning, närvaro, ömhet och ett outsinligt tålamod. 

Jag kan minnas en flicka i en förskoleklass som var mer än tillåtet jobbig. Hon trängdes, lyssnade inte och var högljudd, störde i allas lekar, skulle ha mera pepparkaksdeg än alla andra...listan kan göras lång. Hon frestade på allas tålamod. Jag började krama henne lite nu och då. Vid ett tillfälle frågade hon varför jag, fröken, kramade henne så ofta. När jag svarade henne för att jag tyckte om henne tittade hon på mig med stora ögon och var tyst den längsta minut jag varit med om med henne.

Nu menar jag inte att alla hennes problem försvann  bara för att jag kramade henne. Men ni förstår, värme oss människor sins emellan sällan gör något ont. Snarare börjar frön gro inuti som hjälper till att få plantan i blom. Omvårdnad med fingertoppskänsla likt en trädgårsmästare och vi kan snart se goda resultat av vår uppgift framtiden.