Se varandra.

Häromdagen var jag och fixade med några ärenden. 

Som sista grej innan jag skulle sätta mig ner i bilen gick jag in på kiosken för att köpa en glass.

Det var en kvinna som fick hjälp i kassan och två till före mig. 

Kvinnan som fick hjälp var en äldre kvinna, tunn som en fågelvinge. Hon letade och vände ut och in på både väskan och plånboken. Hon fumlade med händerna och armarna skakade. Hennes hår föll i ansiktet så hon kunde förmodligen knappt se. Kvinnan i kassan bad henne ställa sig på sidan och leta för att ta betalt av de andra först.

När det var min tur slog autopiloten till. " Jag betalar hennes också." Fort var det gjort och vi steg lite åt sidan för att inte vara ivägen.

"Har du Parkinssons?" frågade jag kvinnan och hon svarade undrande "Ja". Jag tog henne i armbågen och vi gick ut tillsammans. Hon undrade hur jag kunde känna igen henne, men jag förklarade att jag också hade Parkinsson och förstod att hon behövde hjälp. Ögonen under hennes tjocka lugg gav en förvånad blick.

Hon var snabb på benen och jag frågade vad hon hette och om hon behövde skjuts hem eller om hon ville gå. Eva, ville gå hem och hon fick sin lilla påse med tre choklad drickor, Ahlgrens bilar och tidningen Expressen. Jag hoppas hon kom ordentligt hem.

Det kunde varit Du, det kunde varit jag. Se varandra.