På svensk tv går nu en serie om fyraåringar som besöker ett äldreboende. Producenterna vill visa den positiva förstärkningen av de äldres kognitiva funktioner vilket gemenskapen ger. Vackert att se, men också så oändligt sorgligt. Ett experiment som vi kunnat tala om resultatet av för läänge sen.
Ok, vårt samhälle ser ut som det gör och inte som det gjorde för 100 år sedan. Vi förvärvsarbetar och förkovrar oss, i teorin iallafall. Vi går inte alltid framåt ur alla aspekter. Vi skapar även nya problem och klappar oss på axeln när vi årtionden senare kommer på att det ligger någonting viktigt att ta tillvara på i det naturliga. Det som fanns från början.
Det är så tidstypiskt att kategorisera och dela upp åldrar och andra kategorier i grupper liknande tillhörigheter. När det gäller äldre och barnen, för vinsten är lika stor för båda önskar jag att beslutsfattare åtminstone byggde äldreboende och förskolor i anslutning till varandra. Kanske så de har möjlighet till gemensam utevistelse åtminstone.
Om du blir dement, vill du sitta på ett hem med sju andra som inte har koll på någonting? Samtal som inte lockar fram någon gnista utan släcker ner kontoret för att göra pinan kortare. Få gå ut en gång i veckan om man har tur, och då är det någon annan som bestämmer om och när du ska gå ut. Personal dessutom som är drillade att vara duktiga och effektiva som därför mer eller mindre springer mellan de praktiska göromålen. Och inte sällan pratar om vårdtagaren över dennes huvud.
Kära eller korkade beslutsfattare,
ta er själva i kragen och gör skäl för era löner. Landa och håll er inte högt över alla andra. Man måste stå på marken stadigt för att kunna flyga överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar