Bli aldrig sjuk. Det suger på alla plan. Det är till och med så där att jag kan känna att det inte kan vara sant, det måste vara ett dåligt skämt. Aldrig att det är medvind, isåfall en dag för att bara vara värre nästa dag. Någon annan får ta över de hela, det kan inte vara meningen att jag ska bära allt jag bär. Bara för att jag blivit sjuk av vården som gjort fel.
Jag har varit hemma nu en vecka efter jag lade in mig på Avd. 53 på St: Görans Sjukhus. Lade in mig första gången själv efter många års besök och inläggningar. Mycket övermedicineringar, ect-er, bältesläggningar och förnedringsvård. Men också ljusglimtar. Vi lever i Sverige 2025 och ännu får vi egentligen inte prata om psyket och psykvården. Det är skamligt. Det ska vi ändra på. Skamligt är att behandla psykisk ohälsa som skamligt. Vi får öppna det kapitlet lite försiktigt och varsamt så det blir en hållbar berättelse och inte en engångsbomb
På St: Görans som jag har varit inlagd på mest är jag bland mycket annat frågande till vanliga enkla företeelser som lysknappar, dörrhandtag. Lysknappparna är de mest avancerade jag har varit med om. Man ska trycka på rätt ställe på en rund infälld knapp. Olika antal tryck för olika ljusstyrka och sedan snurra runt knappen för att hitta det läget som är olika från strömbrytare till strömbrytare. Likadant är det med handtagen. Handtagens utgångsläge kan vara uppåt, höger , vänster och neråt. Tortyr skriker det om dessa enkla grejor som är tillsynes gjorda för att driva till vansinne.
Städningen eller underhållet kan vi prata om. Brorsan har det renare i sitt mjölkrum än i matsalen på 53an och övriga utrymmen på avdelningen. Skamligt hur man låter underhållet förfalla och tala sitt språk om hur vi värdesätter människor med psykisk ohälsa. Förändringens vindar kommer att blås milda brisar till förändring. Vi får börja prata om hur människor bemöts och hur vi vill ha det. Någonstans ska vi börja och helst i förrgår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar