Min mellanstora hemstad som från början var ett fiske/ jakt/ bonde och gruvsamhälle, håller på att spricka av begäret vad gäller tillväxt. Tro mig, så gott som varje fri yta i centrala delarna av Schtaan har bebyggts och håller på att bebyggas med bostäder. Så mycket, så centrerat som det bara går.
Bostäder som ska hysa och locka människor till den enorma batterifabriken som är i full gång och ska byggas. Man tänker storstad med småstadens kriterier. För vem i större städer har tio minuter till jobbet? Ett fåtal. Men i detta fall pustar och stånkar man för att trycka in så många människor som det bara går, så centralt och tätt, som möjligt. Kanske borde man tänkt till och kastat stenarna lite spridda för att sondera terrängen i flertalet mindre samhällen och byar med körtider på cirka 30 minuters avstånd från batterifabrik och stora staden. Jobba på att få landsbygden levande och erbjuda människor livskvalitet på riktigt UTAN att inkräkta på mark som brukas genom odling av grödor och skog genom att sprida byggnationerna.
Ingen kommer ändå som det blir, ha snabb resväg till och från batterifabriken och centrala delar av Skellefteå. Vägarna kommer att formligen svälla över av bilar. Tro mig, köerna kommer att stå stilla och vara långa. Alla behöver ju förhoppningsvis inte börja samtidigt , om någon form av logistiskt tänkande går att hitta. Men oboy, vad mycket trafik det kommer att bli. Ingen kommer att vilja ge sig in i stadskärnan om man kan slippa.
Möjligheterna för kommande generationer att utveckla stadskärnan minimeras och jag undrar hur marken under allt detta klarar av skyfall. Det finns knappt någon yta för vattnet att naturligt sjunka ner i och när det fyller avloppen undrar jag om kapaciteten räcker för ymniga regnväder. Sedan kan man tänka att marken dessutom är väl fylld av rör. Fjärrvärme, avfall/vatten, fiber... Det är bara att hoppas att backen inte blir underminerad med tiden och vi inte, i bästa fall får Lutande Tornen i Schtaan..
Att växa så mycket och så snabbt för en människa kan innebära att ryggraden blir sned. Hoppas de ansvariga har med sig det i bakhuvudet. Det är ändå ryggraden som håller oss uppe.
Sedan får vi hoppas det finns tillräckligt med el till Batterifabriken när kärnkraftverket 15 mil bort i Finland avstannat. Det var tänkt som en energikälla.
Tänka alltför stort är klurigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar