Ska vi någonsin få uppleva att mänskligheten blir fredligare och visare? Brutaliteten fortsätter dygn efter dygn och misären går genom tv-rutan rakt in i våra vardagsrum och våra tillrättalagda liv. Det känns långt borta men det är inte avlägset alls. Krig är så fult och så anti-livsbejakande. Förstå vilken kraft hat är som kan driva ett krig som ruinerar städer och lemlästar och dödar. Jag kan önska att kärlekens kraft fick agera istället. Tänk om alla resurser kunde läggas på att göra gott istället. Utbildning, forskning för bot av sjukdomar, det går göra mycket bra.
Vi lever i en tid som vi räknar efter en viss persons födelse. Just nu är vi i väntans tider. Det finns före och det finns efter. Det måste ju vara någonting riktigt speciellt med en sådan person som sätter sådan prägel på oss att vi har vår tideräkning efter honom. Det är upp till var och en att göra den reflektionen och värdera det han ville och vill förmedla. Till oss var och en och i stort.
Störst av allt är kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar