Det Stora.

När en familjemedlem i vår familj är  borta känner jag mig halv.
Att känna saknad och längtan är nyttigt, för när familjen är komplett infinner sig friden.
Det går inte att beskriva med ord riktigt, men det är som att hjärtat slår i takt igen.

Jag både kan och kan inte föreställa mig hur söndriga familjer ska vara som upplever ofrivillig splittring. Familjen som är det viktigaste och kanske minsta företaget och största byggstenen i livet och samhället. Än om nutiden inte har mycket till respekt för det viktigaste.
Familjen där någon måste fly för att rädda de övriga. Splittring där någon dör i ofrivillig strid för sin existens.

Tiden måste ju vara här för förändringens vindar.
Vi måste jobba utifrån det lilla och förstå att det är det stora.