Om jag fick en önskan om vad som helst som inte ens är begränsad av förståndet skulle jag önska mina föräldrar tillbaka. Jag har dem att tacka för vem jag är. Och framförallt behöver världen goda kämpar, som kan bruka jorden och få sandmarker att blomstra och ge rikliga skördar. Människor som kan få varenda växt att blomstra. Människor som kan berättandets konst och förmåga att fota och skapa fina minnen för långt mera än en generation. Kreativitet är nyckelord som något. Barbro och Sven som de heter skulle vara välkommen i den form som passar för dagen. Bara de är lyckliga.
Jag önskar att de berättar pappa-vitsar och mamma fnissiga historier vid frukosten. Historier från förr som räcker långt in på natten. När världen är så galen behöver vi trygghet. Önskar så att mina barn hade fått er längre i sina liv.
Som Zeb sa när han hade en våningssäng i sitt rum där en slaf var ledig och önskade ett lillasyskon:
" Mamma det finns plats för en till unge i min säng."
Jag säger till mamma och pappa; " Världen idag är under er värdighet, men hos oss finns det plats att ordna. Världen behöver er Å framför allt barnen och jag."
Tänk vad galet roligt vi skulle ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar