Ut i ljuset.

 Påtaglig är världens energier med både mörker och ljus.

Efter två år med pandemins järngrepp och obehag trodde jag att det skulle lugna ner sig på det allmänna världsläget. Då trädde istället en av världens mest mäktigaste män, iallafall när det gäller att manipulera och trycka ner sina medborgare, fram med våldet som maktinstrument. 

Som han skövlat.

Vi förstår ju alla på en gång att han går ondskans ärende. Att se och förstå hur dessa männniskor drabbade av kriget lider, sörjer, och dör får mig att bli matt och oerhört berörd. När ska ondskan se sig besegrad? Det finns ju bara ett alternativ och det är att vända sig mot ljuset och be om nåd.

Varför kan  sådana mängder av människor inte skilja på gott och ont? 

Kvinnor som tvingas skyla sig med dräkter vilka skulle passa spöken bättre. Kvinnor som hålls som fångar i sitt eget hem, sin egen kropp. Ingen egen inkomst och ofta dåligt socialt nätverk. Talibanerna som inte vill att kvinnor ska kunna gå högre utbildningar. Att vi i Sverige tillåter dessa kvinnor att skyla sig även här ger bara belöning åt männens makt och vattnar deras sätt att tänka och agera som det viktiga könet. Som de anser sig vara. Någon kvinna säger att de vill skyla sig. Tror jag det när alternativet är att bli dödad. Efter generationer av förtryck i hemmet vet kvinnor inte längre hur frihet ser ut. Kanske får de välja färg på sin dräkt. Om de har tur.

Ett vet jag och det är att genom göra ont får man inte godhet. 

Önskar att alla dessa män som agerar härskare en morgon vaknar med snoppar stora som ett russin. Eftersom de är så smarta kan de börja göra läxan om vart det gick fel. Och göra rätt. Då kanske piilisnoppen växer ut igen. Men bara kanske.

Och kvinnor förresten som använder sina gåvor på fel sätt...ja, de har ju redan ett eget ställe i helvetet, så det rår inte jag på.

Vända sig mot ljuset önskar  jag  att  världen ville. Endast på bekostnad av mörket.