På några månader har jag inte skrivit på min blogg och när jag ville göra det kom jag naturligtvis på att lösenordet var som bortblåst. Efter lite trixande trillade tillslut den sega poletten ner och nu kan jag nöjd knacka in några bokstäver.
Vi har gjort en stor förändring i våra liv i höst, en bra förändring! Ett litet pistagegrönt hus med brunt runt fönsterna är numera vårt hem och vår borg. Fantastiskt underbart att ha sitt eget, barnen som slagit rot sedan första stund är nog det som betyder mest.
Jag kommer i min blogg framöver berätta lite mera om mig själv för att jag tror att andra kan behöva det. Lite hemlighetsfullt så här i startgroparna, jag vill gå varsamt fram när jag ska dela med mig. Livet har tilldelat mig två kroniska sjukdomar och jag vill dela mitt sätt att hantera och leva ett rikt liv trots detta.
Det finns inget guldkantat med att leva med dessa följeslagare och jag önskar ingen att uppleva samma. Rättvisan över det hela har jag aldrig funderat över, det enda som är fokus är att det ska gå, lösningar finns om man tar till sig dem.
Jag säger som Gunde Svan: " Ingenting är omöjligt"!
( Å det är väl det enda med honom jag tycker om...:-)
Lite nyfikenhet strör jag i slutraderna för att samla mod till nästa inlägg. Vill du läsa så lägger jag över en ansvarsfråga till dig. Det är ingen skvallerkälla för att ha något intressant att berätta, om det är så att vi har gamla gemensamma bekanta. Syftet ligger däremot på att lyfta dem som kanske är i samma situation och att ge detta ett lyft in i modern tid.
Ge mig mod! Kraam Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar