Uppochner-vända världen.

Klyftorna i vårt samhälle och världen blir bara större och större.
Människor svälter ihjäl för att de drivs bort från sin hem p.ga naturkatostrofer, förföljelser eller krig. Barn dör som flugor av sjukdomar och undernäring. Jag kan inte föreställa mig hur det ska kännas att hålla sitt barn i famnen som sakta men säkert dör ifrån en. Mitt hjärta skulle brista.

På vår hemmaplan ser det inte riktigt ut så men politiken världen över gynnar de som redan bestämmer. De förtroendevalda inom partier alla kategorier hånar vår tillit genom att vända de i behov av stöd ryggen. Som om de inte fanns. Själva fortsätter de sin välfärds-resa.
Vi måste kunna ha ett samhälle vilket uppmuntrar att man jobbar med "lågstatus"yrken. Vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, barnskötare, lokalvårdare, lärare, fritidspersonal... osv. osv.
Vad är det viktigaste vi har? Jo, människan, varandra.

Hur kan det komma sig det finns de som byggt upp vårt samhälle ( då menar jag inte politiker), som jobbat hela livet och ändå kan ha en pension som är på håret att man klara sin existens? Medan politikerna rider på paragrafer till för deras egen förmån, skapta av dem och kan lyfta både det ena och det andra.
Jag kan inte förstå att pensions och sjuklönegrundande inkomst  inte följer inflationen eller deflationen, eller vad det nu blir. Så att  om bion eller matkassen kostar 100 kr år x när du blir pensionär och tio år senare år y 200 kr ska din inkomst motsvara vad du fick för slantarna när du valde att gå i pension. Tänker jag och förklarar jag rätt nu? Pengarna ska öka och räcka till lika mycket i utgifter än om tiden går. Jag vet inte hur vettigt det är med mitt resonemang, men mitt förnuft säger mig det. Jag får återkomma och be om ursäkt om jag tabbat mig. Det finns en stor utvecklingspotential i vår politik när de gäller omsorg om varandra och få topparna som är långt ifrån verkligheten att landa och se helheten.
[ citat Jesus.:]
"Den förste ska bli sist och den siste ska bli först."
Jag vet inte riktigt i vilket sammanhang han uttrycker detta. Men för mig visar det att han har omsorg om det vi förskjuter. Gamla, sjuka, de som inte lyckas så bra i livet. Sådana har Jesus kärlek till och värderar lika mycket som den som ligger i framkant.