Atjo prosit!

Återigen efter några veckor så tror vi att den rejäla snorperioden börjar gå mot sitt slut för den här gången. Bara en grillas med feber idag och en snutt utevistelse med tillverkning av snögubbar av blötsnö orkades med. Omgången vi fick nu var en rejäl dos virus, jag visste inte att näsorna kunde tömmas på så mycket. Tur vi har haft mjuka näsdukar, spray, bafusin och helosansalva...Snuvapoteket hemmavid är proffsfyllt!

Jag har sedan jag var 22 år gammal ungefär haft bipolärsjukdom. I flera omgångar har jag insjuknat och ofta kraftigt. Sist det hände ordentlig var förra hösten. Då hände det som inte får hända, jag blev övermedicinerad och det utlöste Parkinssons sjukdom. 45 år gammal och Parkinssons sjukdom, ni kan föreställa er vilket slukhål som öppnar sig för en då. Min berättelse kommer att åka runt i tidsbanan, men det som ligger i fokus för mig är att sådant får bara inte hända, inte mig och inte någon annan på grund av slarv tidsbrist och nonchalans hos vårdpersonalen. Psykisk ohälsa är en vårdgrupp som är vårdslöst bemött genom tiderna och jag har sett alltför många baksidor i nutiden också.
Ligger du på BB blir du bemött som en prinsessa, ligger du på en psykiatrisk avdelning är motsvarande som om du begått ett allvarligt brott. Kusligt är bara förnamnet. Önskar ingen den upplevelsen. Det finns vänliga själar också såklart men att det överhuvudtaget existerar den kallhamrade vården borde i sig vara ett brott mot de som behöver hjälp.

Att hålla sin bipolära sjukdom i schack innebär att vara väldigt uppmärksam på sig själv. Att behöva medicinera mot ytterligare en sjukdom, Parkinssons innebär en otrolig påfrestning eftersom den medicineringen triggar min bipoläritet. Tre gånger under hösten har jag varit på väg att förlora min sömn och det är då helvetet börjar.
Jag önskar ingen annan detta och kommer att dela med mig av mina erfarenheter, av vården och hur min tillvaro ser ut med förhoppning om att kunna vara en röst bland de som kanske inte får sin röst hörd. Läget är inte som jag önskat och tänkt mig,  men min uppgift verkar vara att spänna bågen på nytt. Ladda min ränsel med pilar och sikta på nya mål. Mod är inget man får, det tar man sig!

Med önskan om ett Gott Nytt År och att kunna lyssna på sig själv!