Snacket går.

Visst är det underbart när barnen börjar prata och utvecklar sitt språk allteftersom.
Hur de väljer att uttrycka sig och gör associationer. Sina egna sätt, med gester , miner och sätt att lägga orden på. Att få titta djupt i ögonen på typerna när de vill säga något viktigt. Då blir ögonen stora som på Mästerkatten och jag hör nästan hur de kurrar.
Häromdagen stod vår lille typ i kallingarna framför spegeln och vred sid för att se ryggen.
När småfingrarna  hittar ryggraden kläcker lille typen ur sig:
"Mamma är det här ryggfenan?

Min tandborstning höll på att sluta med en strongning. Många goda skratt får man!
Just love them!