Det var evigheter sedan jag öppnade min blogg för att plita ner några ord.
Orsakerna har varit många.
Jag hoppas att det kan bli lite oftare för det är verkligen roligt att få skriva av sig litegrann.
Ninni och jag har städat skaparskåpet idag, det som varit mitt vill säga. Hon har skaparprylar på alla ytor och förvaringsställen numera. En riktig skaparbomb på gott och ont. Inte sällan blir man lätt eller helt enkelt rosenrasande på all tejp, papper, pennor och garn som ligger överallt.
Vi städar och i nästa ögonblick är det framme igen. En påse med skaparalster tar vi hem från skolan varje vecka, vilken sorteras och sedan krasst åker vidare. Ni förstår?!
Härom veckan hade hon hittat ytskiktet från ett pingisracket på skolan som hon stoppade i väskan tillsammans med en pinne som skulle agera handtaget. Ett eget racket, det skulle hon bygga!
Jag är så tacksam för hennes ådra och uppmuntrar den mer än gärna, så nu har vi gjort ett generationsskifte i skaparskåpet.
Ninni har två hyllor och jag har en. Hon har fått överta en hel del pärlor, tyger, penslar. Tyger hon FÅR klippa i.
Tappade andan när hon hade klippt i en fin klänning som jag skulle fixa till. Där dragkedjan slutade, ovanför svanket hade hon klippt ut en bit blommönstret. Lilla hjärtat. Måste ha varit tiden före klippa- från- kanten -tiden.Nu har hon lärt sig att klippa från kanterna på tygen och inte mitt i!
Medan jag får glädjas åt hennes febrila och härliga aktiviteter gläds jag åt de stunder jag kan måla naglarna, det är det mest skapande på ett bra tag nu, förutom vår nåltovning då! Resultatet ser ni nedan! Ninnis, min, Alice och Zebs påskkanin som inväntar påsken. " Hur kul som helst"!
Drömmer om en retrofåtölj som jag kan lämna in för omklädning. Kollat in Blocket och Designers Guild för att hitta omklädningsobjekt och sukta efter tyger. Oooo vad mycket fint det finns!
Hoppas trilla över en fåtölj så någon lite uppiggande dröm kan bli verklighet.
Skapa, motionera, skratta, kramas och vara crayzy. Det finns mycket som är bra för kroppen och själen det gäller bara att orka ta fram det!
Kram till dej!
Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar