Varje år brukar den komma som en otäck objuden gäst, och visst dök den upp i år också. Magsjukan med stort mörkt darrande skräck- M. Det är nog bland det värsta jag vet, både att ha magsjuka själv och när andra har det. Att den sedan går som en löpeld...darr..
Vi är glada att en av oss slapp det värsta men mamman mådde illa och hade ont överallt istället. Vet inte om det bara var för att jag är tjurig och bet ihop som jag slapp hänga över hinken. När det var som värst tänkte jag att jag kommer aldrig att må bra igen, så här kommer det att vara...
Nu har vi sett ljuset i tunneln och insett att det faktiskt vänder! Å vi slipper iallafall ha det hängdandes över oss på julafton, kan vi iallafall tro! Maten slinker ner och smakar gott igen för både stor och liten och ger åtminstone för de små härliga energikickar som aldrig verkar ta slut. =)
Nu har vi istället pigga barn i sängen. Sängar som är så rena som de aldrig har varit på länge. Allt är tvättat ända inpå madrasserna! Nu är det bara att hoppas på nya krafter och ideér!
Det låter härligt att ni är på bättringsvägen! :)
SvaraRadera